Folk som gapar och skriker och är ärga på tågen är sällan pendlare. Det är sällanåkare som läst i tidningarna och sett på TV om hur dåliga SJ är.
De vet oftast inte heller att SJ är ett aktiebolag utan tror att det fortfarande är ett statligt verk. Dessutom kan de inte skilja på Trafikverket och SJ.
Som pendlare är man dock luttrad och oftast ganska tyst. Man vet att omborpersonalen gör så gott de kan och att det inte hjälper att brusa upp här och nu. Ofta brukar man också få försvara SJ mot mindre kunniga personer som tror att signal- och växelfel beror på SJ och är helt övertygade om att det skulle lösas om bara SJ konkurensutsattes. Vilket skedde för länge sedan, men det kan man inte kräva att alla ska veta.
Idag är jag fortfarande tyst och luttrad, men riktigt jävla sur på SJ för hur de behandlar oss trogna kunde som dag efter dag åker med dem och alltid hänvisas till en eller två vagnar där vi får trängas med löst folk och andra pendlare som inte har möjlighet att reservera plats.
Idag kör de ett kort tåg eftersom deras fina franska dubbeldäckare inte pallar det svenska klimatet. Vad gör SJ då?
Jo de skyltar som vanligt att vagn 2 är obokad, men ropar ut i högtalarna att de som bokat biljett i någon av de vagnar som inte går med i tågsetet istället har förtur till sittplatser i den obokade vagnen.
Varför ska deras tysta trogna kunder alltid få flytta på sig, för att gnågra sällanåkare blir av med sin plats på grund av SJ:s problem. Varför kan de inte bara be om ursäkt och betala tillbaka den avgift de betalt för platsreservationen och låta dem få sitta i mån av plats som vi pendlare alltid får göra.
Men det så klart. Vi är ju luttrade och tysta och för inte en massa liv om vi måste stå mellan Stockholm och Västerås.
Lämna ett svar