I söndags kom jag på att jag skulle ha konferens på onsdag. Onsdagar jobbar jag normalt hemma och hämtar Lilleman tidigt på förskolan, så det blev till att boka in en barnvakt som kunde hjälpa mig att hämta honom och allting fixades och var frid och fröjd.
Igår på tåget fick jag sällskap med en förskolechef som skulle på samma konferens och fick då reda på att det alls inte var på onsdag utan på tisdag, alltså idag vi skulle konferensa. Nu blev allting plötsligt mycket enklare. Barnvakten som hade planerat att smita lite tidigare från jobbet behövde inte göra det och ingen extra planering för hämtningar och lämningar behövde göras. Allt skulle flyta på som vilken tisdag som helst.
Men vid sänggående såg jag en fråga från en vän på FB om vilket tåg jag skulle ta och kom plötsligt på att det var tisdag i morgon. (i dag alltså) Tisdagar öppnar NPG och jag lämnar Lilleman på förskolan och brukar ta ett senare tåg. Nu skulle jag vara på Odenplan före kl 9.00 och behövde således ta ett tidigare tåg än vanligt.
Shit i brallan, hur i hela Himmeta skulle jag nu lösa detta. Att tvinga upp stackars Lilleman mitt i natten för att följa med NPG när hon öppnade var det inte tal om. Hon är visserligen morgonpigg, men när hon måste upp lite tidigare än hennes morgonpigghet tillåter finns det inte mycket utrymme för någon bromsande och ännu tröttare Lilleman. Nej detta var inget jag ville utsätta någon av dem för.
Återstod då att be Flisan ställa upp och gå med Lilleman till förskolan och lämna honom. Något hon gjort tidigare, men då med skjuts till förskolan av mig. Nu skulle de två få ta hela ansvaret ända från kudden till förskolan och även om jag lever efter devisen att barn är mer kompetenta än vad vi vuxna kan föreställa oss kändes det som att jag axlade en tung börda på mina avkommor.
Hennes första reaktion var att rynka på näsan, varvid jag frågade varför hon inte ville och fick till svar att hon visst ville, men att hon tyckte att det var så jobbigt eftersom Lilleman brukar bråka så mycket med henne på mornarna.
Lilleman som jag trodde hade somnat bredvid mig satte genast upp huvudet och började snyfta för han ville också bli lämnad av Flisan och lovade dyrt och heligt att inte ställa till med något på morgonen.
Sagt och gjort blev det bestämt att så skulle det bli och den lille vände återigen ned huvudet i kudden och somnade snabbt. Flisan gick till sängs efter att jag lovat att väcka dem innan jag gick till tåget.
På morgonen vaknade jag och började göra mig i ordning, knackade på Flisans dörr och petade på Lilleman och innan jag var färdigklädd så låg de båda tillsammans i Flisans säng och tittade på något tv-program på webben.
-Vi måste vara på förskolan före 8, för då är det frukost sa Lilleman efter mig när jag med varmt hjärta lämnade dem och tog mig mot stationen.
På eftermiddagen ringde jag hem och frågade hur det hade gått, och det hade gått hur bra som helst och Flisan hade gjort frukost hemma istället för att slippa stressa till kl 8.
Visst är det underbart med självständiga barn, och varför bekymrar vi vuxna oss över så mycket när de små liven klarar mer än vad vi kan tänka oss.
Lämna ett svar