Etikett: corona

Vad tänker folk med

Idag såg jag ett inlägg från Marcus Oscarsson om att folk uppenbarligen tyckte att SJ inte tog sitt ansvar för att förhindra spridningen av coronaviruset.

Det var tydligen någon som skulle åka tåg mellan Västerås och Stockholm som hade hamnat på ett fullsatt tåg.

Ett fullsatt tåg på väg mot smittans epicentrum i Sverige. Så trots att folkhälsomyndigheten avråder från alla icke nödvändiga resor väljer så pass många att åka tåg från Mälardalen mot Stockholm där smittspridningen är som störst.

Om tåget var fullt med vårdpersonal som skulle dit och hjälpa vården i Stockholm så är de förlåtna, men efter 5 år som pendlare så vet jag att de allra flesta pendlare på Mälarbanan jobbar på kontor, med arbetsuppgifter som lätt går att genomföra på distans.

Så min slutsats är att folk som vanligt har en övertro på sin egen betydelse och klassar sina resor till jobbet som absolut nödvändiga trots att alla vi är utbytbara.

Hur tänker man när man kommer till stationen och ser att tåget är fullt? Jag valde när jag pendlade flera gånger att vända hem på grund av detta, trots att det då inte pågick någon pandemi. Det var helt enkelt inte värt en resa med irriterade resenärer, så jag valde att jobba hemma alternativt komma in på kontoret lite senare.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att en enda chef i Stockholm skulle bli sur på en arbetstagare som ringde och meddelade att tåget var fullt och att det inte var värt risken.

Jag blir också förbannad på alla idioter som trots alla varningar och rekommendationer fortsätter att åka till Stockholm och hämta hit virus till oss i Västerås.

Stanna hemma och sluta tro att ni är så jävla oumbärliga. Tågen som rullar mellan Västerås och Stockholm brukar ha mellan 5-8 vagnar om jag inte missminner sig. Vilket betyder att någonstans mellan 3-500 personer alltså ansåg sig så viktiga att resan till Stockholm sågs som absolut nödvändig. Man blir helt mörkrädd.

Jobbar ni inom vården är ni som jag skrev ovan, förlåtna och denna text gäller givetvis inte er. Keep up the good work.

Vardag i karantän

Jag har som jag nämnt tidigare hosta och får på grund av Folkhälsomyndighetens riktlinjer inte gå till jobbet. Så just nu har jag mest byggt upp rutiner för att 1. Få tiden att gå. 2. Inte bli förslappad framför TV:n.

Min dag ser då ut som följande. Jag har valt att inte ställa klockan. Gubbe som man är så vaknar man ändå runt kl 7.00 varje morgon så det känns som en onödig åtgärd.

7.00 – Ligger kvar i sängen och uppdaterar mig på Facebook och nyhetsmedier.

7.30 – Går upp och sätter på kaffe och fixar frukost.

8.00 – Käkar frukost och tittar på TV

9.30 – Nu går jag ut en sväng. Jag har blandat mellan att ta bilen till någon fågellokal eller ta en promenad hemma.

11.00 – Hem och förhandla med ungarna om vem som ska laga mat.

12.00 – Käka lunch

12.30 – Förhandla med ungarna om vem som ska diska

13.00 – Slötid framför TV:n eller datorn, just nu bloggar jag t ex

15.00 – Dags för utevistelse igen, oftast en promenad hemma.

16.00 – Hem och förhandla om vem som ska laga mat

16.30 – Börja laga mat eller glo på TV, beroende på hur förhandlingarna gick

17.00 – Middag

17.30 – Nu är det kväller

På måndag börjar Benjamin skolan igen, så då blir det inte så mycket förhandlande längre. Dags att komma på något annat att göra än att förhandla med ungarna om disk och matlagning.

 

Ok lite corona dårå

Jag ville ju egentligen inte skriva något om coronakrisen, men eftersom den upptar en hel del av vardagen just nu och kommer nog att fortsätta att göra det en hel del tid framöver så kan det vara bra att skriva av sig en smula mellan varven.

Jag tänker dock inte ge mig in i någon diskussion kring hur myndigheter hanterar detta utan mer reflektera över hur kriser likt denna trots allt gör en klokare och att man lär sig saker av det.

Jag har t ex lärt mig är att stava till epidemi. Av någon anledning har jag alltid sagt epedimi och när man uttalar ordet så är skillnaden så pass liten, så jag har aldrig blivit korrigerad. (eller så har folk inte vågat eftersom jag är en besserwisser). Uppenbarligen har jag inte heller skrivit ordet så ofta eftersom jag på något sätt lyckats komma undan med att stava fel hela livet och jag är snart 50.

Fortsätt att lyssna på folkhälsomyndigheten och ge fan i att krama varandra så fixar vi det här tillsammans.

 

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑