Månad: april 2012 (Sida 1 av 3)

Grönfink

Jag testade att filma med nya kameran också.
//youtu.be/5r5fgmcawx8
Det var en del problem med att få fokus på rätt ställe, men i övrigt måste jag säga att jag är ganska nöjd med klippet.
Störljud från autofokus måste man acceptera när mikrofonen är inbyggd. Men det var inte så mycket av den varan tycker jag.

Lite fälttester av nya kameran

De första testerna av min nya kamera tycker jag föll väl ut, men inte räckte det att sitta hemma och testa. Den här kameran måste testas i fält också.
Sagt och gjort begav vi oss till Frövisjön för att se vad den gick för. Mina behov är alltså att ha en kamera som kan plåta på långa avstånd för enkel dokumentation och för att ha egna bilder till min blogg.
Den första testen fick bli en Gråhakedopping som simmade i östra delen av sjön c:a 450 meter från platsen jag befann mig på.
Gråhakedopping i Frövisjön
Ovanstående bild är alltså tagen med full zoom 42x, frågan var nu om bilden skulle räcka för att identifiera den lilla pricken mitt i sjön. Därför klipper jag helt enklet ut bilden runt den röda ramen och visar den delen i 100%
Gråhakedopping Frövisjön
Det gick ju alldeles utmärkt. Ingen bild man vinner några priser med, men är man osäker på en art och behöver konsultera vänner kan dåliga bilder fungera precis lika bra som knivskarpa mästerverk.
Alla fåglar ligger ju inte och guppar lika snällt som den här Gråhakedoppingen så vissa frågor kvarstod, hur fungerar det att plåta flygande fågel. Lilleman gjorde ett försök med en brun kärrhök som flög över vassen, men det gick inte så bra för honom. Själv testade jag på skrattmåsarna som for fram och tillbaka över åkern, och nog gick det bra att fånga fåglar i flykten allt. Avståndet nedan är mellan 50 och 100 meter.
Skrattmås Frövisjön
Nu tror jag att det inte blir lika lätt att fota en falk som kommer i hög hastighet. Där ligger nog denna kameras största brist. Det kommer nog att ta lång tid innan man blir tillräckligt vass användare för att kunna få upp kameran, zooma in och fokusera tillräckligt snabbt, så en och annan fågel kommer jag garanterat att missa.
På vägen hem stannade vi till vid Forsby för att se om vi kunde hitta några forsärlor och/eller strömstarar. Nu tog vi inte med oss någon kikare utan förlitade oss helt på kameran. halvvägs över bron får jag syn på en ärla som flygger längs vattenfallet och slår sig ned på fundamentet i kanten. Innan jag hinner dit så vänder den och flyger tillbaka. Jag och Lilleman springer efter och ärlan flyger återigen åt andra hållet. Nu slår den sig ned på en sten mitt i forsen.
Snabbt upp med kameran och få en bild innan den återigen flyger iväg för att inte hittas igen. Var det nu en forsärla? Vi hade inte haft den tillräckligt nära och stilla för att klart fastställa detta, men kameran klarade av att ta en tillräckligt bra bild trots att det gick undan.
Forsärla
Som en sista kuriosa kring mina tester kan jag tillägga nedanstående bild som jag hittade när jag gick igenom bilderna från det första testet.
Stenknäck
Inte sjutton trodde jag att det var en stenknäck jag fotograferade i dungen mellan Malmabergs centrum och hemma. Inte min första obs av den vackra finken på hemmaplan men riktigt kul var det i alla fall.
 

Ny kamera

Att fota fåglar är inte världens enklaste sak och det kräver oftast utrustning som är både dyr och tung att bära med sig.
Jag har inga ambitioner att bli någon proffsfotograf och vinna priser med mina bilder, men vill gärna kunna dokumentera det jag ser. Om inte annat för att kunna artbestämma kluriga obsar. Utan att lägga dyra pengar på objektiv så har det nästan varit omöjligt, tills jag igår läste en recension av Nikon Coolpix P510.
En kompaktkamera med hela 42x optisk zoom och med möjlighet att filma i HD-kvalité.
Sagt och gjort åkte jag idag och köpte den och har nu gjort ett första test.
Motiv utan zoom

Samma motiv med full optisk zoom
 …och ytterligare lite digital zoom

Jag var också tvungen att sticka ut i skogsbacken hemma för att testa att fota några fåglar.

Jag känner mig nöjd med det första resultatet även om det inte på långa vägar blir samma kvalité som med en riktig systemkamera. Fullt tillräckligt för att fota mindre detaljer på lite längre håll, vilket oftast är fallet med fåglar. Dessutom till ett rimligt pris.
Testade också att filma lite med den och det gick hyffsat, tror nog att det kan bli en och annan film nu också.
En kul funktion som jag inte hunnit testa än är att det finns en GPS-mottagare i kameran så att man kan geotagga sina bilder direkt.
Skärmen är vridbar i alla möjliga lägen så man kan ha kameran upplyft över huvudet och ändå se displayen bra och fota.
En liten nackdel som kanske handlar om träning tycker jag var att det var en smula svårt att hitta motivet när man hade full zoom, och med autofokus så gick det inte alltid tillräckligt snabbt att få skärpa på rätt saker så fåglarna hann flytta på sig.
Nåja, jag är fullt övertygad om att detta kommer att bli en kär vän på mina fågelutflykter och att jag kommer att ha mycket hjälp av den eftersom jag nu kan fotografera och ta med mig hem och fortsätta identifieringsarbetet hemma.
NPG har nog inte samma åsikt om behovet av denna leksak, vilket jag förstår, så nu får jag nog lägga manken till och vara extra snäll ett tag framöver.

Vi trotsade regnet

Efter att ha tillbringat en strålande vårdag inomhus såg jag verkligen fram emot att få komma ut på kvällen, men var en smula orolig för de skurar som det varnades för. Fredagstacosen inmundigades först och sedan packade vi ihop utrustningen för kvällens exkursion. Dvärgbeckasin, Småfläckig sumphöna var målet för kvällen men innan de drog igång ville vi passa på att fylla på årslistan med lite rastande vadare och kanske någon trevlig rovis.
Kvällen kunde dock inte ha börjat sämre än vad den gjorde. Vi började med att proviantera lite fredagsmys på Hemköp och när vi klev ut därifrån och satte oss i bilen såg vi hotande svarta moln dra in söderifrån. Vi hann knappt sätta oss i bilen förrän byn var över oss med riktiga stormvindar som yrde upp löv, sand och grenar när den drog fram.
Vi trotsade dock denna storm och fortsatte ut mot Asköviken. Kommer de snabbt brukar de försvinna snabbt. Mycket riktigt så hade det värsta regnat bort innan vi kom fram och vi fällde upp bakluckan och började kvällen med att titta ut över fälten därifrån.
dubbel regnbåge
Nu var det inte fåglarna som fångade vår uppmärksamhet först utan den vackra regnbågen som uppstod när kvällssolen tittade fram och lyste med all sin kraft på bymolnet som drog bort över stan.
Tittar man riktigt noga vid pilen så ser man en svag yttre regnbåge som syntes något tydligare i verkligheten.
När regnet väl hade lagt sig så tågade vi ut mot gömslet och började ganska snabbt att bocka av arter på våra årslistor och i mitt fall västmanlandsårslistan. Brushane, Grönbena, Rödbena. Väl ute i gömslet hittade Lilleman två gulärlor. Rördromen spelade från och till och Fiskgjusen fiskade i vasskanten. 3 yngre havsörnar drog in och skrämde upp gäss och änder och slog sig sedan ned i pilarna mellan rastis och Lövstagömslet.
Vi var helt ensamma där ute (om man bortser från alla fåglar) De första timmarna gick åt att noggrant studera alla krickor. Bland alla hundratalet skall det nämligen finnas en Amerikansk kricka. Ingen lycka med det dock, fast jag hade en kandidat som dock visade sig på tok för kort tid för att spikas. Inget vitt vingband längs sidan, men jag hann aldrig se något vitt vertikalt band som den amerikanska ska ha.
Chips, festis och lite godis hade vi med oss, och tiden gick trots allt ganska snabbt. Runt kl 20.00 hörde vi då äntligen den småfläckiga sumphönan. Men det var en smula hårt att urskilja den eftersom det också slagit ner en flock Krickor som pep oavbrutet nära gömslet. Nu började också enkelbeckasinerna att tystna och endast enstaka grönbenor förde lite liv. Rödbenan fortsatte dock oavbrutet att hävda sitt revir strax utanför gömslet och levde om så fort någon annan fågel kom i närheten.
Runt halv nio började Lillemans tålampod att tryta och han ville åka hem, vilket jag vägrade med tanke på att Dvärgbeckasinen enligt tidigare rapporter brukade börja spela strax efter nio. Som tur var hittade jag en Stenfalk som vi kunde studera där hon satt och putsade sig själv och spanade ut över strandängarna. En kvart satt hon nog där innan hon drog iväg mot Rudö för att testa jaktlyckan. Detta fick de sista grönbenorna att tystna och nu var det bara Rördromen och den Småfläckiga sumphönan som sporadiskt hördes. Ja å så Rödbenan förstås.
tio minuter över nio kom då det efterlängtade lätet vi väntat på. Dvärgbeckasinen!
”Så, nu har vi hört den, nu åker vi hem” var Lillemans kommentar.
När vi öppnade dörren till gömslet så såg jag något flygande komma rakt emot oss. En fladdermus som helt tyst följde spången. Det var kvällens stora händelse för Lilleman. Att både han och jag fick 3 kryss och ett antal årskryss betydde ingenting längre. Mötet med fladdermusen var det han ville hem och berätta för mamma och storasyster.
Beckasinen var min 193:e art 7 kvar till 200 nu och den 132:a för året. Snart blir det tårta igen 🙂

Visste du att

Det är helt jävla omöjligt att slicka sig själv på armbågen.
armbåge
Hur jag kan veta det? Jo jag läste det någonstans. På samma sida stod det att en ankas kvackande inte ekade, vilket definitivt är en myt. Så nu har jag tillbringat den senaste halvtimmen med att försöka slicka min armbåge för att avfärda ovan nämnda påstående som en myt det också. Men det är faktiskt stört omöjligt.
 

Svinsvensexa igår

Jag kan tänka mig att några av mina vänner som var med och svin och svensexade Nutte och Kimmo igår är en smula tröttare än vad jag är. Jag valde att inte följa med ut på krogen utan gick hem efter spa och middag.
En mycket trevlig kväll i glada vänners lag.
Morgonen har som vanligt gått åt till skådning och jag utökade årslistan med 4 och liferlistan med 2 idag, vilket får ses som en lyckad förmiddag. Men kallt var det.
Jag började med en tur ut till Ängsö. Där hörde jag en vattenrall och såg en storskarv. Sen hittade jag ängspiplärkor i en hage. Lyssnade också på enkelbeckasiner och skrämde upp en skogssnäppa när jag skulle ut till tornet. I gölen närmast slottet såg jag två svarthakedoppingar och vid parkeringen en gröngöling.
Efter Ängsö åkte jag hem och kollade om Lilleman ville med mig ut till Frövisjön, men han kände sig fortfarande lite hostig och trött så han stannade hemma.
Vid frövisjön hörde jag min första Trädlärka. Har nog hört den tidigare, men inte noterat att det varit en trädlärka. Det samma gäller vattenrallen ute vid Ängsö.
Vid Frövisjön var det nog ännu kallare, men en timme stod jag ut och fick bland annat se Tornfalk, bobyggande Gråhakedoppingar, Skedand, Snatterand och en flock med 7 vadare som jag tyvärr inte hann artbestämma. Kan ha varit grönbenor eller Gluttsnäppor, avståndet och avsaknaden av något att relatera till i storlek ställde till det för mig.
Nu sitter jag hemma och tinar upp och funderar på vad jag ska äta för lunch. I eftermiddag blir det en tur till Kolbäck för att fira min mamma som fyller år.

Saker jag stör mig på

Stockholm Södra
Just nu känner jag mig ganska tillfreds med det mesta, och då har jag tid med en av mina favoritsysselsättningar.
Att störa mig på småsaker i vardagen. Inte störa mig så att det stör mig på riktigt, men störa mig lite sådär lagom bara.
Det jag för tillfället valt att störa mig på är upp och nedgången till perrongen på Stockholm Södra, för där har något ljushuvud till planerare verkligen haft otur när han tänkte.
Så här ligger det nämligen till. Det finns 4 st dörrar ut på perongen (eller möjligtvis 6. Jag orkar aldrig räkna dem) Hälften av dem öppnas ut mot perrongen och hälften in mot passagen mot rulltrapporna. Så långt är det väl ok, med tanke på att lika många människor passerar in på perrongen som ut från den samma. Då kan de som ska ut från perrongen ta dörrarna till höger som öppnas mot rulltrapporna, och de som ska åt andra hållet tar de som är till höger från sitt håll.
Men sen hade den där planeraren verkligen otur när hen tänkte, för med rulltrapporna förhåller det sig nämligen tvärt om. Den som leder upp från plattformen till vänster och den som leder ned till höger.
Jag har gjort en liten skiss för att visa hur det hela är planerat.
rulltrappor stockholm Södra
Det råder alltså Högertrafik genom dörrarna och sedan vänstertrafik i rulltrapporna 20 meter längre bort så att folk som ska upp och ned till och från perrongen måste skifta på de 20 metrarna, vilket leder till att man måste kryssa mellan folk helt i onödan i rusningstrafik.
*det kan vara så att det förhåller sig helt tvärt om Högertrafik i rulltrappan och vänstertrafik i dörrarna, jag minns faktiskt inte så noga. Men i vilket fall som helst måste man skifta i passagen.
Varför gör de på detta viset?
 

Jag saknar inte inspiration

Normalt när uppdateringsfrekvensen på den här bloggen dippar brukar det bero på att jag av någon anledning saknar inspiration, eller att det inte händer så mycket i min vardag.
Det stämmer inte just nu. Det händer mycket just nu. Jag har fått nytt jobb, Flyttfåglar invaderar oss och fotbollsallsvenskan har startat.
Jag hinner liksom inte med att blogga helt enkelt.
 

Ni vet inte vad ni missar…

…just nu. Alla ni som inte är fågelintresserade.
Nu när våren kommer och flyttfåglarna kommer tillbaka är det som julafton för oss med ornitologiska ambitioner.
Det är så här det måste kännas att vara shopaholic när det blir tokrea. Det är ljust flera timmar efter att man kommer hem från jobbet och var man än åker ut så ser man något nytt. I bästa fall helt nytt, men i alla fall för året. När man läser rapporter på Svalan så inser man att de ljusa timmarna ändå inte räcker till. Hökuggla utanför Skultuna, Sjöorrar i Strömsholm, Ramnäs och Fagersta, Fjällgäss i Hjälstaviken, Bergand och Gråhakedopping i Frövisjön, Lappugglor lite här och var.

Jag slängde iväg en stänkare på Facebook om att jag skulle ut och undrade om någon ville följa och fick svar från Z som gärna följde. Vi började med Hökugglan vid Römyran utanför Skultuna och det började bra med en vacker ormvråk redan på vägen ut. Väl ute vid hygget blev vi kvar rätt länge och glömde nästan bort Frövisjön. Jag skulle ju hinna hämta Felle efter fotbollsträningen så vi hade inte all tid i världen.
På väg mot frövisjön lyckades vi nästan köra på en Sparvhök och framme vid sjön såg vi Ormvråk nr 2 för dagen. När vi klev ur bilen och riggade våra kikare dansade två Bruna Kärrhökar för oss och strax därefter hittade Z en Blå Kärrhökshona som jagade i starndkanten. Vi glömde nästan bort att leta efter doppingarna vi kommit dit för, men Blåhöken hjälpte oss att bli påminda av det genom att skrämma ut änder och andra mindre fåglar längs med strandkanten när hon jagade.
Vi spanade av hela sjön med vissa problem i de västra delarna där vi hade motljus, Bergandshona, Stjärtandshane, Salskrake och ett par Snatteränder hittade vi, men ingen Gråhakedopping och inga Svarthakar. Till slut dök den som vanligt bara upp. Gråhaken. Kvällen avslutades sedan med en uppvisning av en äldre Havsörn som gjorde några lovar över sjön och det såg ett tag riktigt hoppingivande ut för att få bevittna en lyckad jakt från örnens sida, men hen fick vända åter över skogen med oförrättat ärende.
Hur mycket vi än ville stanna så var jag tvungen att hämta Felle så Småskraken och Brunanden och får vänta till nästa gång.
 

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑