Igår gick min dotter till simhallen med skolan, de ska ha simundervisning i år.
När hon berättade om besöket i simhallen kom jag att tänka på en ganska intressant sak som hände när hon skulle börja simskolan för två år sedan.
Alla barn och föräldrar satt på läktaren i simhallen och väntade när simlärarna kom med sina pärmar och deltagarlistor.
Därefter gick de fram till sina grupper och började presentera sig. Alla simlärare stod nere på basängkanten och rabblade upp hela sin barndom, skoltid, fritidsintressen önskeresmål och framtidsplaner.
Som om jag skulle vara intresserad av det. Det enda jag var intresserad av var om de kunde simma och om de kunde förmedla den kunskapen till barnen, men det fick jag aldrig reda på.
Detta med att presentera sig tycker jag rätt ofta går till överdrift. När man är på kurs så finns det ingenting jobbigare än om den som inleder presentationsrundan går igång på samma sätt som simläraren ovan.
Jag brukar minimera risken för att det inträffar genom att sätta mig längst fram ute på kanten och på så sätt få chansen att starta och sätta ribban lågt, men risken finns att det blir den andra kanten som börjar.
En annan risk är att kursen man ska gå är oerhört tråkig och då sitter man där längst fram och ler lite tillgjort.
simskola, kurs, presentationsrunda
Lämna ett svar