Vi brukar alternera vår första exkursion för året i BirdLife Västmanland. Antingen åker vi till Råstasjön i Solna eller så åker vi till Ekeby våtmark utanför Eskilstuna.
Att vi drar iväg utanför vårt eget landskap beror mest på att dessa lokaler erbjuder fler övervintrande arter än vad vi brukar samla på oss hemma.
I år har dock vädret inte varit på vår sida. Snöstormen Anna har kopplat ett grepp om hela Svealand och det har snöat konstant från nyårsdagen.
Nu har det förvisso slutat snöa så vi hade siktet inställt på att åka till Ekeby men vi fick rapporter från lokala skådare att det inte var plogat och när nordan skulle ligga på ganska friskt så valde vi att göra en kortare utflykt på hemmaplan.
Vi samlades på det vanliga stället och åkte till Skitviken där reningsverket i Västerås släpper ut vattnet. Den och Notudden med sin matning var dagens mål.
I skitviken började vi med storskarv, smådopping och kungsfiskare. En fågel som jag inte blev klok på avfärdades som koltrast, men jag ville gärna ha den till en stare. Tyvärr upptäckte jag den försent för att spika den. Desto gladare blev jag när den kom tillbaka och visade sig vara en stare.
Nu var jag nöjd. Ett årskryss var vad jag önskade mig.
Vi gick runt viken och rörde oss mot Lillåudden för att få bättre utsikt mot iskanten och måsfåglarna där och då kom en pilgrimsfalk överflygande. Ingen överaskning då både duvor och kajor runt silon rört sig misstänktsamt ett tag.
Väl framme vid Lillåudden riggade vi upp en tub och började spana av måsfåglarna. En skrattmås och en havstrut hittades ganska omgående. Nu spanade vi vidare för att hitta en fiskmås när jag hittade en trut med vitt huvud i vattnet. Vitt huvud är en stark indikation på kaspisk trut.
Jag kidnappade snabbt tuben och då lättade fågeln och jag kunde konstatera att det måste vara en adult kaspisk trut. När den slog sig ner bland gråtrutarna på iskanten rådde det inget tvivel.
En riktigt rolig start på det nya året. En smådopping och en kaspisk trut upptäckt av mig och det är bara den 4:e.
Vid notudden hade vi som vanligt inga problem att hitta rödhaken som håller till där. Gärdsmygen förtjänade sitt namn där den smög omkring bland rötter och undervegetation. Vi tog en promenad runt parken och kunde hänga in gråhäger och vigg samt domherre och gott om steglitser.
Lämna ett svar