När man nämner fågelmatning och vinterfåglar så är det många som tänker på domherrar. Domherren har blivit en symbol för detta och pryder julkort och bonader runt om vårt land.
I själva verket är den en ganska blyg fågel som inte alls är så enkel att få in till sin matning. Med blyg menar jag att den gärna sitter en bit ifrån och avvaktar innan den till slut gör slag i saken och tar för sig.
I vårt fall lyckades vi inte se en enda domherre på hela förra vintern. Vi såg dem på håll i en trädtopp och hörde dem flera gånger i närheten, men de besökte oss så vitt vi vet aldrig.
Men idag var det äntligen dags. En ensam hona slog sig ned i grannens buske och kom sedan till oss och åt solrosfrön. Givetvis hade jag inte kameran till hands så att jag kunde fota henne trots att hon stannade tillräckligt länge för att hinna få en bild.
Däremot fick jag senare en bild på en sidensvans.
Det var ett 20-25 tal sidensvansar som kalasade på grannens äpplen och man kunde önska sig bättre väder att fota i än snöstorm. Jag tog en hel del bilder men den här var den enda som det var någorlunda kvalité på. De andra var mest snöyra och suddiga fåglar.
Lämna ett svar