November är en månad när jag går på sparlåga med fågelskådningen. Går jag tillbaka i mina listor så ser jag dock några årskryss i november varje år. Det brukar då röra sig om klassiska skogsfåglar. Hackspettar, lavskrika och vissa år även tjäder och järpe.
Förra året drämde vi till med en riktig mega i november när vi drog ner till Vargön och kryssade rubinnäktergal.

I år saknar jag gråspett, tretåig hackspett, lavskrika, lappuggla och hökuggla så med lite slit skulle det kunna bli 5 årskryss innan november är slut.
Man kan ju hoppas på att den milda hösten i kombination med rätt vindar kan bjuda på någon rolig raritet på lagom avstånd också.
Igår hittades en större turturduva på Utö. Lite väl långt, men om det dyker upp någon i hemma i Västmanland, uppland eller närke så blir det ju dragbart.
Det har också larmats om en azurmes i Roslagen. En andrahansuppgift, men ändå en smula spännande.
Så än har jag inte gett upp fågelåret 2022.
Lämna ett svar