Mellan 1995 och 1998 bodde jag i Skogås och jobbade i Nacka och åkte dagligen pendeltåg mellan Skogås och Stockholm Södra. Sedan dess har knappt åkt pendeltåg i Stockholm över huvud taget.
Nu har jag bytt arbetsplats och kommer återigen att börja trafikera Stockholm Södra eftersom kontoret ligger ett stenkast därifrån. Idag var första hela arbetsdagen där och när jag nu var på väg hem gick jag igenom spärrarna och tog rulltrappan ner och precis som om tiden stått still de senaste 12 åren vek jag av åt vänster och ned på perrongen bara för att konstatera att jag nu inte ska åka mot Västerhaninge och Nynäshamn.
Givetvis ledde detta till att jag missade tåget jag egentligen skulle hinna med och fick i slutändan ta ett senare tåg hem till Västerås.
På uppsidan så träffade jag en gammal bekant som jag fick en trevlig pratstund med så helt fel blev det i alla fall inte, men visst är det märkligt att en 12 år gammal daglig vana sitter kvar i ryggmärgen så att man mot bättre vetande och förnuft bara ångar på i de gamla spåren.
Lämna ett svar