En dag i Halland

Näst efter Öland vill jag nog hålla Halland som det bästa landskapet att skåda fågel i. Ändå är det ganska sällan jag är där.

När Benjamin gick i skolan blev det ofta att vi åkte dit under sportlovet. Ett bra ställe att dämpa vårabstinensen på tyckte vi.

Nu fick jag frågan om jag ville komma ner och delta på ett möte med fågelklubbarna här i Halland och eftersom det var höstlov skulle det passa bra så jag tog ledigt torsdag och fredag och åkte ner.

Torsdagen gick åt till att åka ner. En kort möjlighet till skådning fanns, men det regnade så jag handlade och gjorde mig hemmastadd i huset istället.

Mötet gick bra och var trevligt och idag skulle jag skåda.

Mina fusna axlar gör att jag knappas behöver ställa någon klocka längre. Jag vaknar alltid tidigt och har ont. Men det går snabbt över om jag går upp, så det blev frukost och sen iväg till Gubbanäsan. En plats jag besökt en gång tidigare. Då kryssade jag praktejder och alförädare samtidigt.

Nu var jag helt själv där. Bara jag och havet. Utan blåst blev det inte så mycket havsfågel, men toppskarvar, sillgrissla och tordmule hittade jag. På land var det snösparv och piplärkor. Skär- och ängspiplärka.

Jag blev kvar en ganska god tid och trivdes men när det larmades en bergtajgasångare vid Morup så började jag att dra mig mot bilen igen. Den hade varit där några dagar så den skulle säker stanna några timmar till.

Väl på plats var buskarna välbevakade. Fågeln hade synts för någon stund sedan. Jag tycker att det kan vara lite småjobbigt att komma till ett ”drag” när man inte känner folk och framförallt på en fågel som stannat länge. Vet folk vad de ska leta och lyssna efter? Står de bara här och hoppas att någon annan hittar den?

Jag började i alla fall traska runt lite och efter ett tag lockade den så jag ropade ut att det var den som lockade utifall någon inte var säker. Jag drog mig mot locket och då var det någon som såg den i en murgröna. Därifrån flög den ner och nu var det bara att leta intensivt i undervegetationen vilket gav resultat. Sen var det full fart ett tag för att beskriva var den satt och hoppade och till slut hade alla sett den.

En riktigt bra obs blev det. Troligtvis den bästa jag haft på arten.

Nu drog jag vidare mot Morups tånge. En ljuvligt vacker lokal. Jag fick syn på några andra skådare och gick mot dem för att se om de hade sett något.

Inte mycket sa de och började packa ihop för att dra vidare. Själv tänkte jag att det vore bättre att bara njuta istället för att jaga. Har man lite tålamod kommer fåglarna.

Denna gång stämde det bra först kom några snösparvar lockandes och strax efter hade jag 3 berglärkor på några meters avstånd. Två kvinnor med kikare kom gående precis när jag upptäckt dem så jag vinkade till mig dem och de blev glada.

Sen pratade vi om ditten och datten om var man kom från osv och då visade det sig att det var mor och dotter och att mamman var uppväxt i Skultuna och hade en fågelskådande bror.

– Kul sa jag då antar jag att det var du som fick ”Fågelbordskampen-bladet” jag skapat i google-sheet. Vilket stämde. Världen är bra liten.

Nu avslutade jag med att åka till Galtabäck där jag kunde hitta ytterligare berglärkor och så fick jag nys om att det siktats en alkekung ute på Getterön. Nästan där jag började på morgonen. Så det var bara att åka tillbaka.

Här är en bild på alkekungen precis när den dykt.

Som vanligt när jag åker iväg själv blir det inte så mycket artjakt och att fylla reselistan så jag landar på drygt 60 arter när jag kollar min lista. 2/3 är införda i artportalen. Nu låg fokus på årskryss och kanske några Hallandskryss. Jag har varit ganska dålig på att rapportera när jag varit här så det är alltid spännande att se vilka arter som blir nya.

Den vanligaste arten som blev ny på Hallandslistan idag var Bofink. En art jag rimligtvis borde ha sett eller hört här tidigare. Även trana borde jag haft här. Men vi har som jag skrev ovan mest varit här i Februari-Mars.