När man skådar med barn så är kanske kryssandet alltid så viktigt, men i mitt fall så har jag format en riktig storkryssare och vankas det kryss så är han för det mesta ivrig att komma ut.
En rolig detalj som jag upptäckte tidigt var att när jag hittat någon art han saknade i min tub och jag behövde lyfta upp honom för att han skulle få se den så gick det inte att ta miste på när han upptäckte fågeln.
Han började nämligen sprattla med benen och vi döpte det hela till kryssprattel.
Foto: Benjamin
Ju mer vi varit ute tillsammans och i och med att han ofta har en egen tub så har detta lilla fenomen minskat, men i torsdags när vi var och letade härfågel här i Västerås så upptäckte jag den på en tomt ovanför en slänt med en mur som gjorde att han inte kunde se den och då blev jag tvungen att lyfta honom. Först såg han den inte, men när jag och andra förklarade var den var så fick jag känna av det patenterade krysssprattlet igen.
Undrar just om det var sista gången jag fick uppleva det, för han växer ju så det knakar så snart orkar eller behöver jag knappast lyfta honom.
Lämna ett svar