Fyra veckor går fort när man har roligt, och i måndags var det dags att logga in på nätverket på jobbet igen.
Jag gillar att ha tidig semester och att vara den som öppnar upp verksamheten när ledigheten är över. Som vanligt är det inte så många elever den första veckan efter stängningsveckorna, men vi har ändå en del att göra – så helt sysslolösa är vi inte.
En av de trevligare sakerna med att vara tillbaka är mina lunchpromenader. Det är nu jag kan ta en sväng runt dämmet och se hur fåglarna lyckats med sin häckning. Förra året hittade jag till exempel krickor med ungar.
Framför allt var jag nyfiken på sothönorna. Vissa år hinner jag se ungar redan innan jag går på ledighet, men i år var det glest mellan mina besök, och jag befarade att de gett upp. Därför var det extra kul att konstatera att ett par med ungar fanns i en av dammarna även i år.
Sångsvansfamiljen visste jag hade fått ut ungar, men jag var osäker på hur många. Nu när de vuxit till sig är det lättare att se – och mer definitivt. Innan sommarlovet hade jag som mest sett fyra ungar, och nu kunde jag räkna in fem fullstora. Det var positivt! Förra året fick de fram fyra ungar, och året innan det tre. De blir bättre och bättre på att skydda sina små.
Några krickungar har jag inte lyckats hitta i år, men jag hade troligtvis två par i våras – så jag har inte gett upp. De är bra på att hålla sig dolda.
En sista rolig sak med att vara tillbaka är alla svalor som födosöker över alkärret och runt skolan. De har alltid samlats där i ganska stora mängder. I år har jag dessutom haft tornseglare, som annars varit lite svåra på Gäddeholm – så någonstans i närheten har de nog hittat ett ställe att häcka på.
I morgon ska vi ner till hamnen och fiska med eleverna. Då hoppas jag få en skymt av hur det gått för fiskgjusarna.
Lämna ett svar