I morgon kl 15.00 bänkar vi oss återigen för att se Walt Disneys Julspecial från 1959. Världens naturligaste sak tycker vi svenskart, men om man gör ett tappert försök att se det objektivt, (Det är svårt men det går) så ter sig vår lilla jultradition en smula märklig, för att inte säga helt vrickad.
Vuxna människor som sitter och tittar på tecknade filmer vi sett varje år i hela vårt liv, och skrattar åt skämt vi hört och sett i decennier och detta för att fira födelsen av Jesus?!?
När jag var liten var Kalle på Julafton ett av få tillfällen man fick se tecknad film på TV och den enda gången på året man fick se Disneyfilm. Resten av vår disneykultur fick vi genom disneys bokklubb och bildspel av disneyfilmer i View-a-matic.
Så på den tiden var det ganska självklart att vi ungar gillade att sitta med de vuxna och se på årets bästa TV-program. Men nu är Disney vardagsmat och Kalle på julafton brukar oftast sluta med att ungarna springer iväg och gör annat medan de vuxna sitter och citerar Tjuren Ferdinand.
Fick en mycket bra länk på Facebook där en amerikan skriver om sin upplevelse av den bizzarra svenska jultraditionen.
Själv tycker jag att kl 15:00 är en praktisk tid att börja julfirandet och tror att just tiden gör att vi fortsätter att se på Kalle och hans vänner för att det är ett mycket bra startskott för familjens firande.
Säg Mamma
Lämna ett svar