Etikett: Storskarv

Fåglar jag fotat – storskarv

Det finns två sorters människor. De som ser oss människor som en del av naturen och de som inte gör det.

Den sistnämnda tenderar då också till att dela in naturen i gott och ont utifrån vilken nytta växter och djur gör för oss människor. Ogräs och skadedjur ska bekämpas.

Jag tillhör inte den sorten och rent evolutionärt så finns det ingen organism som gör nytta eller skada. Vi har en enda uppgift i livet och det är att sprida våra gener. Under tiden vi sysslar med det finns det dock ingenting som hindrar oss som har ett självmedvetande att göra gott och krydda livet med andra meningsfullheter.

En storskarv däremot är bra på att vara storskarv. Den äter fisk och har ingen regering eller eu-kommision som sätter upp fiskekvoter. Den är heller inte medveten om hur Östersjön mår och har inga ekonomiska planer med sitt liv eller sin population. Den bygger bo, parar sig, fiskar föder upp ungar och flyttar söderut under vintern.

Man kan alltså inte skylla storskarven för att fisken minskat i Östersjön. Man får däremot tycka att den är ful, och att öarna de har kolonier på ser fördjävliga ut. Det har jag förståelse för. Men för mig är det ingen skillnad på en skarvö eller en skogsbrand. De dödar de stora träden, men ur den förödelsen föds något nytt.

Att skarven ökat i Östersjön är inte orsaken till att fisken minskat. Det är ett resultat av att de stora rovfiskarna som torsk och gädda minskat. Det har gett skarven ett ypperligt tillfälle att öka i antal.

Om folk slutade upp att träta om skarven och istället tog tag i de verkliga problemen med Östersjön så kanske vi kan rädda vårt hav. Men många av den första kategorin människor jag räknade upp där uppe klarar inte av att tänka i flera led och då blir det lättare att skylla på skarven. För inte kan det väl vara så att Människan är ett skadedjur enligt deras sätt att se på naturen. Människan tillhör ju inte naturen.

Det blev ganska lite prat om fågeln, och lite mer om oss människor och hur vi väljer att se på denna fågel som väcker så mycket känslor.

Bilden är i alla fall tagen vid Ångkraftverket i Västerås.

Stjärtmes och Kungsfågel på Björnön

Nu skiner solen över Västerås, men innan den hade den goda smaken att titta fram så var vi på Björnön och tog en promenad.
Lilleman på Björnön
Givetvis var kikaren med och Lilleman och jag sinkade ned NPG med våra konstanta stopp för att lyssna och titta efter småfåglar. ”-Du förstår att när man går på grus så låter det för mycket och då hör man inte fåglarna” förklarade Lilleman för NPG.
Direkt vid parkeringen flög en flock på runt 10 stjärtmesar mellan björkarna och Lilleman jublade i högan sky över sitt kryss. En bit upp i spåret hörde vi också kungsfågeln som lockade. Vi kontrollyssnade hemma och Lilleman var en smula tveksam men både jag och NPG var helt säkra på att det var en Kungsfågel vi hört så han blev nedröstad.
Klätterställning
Halvägs på björnöfemman så kommer man till Björnöstrand med lekplatser vilket hjälper Lilleman att höja motovationen en smula. Precis som förra gången vi gick här så fick vi också nu syn på en Nötskrika och Lilleman berättade för NPG hur den låter och att man kan bli rädd för den för att den låter så spöklik i skogen.
Nötskrika
Jag lyckades fånga den på bild, men jag har en bra bit kvar innan jag kan titulera mig naturfotograf. Desto bättre gick det att fota Gräsänderna nere vid stranden.
Gräsand.
En trevlig promenad för nästan hela familjen. (Flisan var hemma hos en kompis) Med en del fåglar och gott om friskluft. Mot slutet av vår vandring tittade äntligen solen fram, men då hade Lillemans hemlängtan blivit för stor så den sista biten upp mot parkeringen blev det språngmarsch.
Lilleman springer.
Konstaterar också att jag måste plocka med mig kameran och fotografera mera, för jag har på tok för stor suddighetsmarginal på mina bilder. Tur att det inte kostar en massa film att misslyckas med digitalkameror.

Tillbaka från Skitviken

Flisan och NPG skulle iväg och träna på morgonen, så Lilleman och jag hade fria aktiviteter. Eftersom Kungsfiskaren siktats i Skitviken intill det gamla ångkraftverket här i Västerås så kändes det som en lämplig aktivitet för två krysshungrande fågelskådare. Lilleman har aldrig sett någon och jag vill gärna lägga till den på min svalanlista.
Skitviken
Jag ska väl villigt erkänna att jag inte har någon vidare koll på Kungsfiskare och om väderleksförhållandena var optimala med dimma som låg som ett lock över hela Västerås, men det var mysigt och stilla där nere vid viken som städats upp rejält sen jag var där sist. En cykelbana från Lillåudden går nu förbi den norra stranden som tidigare mest fungerade som skrotupplag.
Någon Kungsfiskare tror vi inte att vi såg. Lilleman såg en liten fågel flyga utefter vattenytan under en brygga och in bland pilarna som hänger ut över strandkanten. Själv skymtade jag bara till den i ögonvrån, men det kan mycket väl ha varit en Kungsfiskare.
Matsäcken bestående av äppelkaka och varm saft värmde när vi slog oss ned på en brygga och spejade, men närmare en den förbiskymtande lilla fågeln kom vi aldrig innan Lilleman blev för kall för att sitta kvar och speja.
Helt krysslösa blev vi dock inte. En Storskarv landade på vattnet framför oss och den saknades i Lillemans lista. För övrigt såg vi bara Gräsänder, Kråkor, en Skrattmås och en flock Sidensvansar så någon ornitologisk expedition som går till historien var det definitivt inte tal om.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑