I morse när jag vaknade så klargjorde NPG ganska tydligt att hon var på röjarhumör och ville vara ensam hemma. Enligt vissa förståsigpåare betyder ett så tydligt klargörande från kvinnor ofta att de menar tvärt om och egentligen vill ha hjälp. Men eftersom Benjamin varit sjuk och hållits i husarrest en hel vecka så valde jag att ta min fru på orden och istället ta med mig den lille sonen ut på äventyr.
Färden gick mot Hjälstaviken. Gråspetten som setts där i vinter sågs igår och larmades nu på morgonen, så det var inga problem att locka med honom. Han har visserligen gråspett redan, men han har bara hört den.
Kaffe kokades och bullar och en festis inhandlades på Hemköp. Vädret såg ömsom lovande, ömsom lite grått ut. Men någon liten glimt av solen borde vi nog få.
Någon gråspett blev det inte idag heller. Vi möttes av buttra miner från folk som missat den med några minuter och vi stod vid matningen i nästan två timmar utan att se skymten av den. Nej, den verkade ha käkat sig mätt under sitt morgonbesök. De vi mötte på väg tillbaka kanske hade bättre lycka.
Helt lottlösa går man som vanligt aldrig om man ägnar sig åt fågelskådning och gillar att vara ute i naturen.
Att promenera från Stora Parnassen via vasshavet till matningen vid Hjulströms brygga är alltid lika mysigt. Några få lockrop från skäggmesarna hördes och vårsjungande mesar och grönfinkar.
Vid matningen var det en flock stjärtmesar som flög runt och gjorde den tröstlösa väntan på gråspetten mycket trevligare. En ny art på min Hjälstalista som nu är uppe på 134 arter. 66 arter kvar till den hägrande Hjälsta200-klubben.
Lämna ett svar