Etikett: Blåhake

Fåglar jag fotat – Blåhake

Blåhaken kallas ibland fjällets näktergal och ses på mina breddgrader mest under höststräcket. Då brukar de hittas i våtmarker där de oftast gömmer sig i vass och buskar men avslöjas oftast på deras karaktäristiska lockläte som lättast kan beskrivas som när en flaggstångslina slår mot flaggstången.
Förra året åkte jag och Benjamin till Härjedalen och då var ett foto på en blåhake ett av målen. Det snöade bort, men en solig septembermorgon ute i Asköviken hittade jag en som ville visa upp sig på skapligt nära håll.
Blåhake

Fotat vid början av Lövstaspången vid Asköviken den 5:e september 2015. Strax därefter hade jag en rödstrupig piplärka sittandes på räcket 10 meter ifrån mig, men då stod jag med kaffekopp och smörgås i händerna och innan jag fått upp kameran var den borta.

Höstens artrikaste dag

De senaste tre åren har jag jobbat på att införa första lördagen i september som höstens artrikaste dag.
Det hela går ut på att få ut folk i markerna och att vi sedan rapporterar så många arter som möjligt. Inget större syfte utan helt enkelt en kul återkommande grej som vi ska göra tillsammans. Sen har jag plockat fram statistik för att jämföra och så kan de som vill tävla med sig själva, mot varandra, kommun mot kommun osv. Alla som rapporterar på artportalen bidrar på sitt sätt, så det finns inga krav på att alla måste rapportera jättemycket.
Det har gått lite småtrögt, men en del skådare har börjar nappa på idén och jag har själv skådat hela dagen på lite olika lokaler och slog mitt eget rekord idag. 75 arter blev det för mig. Vilket är mer än vad Västerås kommun fick ihop förra året.
Jag började ute vid Asköviken på morgonen. Dimman låg ganska tät när jag kom ut runt 06.30, men den lättade ganska snart. Målarterna i viken var rödstrupig piplärka och blåhake, vilket jag ganska snabbt fick både se och höra. Så jag hade kunnat gå hem efter en halvtimme, men jag passade på och njuta av den vackra morgonen vilket var tur för lite senare fick vi höra en lappsparv.
Blåhakev
 
Runt kl 9 kom jag sedan hem för att hämta Benjamin och vi skulle fortsätta tillsammans. Vi fick med Felle också och åkte till vår matning i skogen där tofsmesar, bofinkar, entitor m fl höll till.
Jag lyckades få med båda ungarna mot hamnen för lite trutskådning och sedan ut mot Hässlö för att spana efter skäggmes i vassen och rovfåglar över flygfältet.
Det gick riktigt bra. Vi hann knappt ur bilen förrän Benjamin ropade FALK! Där kom en tornfalk och sen en stenfalk.
I vassen hittade vi senare skäggmes, och vid bron över limstabäcken stannade vi upp och fotade trollsländor då en kungsfiskare plötsligt började locka för fullt.
skäggmesn
 
Allt flöt på idag och efter lunch gav jag mig sedan iväg på egen hand ut mot Frövisjön för att komplettera min lista. Målet var att komma upp i sjuttio arter och det nådde jag med ett par kandadagäss som födosökte på åkern framför sjön.
Jag fortsatte ändå vidare och letade rovfåglar på Hedensbergsslätten. Mest brun kärrhök och ormvråk, men också en blå kärrhökshona och en massa fiskmås som födosökte bakom en traktor som plöjde.
Kvällen skulle sedan ägnas åt ett riktat kryssförsök på berguv för Benjamin och nu följde NPG också med ut.
Lite småsuckande från hennes sida när vi stod och väntade på att uven skulle komma igång. Men precis vid solnedgången så fick vi då höra detta mäktiga hoande. Av bara farten fick vi med en gärdsmyg som lockade i buskarna och på väg hem hittade NPG själv två kattugglor.
En riktigt trevlig fågeldag. Stundtals för mig själv, stundtals med sällskap av både familj och andra skådare.
Vädret var också på min sida, så nu tar jag sovmorgon i morgon och stannar hemma och dammsuger hela huset.

På kryssning i fjällen

Just nu är jag och Benjamin i Härjedalen för att fylla några luckor i våra listor. Närmare bestämt bor vi i Mittådalen och ska stanna 3 nätter och skåda på Flatruet med omgivningar.
Vi kom upp idag på eftermiddagen och hann inte ens fram till vandrahemmet vi bor på innan det första krysset kom för oss. Vi stannade till på vägen vid en tjärn som vi tyckte såg fin ut. Där satt en blåhake och sjöng och Benjamin tjänade in sin första kryssbulle. Nu är vi förvisso övertygade om att han borde ha kryssat blåhake tidigare, men på svalan och i hans lista hemma så upptäckte vi att den saknades, så vi har uppenbarligen missat att rapportera och fylla i den i listan.
kryss
Vi installerade oss snabbt i vårt rum och gav oss sedan upp på fjället för en liten första promenad. I ett litet buskage en kilometer från parkeringen kom kryss nummer två för Lilleman. En sjungande lappsparv.
Själv behövde jag fjällabb och dalripa, men varken labb eller ripa ville visa sig för oss när vi strosade omkring i snöovädret. Vi åkte tillbaka till fjällgården och tog igen oss ett tag och inväntade bättre väder som SMHI hade utlovat.
Runt kl 20 var vi redo igen och solen sken, men vinden ven och vi begav oss upp igen. Nu tog vi rygg på två minibussar med Stockholms Ornitologiska Förenings fjällresenärer. De stannade till på vägen och började spana ut åt höger. Benjamin såg något vitt en bit bort och jag fick in det i kikaren. En LABB! Snygg och fin stod den en bit bort och jag försökte få några bilder, men min upphetsning och avståndet gjorde att jag fick vara nöjd med en suddig bild.
fjällabb
 
Stockholmarna drog vidare och tvärnitade sen några hundra meter bort. Vi åkte ikapp dem och undrade vad de hittat nu. Då visade det sig att de hittat labben. Deras första stopp var för att de fått syn på en ljungpipare. Inte undra på att de inte ens hoppade ur bilen. De måste säkert undrat varför vi blev så upprymda över en ljungpipare.
Sen fortsatte vi att åka långsamt längs vägen och gjorde några stopp. Vid ett av stoppen hittade jag en mycket trolig dalripa på s.k. aphåll. Diskussionerna i bilen gick vilda huruvuida vi skulle spika den eller inte. Benjamin var som vanligt tvärsäker och jag var en smula tveksam.
Det hela löste sig senare på kvällen när vi stötte en ripa då vi var ute och strosade lite utanför vägen.
4 kryss för Benjamin och 2 kryss för mig.
Jag har fått de två kryss jag räknade med att få här uppe. Benjamin har fjällripan kvar, men vi är lite osäkra på hur lätt det är att hitta just fjällripa här. Hör man dem är det enkelt, men om man ser dem på en kilometers avstånd är det inte lätt.
På onsdag åker vi till Idre och där ska det enligt rykten vara enklare att få in dem. Men mycket hänger på vädret. Jag vet inte hur långt de hörs i blåst och snö.

Morgontur till Asköviken

Nu var det ett tag sedan jag var ute i Asköviken. Sommaren brukar inte vara så spännande där ute, men nu är det september och därmed höst, så jag klev upp med tuppen och var där ute i 6-taget på morgonen.
Det började bra med en hel del tättingar som rörde sig kring parkeringen, men ingen Rödstrupig Piplärka eller Blåhake som var de fåglar som stod högst på önskelistan idag.
Någon riktig fart verkar det inte ha blivit än verkar det som. En beckasinflock som rörde sig rastlöst över maderna, och gäss i ganska stora mängder på väg in mot viken. Några tranor trumpetade också. På vägen ut mot lövstagömslet hörde jag också en Blåhake. Försökte intensivt att hitta den, men locklätet försvann iväg utan att jag lyckades se den. Jag får göra nya försök i morgon.
Västmanlandskryss för min del.
Ute vid Lövstagömslet var det ganska igenväxt, men klättrade man upp på bänkarna fick man ganska bra utsikt över maden bort mot Rastholmen och Stenarna. En hel del rovfågel rörde sig över markerna. Ormvråk och Brun Kärrhök fanns det fler av, annars var det mest Gäss och Änder (Gräsand och Bläsand). En misstänkt Rödstrupig Piplärka, dock inte tillräckligt säker för att spikas.
Efter en timmes spejande fick jag se en liten Rovfågel sittandes på en halmbal på långt avstånd. (borta vid stenarna, för den som är hemma vid Asköviken) Det kunde vara en Stenfalk, men mest troligt en Sparvhök. När jag dessutom fick se en vithuvad rovis sitta på samma åker så blev det till att ta en promenad bort dit för att få en närmare titt.
Stenfalk Asköviken
Fågelboken hade jag klantigt nog glömt hemma så nu skulle mina kunskaper sättas på prov. Att det var en falk rådde det ingen tvekan om, men var det en sten- eller Lärkfalk. Inget rött syntes på den och tydliga streck på stjärtfjädrarna. Som tur var kom det ytterligare en morgonpigg skådare förbi som till skillnad från mig hade fågelguiden med sig. En kort stunds överläggning spikade fågeln till en stenfalk.
Den ljushuvade rovisen visade sig vara en mycket ljus, nästan vit Ormvråk, som hade sällskap av en mörk artfrände på samma åker. Dessutom jagade en Duvhök i dikeskanten på samma fält. Riktigt rolig morgontur som avslutades hemma med att jag av misstag lyckades göra det godaste kaffe jag smakat på länge.
 

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑