Den frivilliga sömnlöshetens tid är i full fart just nu. Vissa dagar går jag upp innan vissa nattklubbar stängt. Andra dagar eller rättare sagt nätter är jag uppe så sent att man synkar dygnet med de som är ute på nattklubb.
Igår skulle Benjamin ut med sin klass och jag hade lovat att hämta honom när de roat sig klart. Vad passade bättre än att samtidigt ge sig ut på årets första nattlyssning.
Till skillnad från när jag var i hans ålder var det ingen förfest han skulle på utan de gick ut nyktra och drack på krogen. Antingen har ölen på krogen blivit billigare eller så har ungdomarna bättre omdöme än vad vi hade förr. Jag tror på det sistnämnda.
I alla fall skjutsade jag ner honom på stan runt kl 20 och sen åkte jag och hämtade N som gärna ville slå följe med mig. Eftersom klockan inte var så mycket än började vi med att jag visade honom min lunchrutt vid Råmarbo dämme. Jag är ytterst sällan där kvällstid så det kunde vara intressant tänkte jag. Men det var ganska tyst runt dammarna.
Vi tog ett varv där innan vi åkte upp mot Skultunaskogarna för att kanske få se någon uggla, men vi blev mest myggbitna. Nu började det skymma på så vi drog iväg mot Skultunasågen där vår första målart för kvällen rapporterats tidigare.
Vi hann bara öppna bildörren så hörde vi flodsångaren och dessutom hördes en gräshoppsångare. Jag försökte filma lite, men med mer folk på plats blev det knivigt eftersom det också pratades.
Vi hörde en kornknarr på andra sidan ån, men den var svårhörd på grund av avstånd och ganska bra fart på flodsångaren så vi valde att flytta oss till andra sidan ån. Där var den först tyst, men efter ett tag kom den igång. Jag blev också glad att jag hörde en gräshoppsångare från andra sidan åkern. Mina öron är fortfarande med mig.
Nu drog vi åter upp mot skogen och siktet var inställt på nattskärra. Det har rapporterats på flera lokaler mellan Skultuna och Ramnäs så vi var ganska säkra på att få höra minst en. När vi åker så börjar dimslöjor vackert dansa över åkrar och vid varje öppet ställe på skogen svepte de över vägen.
Plötsligt ser vi ett djur på vägen en bit fram mellan dimslöjorna. Vi blev lite oense om storleken. Jag tänkte räv och N tänkte hjort. När vi kommer fram ser jag en räv i diket och saktar in för att N ska se den.
Ett Lodjur! skriker han och mycket riktigt kliver vårt ståtliga kattdjur upp ur diket och promenerar sakta bakom bilen och går sen iväg längs vägen en bit där den sätter sig och tittar mot oss.
Äh vafan, det får bära eller brista tänker jag och kliver ur bilen för att få en bild med mobilen.
Lon sitter snällt kvar och tittar på mig som om ingenting har hänt. Sen reser den sig efter ett tag och går sakta längs vägen innan den kliver ner i diket.
Nu var kvällen i princip i mål. Oavsett hur dåligt resten av kvällen skulle gå så hade vi haft ett magiskt möte med et lodjur.
Vår kväll slutade inte dåligt. Nästa stopp hade vi två spelande nattskärror och en som kom lockande mot oss längs grusvägen och flög bara några meter över oss.
Efter detta drog vi söderut igen och hittade en födosökande hornuggla vid Skerikeby innan vi åkte ut till Asköviken där vi hade två vassångare som duellerade i sång. Inte varje dag man hör den i stereo.
Det vi saknade igår var kärrsångare och småfläckig sumphöna. Busksångare brukar anlända sent så den hoppades vi inte riktigt på. Man kan ju inte få allt. Nu har jag en anledning att ge mig ut fler nätter.
Lämna ett svar