Ju fler kryss man får i fågelboken, desto jobbigare blir det att få nästa kryss brukar jag hävda. De senaste tio dagarna har dock inte direkt talat för den tesen.
Förra året hängde jag in mitt första kryss först i april, och nu är det bara första april och jag har redan hunnit med 5X i år. Alla de senaste tio dagarna.
Det började med ett välplanerat kryss, när jag åkte med VOF till en känd hackspettslokal och kryssade vitryggig hackspett. Det som inte var planerat med den utflykten, var att en svartstrupig järnsparv skulle finnas på dragbart avstånd, så mer än halva gänget drog vidare och hängde in ytterligare ett kryss.
Jag kunde dessutom plocka bort en s.k skamart från min ”att kryssa”-lista eftersom det fanns alfågel i närheten.
Redan här kändes mars månad lite smått fantastisk, men bara några dagar senare dök Sveriges första kaspiska pipare upp på Mörkö i Södermanland. Inom min dragradie, men inte tillräckligt nära för att göra ett kvällsbesök en vardag, så jag fick hoppas på en långstannare och vänta till helgen. Vilket med facit i hand inte var helt fel eftersom lördagen bjöd på strålande vårväder och riktigt snygga obsar av den lilla vadaren.
Tushen efter det krysset i boken hann inte ens torka innan nästa raritet dök upp i Södermanland. Den här gången var det en isabellastenskvätta som slagit sig ned på en åker utanför Strängnäs i går eftermiddag.
Nu var klockan dessutom omställd till sommartid vilket gav mig och Lilleman tillfälle att åka redan idag och hänga in mitt 5:e och Lillemans 2:a kryss på 10 dagar.
270 arter är jag uppe i nu och Lilleman 247 vilket vi firade med en festis och Zoo-påse på närmsta mack.
Lämna ett svar