…med tågen vet man aldrig om man kommer hem.
Det var det sista jag sa innan jag begav mig till jobbet i morse. Nu är jag hemma efter att med en strulande nyservad bil ha varit strandsatt i Bergshammra.
Tack och lov har vi assistansförsäkring så jag ringde Falk och de skulle skicka en bärgare.
Efter 1 timmes väntan ringer jag upp dem igen och undrar hur det går. Det är mycket att göra men det kommer en bärgare så fort vi får tag på en, får jag till svar.
Med snö och halka och en massa Stockholmare i trafiken kan man köpa det.
Efter ytterligare en timme ringer tjejen jag först pratade med upp och undrar om det är Bergshammra i Norrtälje eller i Solna jag står i.
Suck! Jag hade till och med uppgett numret på närmsta avfart när jag ringde, är det inte för situationer som denna de har numrerat alla avfarter?
Ytterligare en timme går och så kommer bärgaren och konstaterar att bilen behöver in på verkstan. När vi går in på Macken för att fixa hyrbil blir det lite plikttroget småprat. Mycket att göra ikväll undrar jag. – Ikväll har det varit ganska lungt svara han.
Undrar varför det skulle ta 2,5 timmar för ledningscentralen att hitta honom?
Ledningscentralen verkade i alla fall ha det körigt värre, för när macken jag stod på inte hade någon hyrbil ledig, fick de ta över, men de ringde tillbaka efter 10 minuter utan att ha hittat någon bil i Solna med omnejd och undrade om jag kunde leta själv.
Började känna mig smått uppgiven. Hitta en hyrbil en torsdag innan sporlovet kunde bli knivigt, men mackkillen hjälpte mig med nummer till andra OKQ8 i närheten och i Täby hittade jag en Opel Astra så det blev taxi till Täby och sedan hemfärd.
Som sagt, tur att jag inte tog tåget, då hade jag nog inte kommit hem 🙂
Lämna ett svar