Att besluta sig för att åka ut och leta efter järpe i skogen dagen efter valborgsmässoafton var nog inte det mest igenomtänkta jag gjort. Uppe sent och sen kliva upp halv 5 för att göra sig i ordning för en morgon och förmiddag i skogen var allt annat än roligt. Men det gick över ganska snabbt när man väl kom ut.
Första stoppet blev vid Nygård mellan Skultuna och Ramnäs. Orrspel på en mosse bakom oss, trädlärka, enkelbeckasin, skogssnäppa och årets första busksskvätta,
…men ingen järpe.
Nåja vi hade gott om tid på oss och detta var inte något av de bästa ställena vi blivit tipsade om.
Nästa stopp blev Lövkärret ännu längre in i de djupa skogarna. Här fick vi en kanonobs på tjäder. Två tuppar och två hönor. Årets första svartvita flugsnappare och ett tio-tal trädpiplärkor.
…men ingen järpe.

Vi kör vidare mot Ramnäs och vänder sedan åt nordost och styr kosan mot Fläckeboskogarna. Här är jag inte helt hundra på vart nästa stopp blir för mitt minne sviker mig en smula bland alla skogsvägar vi testade.  Vi stannade i alla fall vid Öjesjön och på ett icke namngivet ställe mitt på en skogsväg. Jag börjar med att redogöra för det första stället som vi hade fått tips om som ett riktigt bra järpställe.
Vi kliver ur bilen och spelar lite järpljud för att locka fram den skygga lilla rackaren. Efter en kort tids lockande händer det saker, men det som händer går så snabbt att vi knappt hinner fatta vad som händer. En fågel i kajstorlek springer eller flyger lågt över vägen 50 meter bort. Var det en järpe? Först är vi bara förvånade, sen är vi helt övertygade för att sedan bli mer tveksamma. Allt tyder på att det var en järpe men ingen av oss har några tidigare erfarenheter av fågeln så vi beslutar oss för…
…ingen järpe.
Vidare upp mot Öjesjön där vi stannade till för att se om vi kunde få in årets första Storlom och visst fick vi det. Årskryss nummer 3 för oss båda.
…men ingen järpe
Sen gav vi oss verkligen ut på skogsvägar som inte direkt var anpassade för en vanlig Volvo, men fram kom vi och tjädrar fick vi se…
…men ingen järpe
Längre och längre in i skogen for vi och vid Lissjön började en varningslampa lysa på bilen. Undrar just hur vi skulle lyckas få dit en bärgare om vi behövde det? Nåja. Kort paus för frukost och kaffe sen var bilen kall igen. Kricka och Knipa simmade i Lissjön…
…men ingen järpe
Nu var vi verkligen ute i tassemarkerna och mossarna avlöste varandra. Myckelmossen, Vattmossen, Kullmossen, Kärrgångsmossen, Kronmossen och Högmossen. Vi fortsatte att hitta tjädrar överallt.
…men ingen järpe
Efter Högmossen vände vi hem igen och stötte givetvis på en tjäder igen. En höna som gick helt orädd på vägen framför oss. Vi rullade sakta mot henne och fotograferade för glatta livet när vi plötsligt hörde den höga tonen vi ville höra.
Järpe?
Fram med telefonen och spela upp järpljudet igen för att se om vi fick svar. Inget svar, men jag var lika övertygad som vid det tidigare stoppet där vi såg något flyga eller springa över vägen. Ganska snabbt blev jag lika osäker som då, och lika snabbt slog det oss att ingen av oss hade mött en järpe tidigare.
äh vafan
…ingen järpe
Vi får ta nya tag någon annan gång och då åka raka spåret till de ställen vi hade närkontakt idag.
Trots att vi missade järpen så måste förmiddagen och morgonen ses som en riktigt lyckad fågelexkursion. 3 årskryss. Buskskvätta, Svartvit Flugsnappare och Storlom. 8 tjädrar av två personer som sammanlagt sett 6 tjädrar tidigare i hela sina liv.
Som ytterligare plåster på såren fick jag senare under kvällen ett kryss då jag äntligen fick se en Ägretthäger i Asköviken. Ingen kanonobs direkt. Jag visste att den fanns där och höll ögonen på något vitt på andra sidan viken när vi närmade oss tornet. Då lyfter den och jag springer som en galning mot tornet för att se var den tar vägen. Den flyger över hela viken och landar i det stora vasshavet mellan tornet och Lövstagömslet.  Benjamin och Felicia som är med missar den, men jag fick den. Resten av tiden håller jag alltid minst ett öga mot vassen, men den valde att stanna väl dold tills vi gav upp och gick hem.