Satt och funderade på hur många mobiler jag ägt och började backa bandet för att klura ut min mobilhistoria.
När det gällde mobiltelefoner var jag ingen early adopter. Jag såg ingen större poäng med att springa runt på stan och prata i telefon. Dessutom var det ju faktiskt ganska dyrt att snacka i mobiltelefon på 1900-talet.
När vi blev med barn jag och min fru (vi var bara kompisar då) så blev jag nojig och kände ett plötsligt behov av att kunna bli nådd var jag än befann mig. Dessutom började alla skaffa egna mobiler så nu fanns det faktiskt en viss poäng med att kunna prata i telefon på stan.
Den första telefonen jag köpte var en Ericsson. En riktigt liten och smidig sak som gick utmärkt att få ner i byxfickan om man ville. Men man var tvungen att ta ur den innan man satt sig ned för annars fick man en obehaglig överaskning av antennen.
Ericsson 868s
Telefonen fungerade riktigt bra och det gick att ta emot SMS på den, men man kunde inte skicka några har jag för mig. Den köptes 1999 och antennen höll väl ett år ungefär sen hade jag satt mig för många gånger utan att plocka ur den i fickan.
Nu skulle jag ha en riktigt liten telefon som fick rum i fickan utan att göra ont när man satt sig. Kompisarna hade Nokia och spelade masken hela dagarna, men jag ansåg att köp av svenska telefoner skulle gynna Sverige och bidra till lägre förskoleavgifter eller nått sådant, så det blev ytterligare en Ericsson.
Ericsson t28
Den minsta telefonen man kunde köpa på OnOff i Luleå. Att jag ville ha den med Comviq-abonnemang gjorde försäljaren lite smått förbryllad eftersom det aldrig såldes annat än Telia-abonnemang norr om Dalälven på den tiden. Efter lite letande på lagret och kontoret lyckades de dock hitta pärmen med villkor för comviq. Nu hade jag världens coolaste mobil som man kunde lägga patients med.
Ganska snabbt upptäckte jag att det där med lucka inte var världens bästa lösning men telefonen var bunden i 24 månader och det sista halvåret hade jag ett hårband runt luckan för att den skulle fungera.
Nästa telefon….
Ericsson r600
Nu började det hända grejer i mobilvärlden. Den är luren som jag tror är den sista ericsson-modellen. (Sen blev det SonyEricsson) kunde man wappa med. Man kunde dessutom lägga in egna bakgrunder på den stora monocroma skärmen. Utan antenn och lucka var det här en telefon som höll länge i mina fickor. småpengar och nycklar fick den visserligen att se ganska sliten ut, men den höll i alla fall.
Under perioden med mina tre första mobiler har jag bott i tre kommuner, Stockholm, Sundbyberg och Västerås. Haft tre jobb. Jarlabergs förskolor, Solrosens Förskola och Rotundaskolan, samt fått en dotter och vant mig med att fira jul i Luleå.
Fortsättning följer…
Lämna ett svar