Etikett: lunnefågel

Fåglar jag fotat – Lunnefågel

Vid Soteskär häckade Sveriges sista lunnepar 1970 och med det i bakgrunden kryssade jag lunnefågel en blåsig oktoberdag 2013. Mer klassiskt lunnevatten kan det inte bli i Sverige. Två och ett halvt år senare en vacker men kall dag i början av mars var det dags för Benjamin att kryssa den på samma ställe. Då rörde det sig om en riktig njutobs och vi hade den riktigt nära men inte riktigt på fotoavstånd. När jag börjat packa ihop hojtade någon från närmsta kobben och då simmade den nästan på klappavstånd. Hur snabbt jag fick upp kameran och kom ut dit vet jag inte, men inte tillräckligt i alla fall. Jag fick nöja mig med en bild på en bortsimmande fågel.

Fotad vid Grosshamn, Ramsvikslandet den 1 mars 2016

Månadens fåglar – Mars 2016

Mars började med sportlov för både mig och Benjamin. Våren var lite trevande på hemmaplan så vi drog ner till Grosshamn i Bohuslän där lunnefågel siktats de senaste dagarna. Nu skulle mitt samvete kunna få frid sen den gången jag kryssade lunne och Benjamin som var för kort i rocken missade den på grund av att jag var tvungen att lyfta upp honom till min tub och då var den borta.
Lunnefågel
Lunne bakifrån
Det fina vädret från helgen på västkusten var bokstavligen bortblåst. Kalla isande vindar och inte ett spår av lunnefågel när vi kom fram. Vi sökte över havet och passade på att årskryssa lite annat så länge innan vi tillfälligt gav upp och bytte obsplats söderut på Ramsvikslandet. Där var snålblåsten ännu värre så vi åkte ganska snart tillbaka till Grosshamn. När vi gick ner mot obsplatsen såg vi att alla skådare på plats stod och tittade åt samma håll och fotografer kröp omkring på ett skär.
Nu måste den vara hittat tänkte vi båda, men vågade inte hoppas för mycket. Oron var obefogad. Den var där och efter ett ganska kort sökande hittades den av oss. En skitobs, men strax kom den närmare och simmade på handkikarhåll och visade upp sig riktigt bra för oss.
Vi hade planer på att skåda även nästa dag och försöka hitta skärsnäppor eller några roliga havsfåglar, eller eventuellt ta en avstickare till Hornborgasjön på vägen hem. Men vädret nästa dag var ännu sämre så det blev raka spåret hem istället.
Väl hemma igen återgick vi till den gamla vanliga vårvintern. Ingen riktig fart på vårfåglarna än och absolut ingen fart i uggleksogarna så det blev riktigt svältfött på fågel. Sånglärkan slets in och sakta men säkert fylldes årslistan på.
Den 5:e var det örnräkning i Mälardalen och jag skulle bara ut med en flagga till damerna i rapphönan som räknade vid hamnen i Gäddeholm, men jag blev kvar hela tiden och räknade tillsammans med dem in 8 örnar som födosökte ute vid farleden. En förbiflygande örn på nära håll och en ungfågel i en grantopp på andra sidan Hässlösundet.
En ganska lyckad men gråkall förmiddag.
Fram mot mitten av månaden började det äntligen fylla på med gäss på våra breddgrader och nu var det äntligen dags för lite exkursioner. Hackspettsexkursion på Hälleskogsbrännan. 30 deltagare som alla ville se och höra tretåig hackspett.
På vägen hem drog vi genom svartådalen och skådade gäss och svanar. Bläsgäss, spetsbergsgäss och mindre sångsvan var det som stod på önskelistan. Vi fick in allt utom de mindre svanarna. De fick jag slita in vid Frövisjön dagen efter.
Mindre sångsvan
Mindre sångsvan
Helgen efter skulle jag hålla i vår årliga uggleexkursion. Vart jag skulle ta vägen var länge ett bekymmer. Mina rekognoseringsrundor var ganska tysta. Några kattugglor hittade jag och lite oväntat även en hornuggla när jag väntade efter en träning för Felicia vid Dingtuna skola.
I skogen var det tyst. Men en berguv höll låda på en lokal så jag valde att börja exkursionen där. Sedan åkte vi hem till en av deltagarna som hade kattuggla på tomten och fick en pedagogiskt korrekt uppvisning av ett par som drog hela repertoaren inkl xylofonlätet.
Efter förutsättningarna var det en ganska lyckad tur. Det är ju trots allt ett riktigt bottenår i gnagarcykeln.
Kring påsk brakade sedan allt loss. Det rapporterades in fåglar överallt och vårt lokala larm visade sig fungera bra efter vinterns dvala. På BA började det också hända spännande saker, men mer söderut i Sverige och så långt ville vi inte åka.
Under påsklovet jobbade jag, men med sommartid och lite kortare dagar blev det gott om tid över för fågelskådning så på lunchrasterna blev det skogspromenader med sjungande vårfåglar och efter jobbet hängde jag vid Frövisjön och kollade på rastande änder och gäss.
Innan mars var slut hade jag över 100 arter i Västmanland vilket aldrig hänt tidigare. Så nu var våren här på riktigt och det är en smula stressande att försöka hinna med allt.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 98
Benjamin: 48

Antal X

Jag: 0
Benjamin 1 (lunnefågel)

Antal årskryss

Jag: 145
Benjamin: 24

Minnesvärda observationer
  • Njutobs av Lunnefågel vid Grosshamn
  • Fin obs och foto av mindre sångsvan vid Frövisjön
  • Sjungande vattenrall mitt i skogen i marsnatten
  • Jag fick SE min första berguv

Det blev en Lunnefågel

Igår stod larmet på kl 04:00 för vidare avfärd mot Bohuslän och vår pärla Grosshamn. Lunnefågel var målet med resan och skärsnäppa som Benjamin också saknar kunde bli en extra bonus med lite tur.
Utöver dessa arter finns det som vanligt mycket annat intressant att upptäcka och att skåda på annan ort är alltid givande. Arter som är svåra att få syn på här hemma kan vara vanliga där.
Det första vi hittade var födosökande tobisgrisslor på riktigt nära håll. En art som Benjamin kryssade så sent som i oktober förra året. Själv har jag bara sett dem i vinterdräkt och ungfågeldräkt under höstskådning vid ostkusten. Så att se dem i häckdräkt på nära håll var en trevlig upplevelse.
Tobisgrissla
Det samma gällde toppskarv som vi tidigare bara sett på hösten och sensommaren. Då i tråkig vinterdräkt. Nu kunde vi se dem födosöka och vila med sina karaktäristiska tofsar på huvudet, vilket gjorde dem väldigt enkla att artbestämma jämfört med hur det brukar vara när de står på något skär en kilometer ut.
Tillräckligt nära för ett foto kom de dock inte, men riktiga njutobasar av dem fick vi.
Lunnefågeln lyste dock med sin frånvaro, eller så var det vi som inte letade tillräckligt bra. Från början hade vi sällskap av en annan skådare, men han gav snabbt upp och drog vidare mot ett annat ställe där den setts. Vi kämpade på i en och en halv timme till innan vi också bestämde oss för att testa lyckan nere vid Haby bukt istället.
Där fanns inget skydd mot den alltmer tilltagande vinden, så vårt besök där blev ganska kort. Ett tiotal skärpiplärkor födosökte i tången och några ejdrar, småskrakar och tobisgrisslor födosökte en bit ut.
Blåsten fick oss att ge upp och åka tillbaka till Grosshamn. När vi kom över krönet från parkeringen med utsikt över hela bukten och mot sjöboden där skådarplatsen finns så såg vi att de andra skådarna där nere såg ut att kolla åt samma håll allihop och fler av dem var på väg upp på en kobbe för att som det såg ut få bättre sikt. Tanken slog oss att de hade fått syn på den. En tanke jag ville slå ur huvudet för att minska min egen och Benjamins besvikelse om det inte var så.
Men det såg verkligen lovande ut och snart påpekade Benjamin att de som var uppe på kobben låg och fotograferade.
När vi kommer fram möts vi av bekanta ansikten som berättade att de alldeles nyss sett lunnen riktigt nära. Nu kändes det mycket hoppingivande och väldigt lätt att börja slita för att få syn på den. Benjamin fick tuben och jag jobbade med handkikare tillsammans med alla de andra.
Plötsligt fick jag och en person till syn på något som dök intill ett skär en bit ut. Allas blickar riktades dit och snart dök den upp i mitten av det skäret och det var lunnen. En allt mer frustrerad Benjamin mindes med fasa hur det var sist när jag kryssade lunne och den försvann spårlöst innan han sett den.
Fördelen nu var att det var mycket snällare sjö, så nog skulle det gå vägen. Mycket riktigt dök den snart upp i änden av skäret. Den här gången var det lätt att hitta riktmärken och hanns första kryss 2016 var ett faktum. Själv fick jag hålla till godo med några skitobsar i handkikaren.
Lite fika på detta och sen började vi faktiskt göra oss i ordning för att åka därifrån, men innan vi hunnit packa ner allt så dök den återigen upp riktigt nära oss. Nu blev det till att slita fram kameran och hoppa ut på kobben närmast.
Lunnefågel
Tyvärr ville den inte riktigt samarbeta med mig, och min kamera är inte riktigt gjord för fotografering av fåglar när det är bråttom. Den var under vatten mer än över ytan och när jag väl fått in den i sökaren ordentligt så vänder den sig innan jag hinner trycka av.
Men jag fick i alla fall en bild på den, och om någon vill träna på hur man känner igen en lunnefågel bakifrån så blev den ju riktigt pedagogisk.
Nu hade vi i alla fall fått upp värmen ordentligt och kände inte för att förstöra det med att slita in skärsnäppa på någon kall och blåsig klippa, så vi packade ihop och var nöjda med detta. Resten av dagen tillbringades i bilen och en rundtur i Bohuslän med Pizza och Kebab i Kungshamn till middag.
11 årskryss för mig, 1 kryss för Benjamin och en trevlig dag i Bohuslän blev det.
Idag hade vi tänkt att besöka Hirnborgasjön för att få lite vårvibbar som saknas hemma, men det var snöoväder på Västgötaslätten, så vi drog raka spåret hem istället. Hornborgasjön ligger kvar och det finns bättre tider på året att besöka den.

Benjamin 300

Förra året låg min fokus på min egen Sverigelista. Jag skulle till varje pris nå 300 arter innan året var slut och det gick vägen och med ett extra ryck i oktober hamnade jag till och med på 304 arter innan året var slut.
I kölvattnet av mitt flängande efter arter låg Benjamin och samlade på sig X efter X och när vi gjorde bokslut för 2015 så hade han kommit upp i respektabla 285 arter. Lika många som jag själv låg på året innan.
Hans mål har varit att nå 300 innan han fyller 12, men det ser just nu riktigt bra ut för att till och med nå dit redan som 10-åring. Men det kan bli en smula tufft och vi behöver lite tur med vårfåglarna för att lyckas och jag har lovat honom att det är hans X som prioriteras i år. Jag får göra som han gjorde förra året och ligga i bakvattnet och samla upp de kryss jag får.
Nu har vi sportlov och tänker göra en liten satsning på att hänga in årets första kryss för honom.
lunneFoto: Wikipedia

Det gör vi genom att åka ner till Bohuslän där det rapporterats och larmats en del lunnefågel den senaste veckan. En art som Benjamin missade lite snöpligt en höst för några år sedan när vi var vid Grosshamn och havsskådade för första gången.
Vädret har varit ganska lugnt där nere under helgen och det finns en hel del bilder på lunnar som ligger och guppar vackert på spegelblanka hav. I morgon ska det dock blåsa upp igen och det rör sig om sydliga vindar.
Vad det gör för våra chanser att hitta någon lunne har jag ingen riktig koll på. Men några guppande sötnosar i någon lugn havsvik lär det inte bli i alla fall.
Det finns dessutom en del annat där nere som både Benjamin och jag saknar så helt tomhänta hoppas jag att vi inte blir.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑