Under veckan fick jag en fråga om det var ok att sälja en tubkikare via vår Facebookgrupp Fåglar i Västmanland.
Frågan var från en bekant som är fågelskådare och kikaren det rörde sig om var en kikare efter en gemensam bekant som gick bort för en tid sedan. En skådare jag skådat en hel del med i Asköviken och vid Kvicksund. Nu ville hans änka sälja kikaren.
Jag sa att det var helt ok att sälja kikare i gruppen, men inte den kikaren för den ville jag köpa till Benjamin.
Vi hade lagt undan lite pengar för att köpa en ny säng, men med tanke på hur mycket tid Benjamin lägger på skådning och fåglar och att han snart tar studenten och börjar ge sig ut på egna äventyr så behöver han en ny tub mer än vad vi behöver en säng.
Hon ville ha lite mer för tuben än vad jag egentligen hade råd med så jag kände mig lite skamsen när jag tog kontakt. Att pruta mot en änka till en person jag kände väl kändes sådär, men vi behövde aldrig pruta. Hon berättade att hon visst hade tänkt sig lite mer, men när kikaren skulle hamna hos en ung kille som känt hennes sambo och så sänkte hon priset direkt.
Idag var vi och gjorde upp affären på hennes parkering och sedan åkte vi direkt upp till Svartådalen och skådade lite gäss. Årskryssade spetsbergsgås innan vi drog upp till Hälleskogsbrännan och årskryssade orre.
Jag hade sett fram emot ett besök med vårsol i Asköviken med nya tuben, men istället blev det gråväder och snålblåst. Man kan inte få allt.
Tack för allt Pontus! Din Kowa kommer till nytta nu.
Lämna ett svar