Nu skiner solen över Västerås, men innan den hade den goda smaken att titta fram så var vi på Björnön och tog en promenad.

Givetvis var kikaren med och Lilleman och jag sinkade ned NPG med våra konstanta stopp för att lyssna och titta efter småfåglar. ”-Du förstår att när man går på grus så låter det för mycket och då hör man inte fåglarna” förklarade Lilleman för NPG.
Direkt vid parkeringen flög en flock på runt 10 stjärtmesar mellan björkarna och Lilleman jublade i högan sky över sitt kryss. En bit upp i spåret hörde vi också kungsfågeln som lockade. Vi kontrollyssnade hemma och Lilleman var en smula tveksam men både jag och NPG var helt säkra på att det var en Kungsfågel vi hört så han blev nedröstad.

Halvägs på björnöfemman så kommer man till Björnöstrand med lekplatser vilket hjälper Lilleman att höja motovationen en smula. Precis som förra gången vi gick här så fick vi också nu syn på en Nötskrika och Lilleman berättade för NPG hur den låter och att man kan bli rädd för den för att den låter så spöklik i skogen.

Jag lyckades fånga den på bild, men jag har en bra bit kvar innan jag kan titulera mig naturfotograf. Desto bättre gick det att fota Gräsänderna nere vid stranden.

En trevlig promenad för nästan hela familjen. (Flisan var hemma hos en kompis) Med en del fåglar och gott om friskluft. Mot slutet av vår vandring tittade äntligen solen fram, men då hade Lillemans hemlängtan blivit för stor så den sista biten upp mot parkeringen blev det språngmarsch.

Konstaterar också att jag måste plocka med mig kameran och fotografera mera, för jag har på tok för stor suddighetsmarginal på mina bilder. Tur att det inte kostar en massa film att misslyckas med digitalkameror.