Jag brukar inte ”dra” så långt på fåglar. Visst reser jag iväg och har besökt i princip hela Sveriges land för att skåda. Men det är för det mesta planerade resor oftast i sällskap med Benjamin.
Att dra handlar om att göra det spontant när någon fågel dyker upp och då brukar jag hålla mig till Svealand och ett antal drag hemma i Västmanland och runt om liggande landskap har jag varit på. Den längsta spontana resa jag gjort var till Fulufjället för att kryssa nordsångare och Öland för att kryssa azurmes.
I torsdags kom ett meddelande från J som jag skådat en hel del med här hemma. Till skillnad från mig har han släkt i södra Sverige så han har dragit ner till Skåne och Halland ett antal gånger.
Nu gällde det en cettisångare som höll till i Trelleborg och jag tänke väl efter i 4-5 minuter innan jag svarade. Sova får jag göra i november och december.
Cettitsångare
Som vanligt när man åker långt mot en fågel som stannat några dagar har man koll på rapporter och larm inför resan och runt 5 på morgonen brukar de första larmen komma. Lite jobbigt att det då dröjde till 5.30 när vi åkte. Då var vi nästan halvvägs så det var en lättnad.
Väl framme var det bara att ta en kortare promenad med något årskryss på vägen till dagens begivenhet.
På plats fanns det som vanligt skådare på plats och fågeln hade nyss sjungit, men varit en smula rörlig. Uppenbarligen hade den mutat in ett revir som den patrullerade. Vi fortsatte att årskryssa, gök och trädgårdssångare och eftersom vi var utsocknes passade jag också på att notera det mesta för att eventuellt fylla på min skånelista.
Efter en kvarts väntan hörde vi en fågel vi inte hört tidigare. Tyvärr var det en del näktergalar och annat som väsnades samtidigt så helt säkra var vi inte, men sen kom den igång och nu rådde det ingen tvekan. X nr 352 för mig.
Vi hade det ganska trevligt och hade för övrigt ingen plan för dagen så vi stod kvar där ett bra tag och hjälpte nytillkomna att hålla koll på fågeln.
Sen åkte vi till Trelleborgs småbåtshamn. Det hade ju setts skedstork i krokarna de senaste dagarna så med lite tur kanske man kunde få in den också. Det var kallt och blåsigt och inte så mycket fågel att det motiverade oss att stanna länge, så vi åkte till platsen där biätarna häckat de senaste åren. Än har ingen rapporterat dem och det var ganska tomt där förutom en snygg svart rödstjärt.
Mot Halland
Nu drog vi vidare mot Halland. Skedstork hade siktats vid Siks strandängar i Varbergs kommun. Så det var bara att blåsa E6:an rakt norrut.
Väl framme vid Sik stod det några bekanta skådare vid parkeringen och skedstorken gick lite skymd i en grop.
Efter en kort stund flög den upp och visade sig så pass bra att man till och med kunde se att det var en skedstork. Kryss 253 för mig och första gången jag kryssar två fåglar samma dag sen april 2018. Kul.
Den gången var det faktiskt också i Varbergs kommun. Jag hade alförädare och praktejder på Gubbanäsan utanför Getterön.
Nu var vi ganska trötta och ville hem, men bestämde oss ändå att passa på att skåda lite vid Galtabäcks hamn.
Vitstjärnig blåhake hade rapporterats här och innanför hamnen finns en fin lagun och strandängar där det går att hitta en hel del vadare och annat skoj.
Blåhaken gäckade oss till en början. Men J slet på hårt och hittade den till slut och när det anslöt fler skådare fick vi hålla koll på den ett tag innan toaletten började ropa på mig.
Nu fick det vara nog för idag. Vi skulle orka åka hem också efter bara någon timmes sömn natten innan.
Jag fortsatte att rapportera fåglar på vägen hem när jag inte körde och totalt lyckades vi rapportera fåglar i 6 landskap under vår roadtrip. Måhända att det mest var mås och kråkfåglar från bilen, men ändå kul med rapporter hela dagen.
Sammanfattning av kryss
- Kryss: 2
- Årskryss: 7
- Skånekryss: 2
- Hallandskryss: 9
Lämna ett svar