Järnladyn

Vi var på bio idag. Jag och min fru. Inga barn utan bara jag och NPG. Järnladyn såg vi och avslutade med middag på Varda.
Filmen var lite märklig måste jag säga. Det tog ett tag innan jag fick grepp om den och kom in i handlingen. Förvirrande kanske är rätt ord, men jag har inte riktigt bestämt mig. Det kanske bara var jag som var förvirrad över att jag var ute på tu man hand med NPG utan barn.
Meryl Streep är strålande som Margaret Thatcher både den förvirrade äldre versionen som är filmens huvudperson och den inte fullt lika gamla som hon tänker tillbaka på.
Filmen är bra, men inte så att man gör vågen direkt. Riktigt gripande mellan varven och aldrig dålig. Men inledningen var lite seg tyckte jag nog, vilket också kan bero på att det tog en stund för mig att komma in i handlingen.
Men som sagt Meryl Streep gör filmen sevärd. En recension som jag i det mesta håller med om hittar man här.
Om det var år och dar sedan vi var på bio för oss själva så är det nog ännu längre sedan vi var ute och åt själva. Som den notoriska slarver jag är var jag självklart sent ute för att boka bord. Men vår barnvakt tillika min tvillingbror som har en del rutin och kontakter i restaurangbranchen ryckte ut och fixade ett bord åt oss på Varda.
Ankbröst med Cannellinibönor, honung- & limesås samt Västerbotten potatis blev det för NPG. Själv åt jag upp Bambi med Selleripuré, haricôte verts, tranbär och portvinsås.
Till efterrätt blev det glass och varma hjortron, mest för att visa att vi sörlänningar också kan hantera den norrländska präriens gyllene bär.
Riktigt gott och trevlig service på Varda, men jag är fortfarande förvirrad över snubben som igår sa att det var fullt hela lördagen när jag ringde och försökte boka bord. Det var först under slutet av vår sittning som det började fyllas på och vi gick strax innan halv åtta.