Etikett: Fotboll (Sida 1 av 24)

The English Game

Nu när vi tvingas att hålla oss hemma mer och vara mindre sociala så blir serietittande och filmtittande ett ganska naturligt val.

Hemma hos oss kollades det på kriminalserier redan innan pandemin drog igång, så här snurrar det bara lite mer av dessa på alla möjliga tänkbara språk.

Själv tittar jag lite halvslappt på dessa. Jag föredrar historiska kostymdramor där jag får möjlighet att leta efter anakronismer som den besserwisser jag är.

Några favoritserier jag hållit koll på och följt de senaste åren är….

Poldark – En släktsaga från 1700-talets England som utspelar sig bland gruvägare och gruvarbetare i Cornwall.

Vårt tid är nu – Svensk släktsaga från andra världskrigets slut fram till 70-talet.

Fröken Frimans krig – Svensk kvinnokamp från förra sekelskiftet.

Nu har jag hittat ytterligare en serie som blandar fiktiva och riktiga personer och visar en historisk händelse, med ett fiktivt drama.

The English game handlar om fotbollens första stapplande år i England under slutet av 1800-talet. Där får man bland annat följa Fergus Suter. Av många ansedd som världens första professionella fotbollspelare.

Den som tror sig få se mycket fotboll blir kanske en smula besviken och den som vill se skönlir blir ännu mer besviken. Det är ju fotbollens barndom vi pratar om. Att bara spela med 6 anfallare och hela två försvarare ansågs som något kontroversiellt.

Det är ett drama och det handlar mer om klassklyftor och den kamp mellan överklassens ädla ideal om gentlemän och amatörer mot arbetarklassens mer passionerade sätt att se på fotboll.

 

Det är faktiskt inte alls svårt att dra paralleller till dagens fotboll där kampen mellan ståplatskulturen och slipsnissarna fortfarande pågår.

Det kan ju vara nyttigt för vissa att titta på denna serie för att lättare sätta saker i perspektiv.

Jag gillar serien och har i princip sträcksett den. 5 av 6 avsnitt är redan avverkade.

Se trailer här

Inte alltid kul med kryss

Efter den senaste veckans stormiga och opålitliga väder kändes fågelskådning inte så lockande. Därför var det lite extra kul när brorsan skickade ett SMS-i onsdags.

Jag spelade dock lite svår genom att inte svara omgående utan vänta till fredag eftermiddag med att svara honom.
Idag när jag vaknade så var vädret helt underbart och hade jag inte haft den där biljetten till AIK så hade jag nog hellre åkt ut till Asköviken.
När det gäller fåglar är kryss bland de roligaste.  Det fungerar lite som en krydda i tillvaron, för de allra flesta gångerna man är ute och tittar på fåglar blir det inte något kryss.
Med fotboll är ett kryss dock inte lika skoj även om det finns undantag. Att ligga under mot bra lag och hämta upp till kryss känns nästan lika bra som en seger.
Dagen bjöd som sagt på solsken och fortfarande ganska byig vind, men på Skytteholm kom blåsten inte åt oss och vi kunde stå och njuta av vädret hela matchen.

Läktarna var ganska välfyllda, men skönspelet uteblev. Ett ganska tråkigt AIK fick aldrig till något riktigt spel och målchanserna var ganska lätträknade i första halvlek.
Det fortsatte i andra halvlek, men plötsligt fick J-Södra en straff och så kändes allt botten. Hur skulle AIK kunna vaska fram någon målchans för att vända detta? Inte långt efter så bjuder den normalt så stabile Per Karlsson på en riktig tavla och 0-2 var ett faktum.
Pertan är dock förlåten. Han har spelat längst av alla spelare i AIK. Över 300 matcher, men jag tror ändå att alla andra gjort fler misstag än honom, även nyförvärven.
Sen gör AIK två byten och matchbilden förändras. Stefan Silva kommer in och gör för den ovane fotbollsåskådaren kanske inte så stor skillnad, men han går ner och möter boll på ett sätt som ingen gjort tidigare i matchen. Efter honom kommer Ebenezer Ofori in och det var helt matchavgörande. Med honom blev det mer fart och AIK blev mer svårlästa vilket gjorde att J-södra stundtals hamnade långt ned i knät på sin egen målvakt.
Det var också Ofori som fick hål på dem med ett snyggt skott på halvvolley och strax därefter var det Goitom som efter en hörna hittade rätt.
Tyvärr vaknade AIK för sent och ett kryss mot J-södra känns som en förlust. Men en upphämtning är alltid en upphämtning och AIK brukar alltid vara sega i starten. Kan vi få se mer av Ofori och ett spel som kan hota motståndarna lite tidigare så tror jag att Allsvenskan 2020 kan bli riktigt rolig.
På läktaren runt om mig suckades det mycket och klagades vitt och brett, men det beror nog mer på att råsundafetton tittar mer på individuella prestationer än på laget som helhet. De har också en förmåga att mest se på fotboll den sista tredjedelen. Anfallare som missar en passning eller en back som kommer lite fel i positionen får mer skit än när misstagen sker på mittplan.

Vilka är storklubbarna i Allsvenskan

Nu när Allsvenskan är slut och jag min vana trogen vägrar att gratulera en klubb som ger Anders Svensson speltid utan istället väljer att gnälla på att det är en bondklubb utan identitet och fortsätta att hävda att AIK är en storklubb.
Nu kan man ju inte vara sur och gnällig jämt och med åren har det börjat gå över snabbare, framförallt i år då AIK fotboll inte längre är mitt främsta fritidsintresse längre.
Vad är det då som betecknar en storklubb? Som AIK:are så vill man gärna drömma tillbaka till svunna tider och hävda vår anrika historia. Håller man på Ellos (hur nu någon frivilligt kan göra det) så vill man nog hävda att det senaste guldet är det som räknas. Hammarbyare brukar hävda publiken, vilket jag inte begriper eftersom de egentligen inte har så mycket publik. Djurgårdare tjatade mycket om titlar under första hälften av förra årtiondet och Göteborgare tjötar jämt om dessa titlar.
Historia är svårt att mäta så det plockade jag bort när jag försökte bygga en modell, dessutom är det mer intressant vilka klubbar som är stora just nu och då är den anrika historian ganska ointressant.
Min modell för att utröna vilka klubbar som egentligen är svensk fotbolls storklubbar just nu byggde jag  därför på en kombination av publik och titlar de senaste 10 åren. Allsvenskt guld gav 5p, Stora silver 3p, Lilla silver 2p, brons 1p, cupguld 3p och cupsilver 2p. Dessutom delade jag ut 1p i publikbonus för de klubbar som når över 10k i publiksnitt och 2p för de som når 20k
Det gav följande ranking de senaste två åren

Ranking 2011

Djurgårdens IF 34
IFK Göteborg 34
Helsingborg 29
AIK 28
Malmö FF 27
IF Elfsborg 21
Kalmar FF 18
Hammarby IF 16

Ranking 2012

IFK Göteborg 33
IF Elfsborg 27
Helsingborgs IF 27
AIK 27
Malmö FF 26
Djurgårdens IF 25
Kalmar FF 18
Hammarby IF 15
Jag får väl motvilligt erkänna att Elfsborg är en storklubb inom svensk fotboll, men det gläder mig att se djurgården sjunka som en blyklump i tabellen.
Övriga klubbar som får poäng i min modell är Örebro, Örgryte, Assyriska, Gefle, IFK Norrköping, Häcken och Halmstad.
Skrämmande att så pass många av dem idag återfinns i Superettan. Avståndet mellan botten och toppen i Allsvenskan måste öka och antalet storklubbar måste minska för att svensk fotboll ska kunna hävda sig i europa.

Inget jävla mirakel

Igår fällde mitt AIK den ryska björnen i Moskva vilket fått de flesta medier att börja yra om Miraklet i Moskva. Visst kan det var snyggt med en allitteration i rubriker som t ex Bravaden i Bratislava eller Bomben i Borås, men nu tror jag inte att den gemene sportbladetläsaren är tillräckligt bildad för att göra någon större skillnad på Bravaden i Moskva och Bomben i Solna, med ovan nämnda allitterationer.
//youtu.be/Gyk9GiPCUes
Därför tycker jag att dessa rubriker inte är något annat än ett tragiskt uttryck för det sargade självförtroende som svensk klubblagsfotboll har efter år av misslyckanden i Europaspel, för det rör sig inte alls om något mirakel.
En bragd var det att lyckas fälla den överlägsna ryska björnen, men det skedde på det sätt som krävs av ett svensk lag som vill lyckas ta sig fram mot bättre lag i Europa.
Genom grisfotbol helt enkelt. Andreas Alm grävde skyttegravar i det egna straffområdet och AIK spelade ett taktiskt och tråkigt defensivt spel och tog vara på de få chanser som dök upp. Svårare än så är det inte att vinna mot ett namnkunnigare och bättre motstånde.
Tråkig fotboll kan tyckas, men själv definierar jag rolig fotboll med trepoängare till AIK och skiter fullständigt i vad Ryssar, Göteborgare och bajare tycker.
Ganska kul att det är AIK och Helsingborg som lyckas ta sig till EL i år, med tanke på att det var de två lagen som kring millennieskiftet låg i topp och lyckades hyfsat i Europa. Den jantelagska baksmällan som drabbade just HeIF och AIK efter de åren höll på att ta knäcken på båda klubbarna, men nu är vi på väg att resa oss igen.
Må de hata oss, Blott de frukta oss.

Här var det folkfest

Som en liten jämförelse mellan de hemska och farliga fotbollsmatcherna med AIK som jag brukar besöka så är det riktigt trevligt med lite folkfest här i stan.
Så här ser första sidan på lokala tidningen VLT ut just nu.

Nämnas bör att det inte finns några planer på att ta fram någon specifik raggarlag för att få bukt med dessa problem och vad jag vet så är det vi skattebetalare som betalar polisnotan.

Irriterad

BK30 F99
För ett tag sedan hade Flisans fotbollslag ett extra föräldramöte angående vinterträningen. Bland annat var där några föräldrar som hade synpunkter på tiden vi tjejerna hade träning. En detalj som inte är direkt lätt att påverka för tränarna, eftersom bristen på planer som är spelbara året runt är begränsad.
Vår tid var kl 9.00 på lördagar vilket kanske inte var den bästa men det kan vara värre. I alla fall så stod dessa föräldrar på sig ganska hårt och påpekade att det var omöjligt för deras tjejer att ta sig till träningen den tiden. De ville helt enkelt börja något senare.
Jag tyckte annars att kl 9 var perfekt. NPG har själv träning som börjar och slutar så att det passade bra för henne att först släppa av flisan på hennes träning och sedan hämta igen när hennes träning var slut. Så för mig blev det nu till att börja kliva upp och skjutsa Flisan till hennes träning, och eftersom Lilleman ytterst sällan går med på att vara ensam hemma så får jag också lov att dra upp honom på morgonen och sen ska han och jag hämta igen. Bökigt men absolut inte omöjligt. Min bekvämlighet ska inte sätta käppar i hjulen för tjejer att få träna så jag sa ingenting om detta utan accepterade en ny träningstid.
Idag var det en liten avslutningsfika inför juluppehållet de ska ha. Ingen av tjejerna till de föräldrar som stridit för de nya träningstiderna var där, så jag frågade tränaren om de hade varit där de andra träningarna. Men det hade de inte.
Hur i helvete tänker man om man tar en strid på ett föräldramöte för ändrade träningstider och sen inte dyker upp med sina ungar när man får igenom det?
Hoppas verkligen att tiderna justeras tillbaka den halvtimme de flyttades, för behovet av att senarelägga träningen finns ju uppenbarligen inte.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑