Idag såg jag ett inlägg från Marcus Oscarsson om att folk uppenbarligen tyckte att SJ inte tog sitt ansvar för att förhindra spridningen av coronaviruset.

Det var tydligen någon som skulle åka tåg mellan Västerås och Stockholm som hade hamnat på ett fullsatt tåg.

Ett fullsatt tåg på väg mot smittans epicentrum i Sverige. Så trots att folkhälsomyndigheten avråder från alla icke nödvändiga resor väljer så pass många att åka tåg från Mälardalen mot Stockholm där smittspridningen är som störst.

Om tåget var fullt med vårdpersonal som skulle dit och hjälpa vården i Stockholm så är de förlåtna, men efter 5 år som pendlare så vet jag att de allra flesta pendlare på Mälarbanan jobbar på kontor, med arbetsuppgifter som lätt går att genomföra på distans.

Så min slutsats är att folk som vanligt har en övertro på sin egen betydelse och klassar sina resor till jobbet som absolut nödvändiga trots att alla vi är utbytbara.

Hur tänker man när man kommer till stationen och ser att tåget är fullt? Jag valde när jag pendlade flera gånger att vända hem på grund av detta, trots att det då inte pågick någon pandemi. Det var helt enkelt inte värt en resa med irriterade resenärer, så jag valde att jobba hemma alternativt komma in på kontoret lite senare.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att en enda chef i Stockholm skulle bli sur på en arbetstagare som ringde och meddelade att tåget var fullt och att det inte var värt risken.

Jag blir också förbannad på alla idioter som trots alla varningar och rekommendationer fortsätter att åka till Stockholm och hämta hit virus till oss i Västerås.

Stanna hemma och sluta tro att ni är så jävla oumbärliga. Tågen som rullar mellan Västerås och Stockholm brukar ha mellan 5-8 vagnar om jag inte missminner sig. Vilket betyder att någonstans mellan 3-500 personer alltså ansåg sig så viktiga att resan till Stockholm sågs som absolut nödvändig. Man blir helt mörkrädd.

Jobbar ni inom vården är ni som jag skrev ovan, förlåtna och denna text gäller givetvis inte er. Keep up the good work.