Efter att proppen gått ur ugglorna under veckan som gått kändes det ganska bra att jag skulle leda en uggleexkursion på lördagkväll, men när helgen kom så fanns det annat än ugglor att upptäcka och se runt Västerås.
Jag började med ett besök vid Frövisjön direkt efter jobbet. 750-800 sångsvanar hade valt att rasta där och tidigare hade även 5 mindre sångsvanar observerats. Jag hittade en mindre sångsvan och årskryssade också kricka.
Lördag morgon ställde jag klockan tidigt för att göra ett besök vid Trådarängarna. Det var något jag bestämt tidigare, så att det dök upp en rapport om fjällgås där blev en rolig bonus. Halv 9 hittade jag fjällgåsen och larmade den på vårt lokala larm. Nästan samtidigt larmades den på BirdAlarm av en skådarkompis till mig. Men honom såg jag inte till. Var stod han?
Jag ringde upp honom och det visade sig att han stod vid parkeringen bakom en dunge. Exakt samma sak hände förra året. Trådarängarna, fjällgås och jag och han hittar fågeln oberoende av varandra. Fjällgåsen gick dessutom nästan på samma ställe som då. Spooky.
Lördag kväll var det så dags för uggleexkursion. 22 deltagare skulle åka tillsammans på leriga skogsvägar och förhoppningsvis skulle vi hitta någon uggla också. Det hela började riktigt bra. När vi kom fram till första stället stod det folk där som sett en lappuggla födosöka, men nu satt den någonstans i andra änden av ängen. Jag tog med mig min tub för att försöka hitta den åt de andra deltagarna. Eftersom det inte var första gången jag letar efter lappuggla där så var jag beredd på att få leta ett tag. Döm om min förvåning när jag ställer ner tubkikaren kikar in i okularet och stirrar rakt in i ögonen på en lappuggla.
Kvällen kunde inte ha börjat bättre. Strax därpå drog en sparvuggla igång en bit därifrån, men alla deltagare hörde den bra. Innan vi åkte därifrån fick vi dessutom höra en annan lappuggla ropa. Ett riktigt lyckat stopp.
Vidare mot ett ställe där hornuggla spelflugit de senaste dagarna. Vi hade nu god möjlighet att hinna dit innan det blev för mörkt för att öka våra chanser att också få se den ugglan. Rätt tyst när vi kom fram, men det dröjde inte länge innan vi hörde även hornuggla. Kanske också vingklappet, men det var ganska långt bort så det vågar vi inte svära på. Den kom sedan närmare och vi fick se den flyga över vägen.
Nu hade vi den svåraste och de två lättaste ugglorna kvar. Pärluggla, kattuggla och slaguggla. Men som så många gånger förr med ugglor så ska man inte ta något för givet. Ingen av dem ville samarbeta med oss. Kvällen avslutades sedan där vi startade och i mörkret fick vi återigen höra lappugglan som satt riktigt nära och ropade.
Söndagen tog jag och Benjamin en tur ut till Asköviken. Inga större förväntningar, men ett och annat årskryss skulle vi nog lyckas hänga in. Vi startade vid Lövsta och gick hela vägen runt viken till Tornudden. Trana, enkelbeckasin, sånglärkor, bläsgäss, knölsvan och vid Rastis kom en ståtlig kungsörn flygandes förbi.
Ute på viken årskryssades sedan salskrake och storskrake och på vägen ut mot tornet huggorm.
Lämna ett svar