Etikett: Hjälstaviken (sida 1 av 3)

Fåglar jag fotat – skäggmes

Skäggmes är en fågel som jag visste fanns här i krokarna innan jag började skåda, men jag hade aldrig sett den.

Efter att ha skådat ett antal år så förstår man varför. Om man bortser från vissa vintrar när det kan bli riktigt stora flockar skäggmes på vissa lokaler så är skäggmesen en svårskådad fågel för den oinvigde. De lever sitt liv i små flockar i stora vasshav. Om man inte vet vad man ska lyssna efter så är det riktigt svårt att få någon glimt av dem. Inte ens när man vet vad man ska lyssna efter lyckas man se dem.

Jag hade ett antal skapliga bilder på unga skäggmesar och på honor, men det är ju hanen med den snygga mustaschen man vill få en bild på.

Därför var det riktigt kul när en skäggmesgrupp började pinga i vassen vid Hässlö när jag var där ensam en dag. Ganska snabbt kom denna hane fram och visade upp sig för mig.

Tåkern är annars den lokal i Sverige där det är lättast att hitta skäggmes. Hjälstaviken i Uppland är också bra. En faktor som gör dessa lokaler bra för att se skäggmes är att det finns spångar och gömslen ute i vassen, så att man kan komma dess invånare nära.

Hässlö i Västerås tycker jag fungerar bra också. Där finns en cykelbana som går i kanten av vassen som ger oss möjlighet att komma vassfåglarna nära.

Fåglar jag fotat – Rörsångare

När jag började skåda tyckte jag att läten var det svåraste och sångarna var de svåraste bland svårast.  När jag sedan blev varse att det fanns acrocephalussångare så kändes det som en omöjlighet att lära sig skilja på alla läten.

Rörsångare och sävsångare var de acrocephalussångare man först kom i kontakt med och jag mindes min naturkunskapslärares ramsa. Rörsångaren sjunger sävligt och sävsångaren sjunger rörigt. Det stämde faktiskt. Rörsångaren satt lugnt och sansat och malde på när sävsångaren körde på i ett rasande tempo och flög hit och dit när den sjöng.
På den vägen är det och nu älskar jag alla dessa acrocephalus. Sävsångare, rörsångare, kärrsångare, busksångare, traståsngare. Ingen av dem skrämmer mig när det kommer till artbestämning på lätet. Tänk att det gick.
Bilden är tagen strax innan jag kom fram till fågeltornet i Hjälstaviken en tidig höstdag för några år sedan.
Nu tror jag att jag är klar med R och går vidare mot den vanligaste begynnelsebokstaven på fågelnamn. S.

Fåglar jag fotat – Rödhalsad gås

Man kan tycka att en fågel som sticker ut så pass mycket i färg och teckning som den rödhalsade gåsen gör borde vara lätt att hitta.
När man väl hittar den så stämmer det, då är den ganska lätt att hitta igen, men att rota fram den ur ett gytter av vitkindade eller bläsgäss är inte så lätt som man kan tänka sig.
Jag tror att det har med vår vilja att se mönster och att vi trivs med det vi känner igen. Att stå och glo på en flock vitkindade ger oss en harmonisk bild. Så tricket är att inte leta efter det avvikande utan att försöka njuta av helheten då störs man av det avvikande och hittar det snabbare. Men det är lättare sagt än gjort att lura sig själv att inte leta när det är det man ska göra.

Fotad genom tuben i Hjälstaviken den 13/10 2013

Månadens fåglar – Augusti 2017

Ovanligt låg aktivitet på mig i augusti måste jag säga.
Vi hade två sträckskådarkvällar vid Kvicksundsbron i början av Augusti. Den första av dem tillsammans med OKE. och även om det inte var några större mängder sträckande fågel så var det trevliga fåglar som sträckte. Skräntärna, kustsnäppor och svarttärnor.
Jag gjorde också några sporadiska besök på vadarlokaler för att hänga in vadare på årslistan, men vadarsäsongen gick på lågvarv både hos mig och hos fåglarna. Inga roliga vadare dök upp på någon närliggande lokal, så det blev mest till att leta myrspovar och småsnäppor, men det verkar ha varit ett lite sämre häckningsår för vadare norrut. Väldigt få 1k-fåglar, mest gamla fåglar.
Den näst sista helgen hade VOF en exkursion till Högbymaden och Lisjö Ängar, höstens första stenfalk för min del hittades på en åker, ljungpipare, tofsvipor och enorma mängder gulärla är annars det jag minns från den exkursionen.

I slutet av månaden gjorde jag ett besök i Hjälstaviken tillsammans med Benjamin och Zsombor. Zsombor hade kommit in på skola på Gotland, så det här var sista skådningen med honom innan han flyttade.
Det var som vanligt ganska gott om fågel i Hjälstaviken, gäss, vadare och änder och en del tättingar i buskarna.
Men det som gladde mest var en ung törnskata (bilden ovan) som helt oskyggt födosökte i buskarna intill gångstigen ner mot fågeltornet.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 56
Benjamin: 39

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 1

Minnesvärda observationer

Överflygande mindre strandpipare på skolgården

Månadens fåglar – Juli 2017

Efter en ganska intensiv skådarmånad i juni så blev det mer sporadisk skådning i juli. För den delen blev det inte någon sämre skådning utan det blev några minnesvärda observationer och trevliga kvällar och nätter.
Månaden började där förra månaden slutat. Än fanns det lite nattaktiva fåglar i farten, nattskärror och vaktlar och en och annan uggla lyssnades in runt Västerås.
Jag fortsatte också bevakningen av fiskgjusehäckningen i Västerås hamn och när Benjamin för en gång skull orkade följa med fick han givetvis syn på ungen. Lite sur över att det var han och inte jag som först såg ungen var jag givetvis, men mest glad för att gjusarna fått fram en unge.

Sen svärföräldrarna flyttat söderut och vi inte längre gör några längre besök i Norrbotten under semestern så har juli blivit en ganska tråkig fågelmånad, men hel utan roliga arter blev det inte i år. En svart stork upptäcktes i Kvismaren och det var ett efterlängtat kryss för mig och Benjamin.

Edit: Jag höll ju helt på att glömma att vi också åkte till Falun och var med på en ringmärkning måndagen efter storkkryssningen. Ett väldigt trevligt arrangemang av Falu ringmärkare under ledning av Gittan som jag verkligen kan rekommendera om någon har vägarna förbi någon gång.
Sen hittades det en rostand i Hjälstaviken. Rostand var den första rariteten jag och Benjamin kryssade i Frövisjön, så vi hade inte tokbråttom dit, men det kunde vara kul med en ny art på Hjälstalistan.
Benjamin var dessutom ganska road av att alla tog för givet att han kryssade rostanden, bara för att han var ung gissar vi. Det var ganska roligt att se gubbarnas miner när han förklarade att han kryssade rostand för fem år sedan.
I slutet av juli är det så dags för det tidiga höststräcket att komma igång på allvar så de två sista onsdagarna i juli ägnades åt sträckskådning vid Kvicksundsbron. Den första kvällen var riktigt bra, men fint sträck av tärnor och mås och en av deltagarna lyckades se en skräntärna. Den andra regnade bort.
Denna aktivitet är egentligen Oritologiska klubben i Eskiltunas mångåriga tradition, men i år stod vi ensamma vid brofästet då de på grund av reparationsarbeten vid bron valde att stå vid Pottskär istället. Efter en kontroll på artportalen så visade det sig att vår plats var bättre, eller så var vi bara mer observanta.
En kväll vid Gnien söder om Ramnäs som var tänkt för rastande vadare gav också ganska bra utdelning på sträckskådning. Vid vissa väderlägen sträcker kuststräckande fågel diagonalt över landet och då är de norra delarna av Kolbäcksådalen riktigt bra om man hittar någon bra plats att spana ifrån.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 71
Benjamin: 40

Antal X

Jag: 1 (svart stork)
Benjamin 1 (svart stork)

Antal årskryss

Jag: 3
Benjamin: 5

Minnesvärda observationer

Svart Stork i Kvismaren
Rostand i Hjälstaviken
Fint myrspovsträck vid Gnien
 

Fåglar jag fotat – rostand

Efter att Frövisjön restaurerades 2010 så har det dykt upp en hel del ovanliga fåglar och om man bortser från vissa årliga ovanligheter så var rostand den första lite tyngre rariteten som drog folk utifrån till sjön. I juli 2012 dök den upp.
Den stannade där flera dagar och även om krysset var roligt så var det nog ännu roligare att få visa upp vår fina lokal för folk utifrån.
Sen dess har jag inte sett någon rostand, även om en och annan dykt upp på skapligt nära håll, men badstränder och andra semesterbestyr har oftast kommit i första hand.
I år petade jag dock in den på dubbellistan, då det dök upp en i Hjälstaviken. Jag och Benjamin valde att tillbringa en halv dag där, men vadarna var nog mer intressanta än anden.

Bilden tagen i Hjälstaviken den 13 juli 2017
 

Månadens fåglar – April 2017

April 2017 blev en ganska märklig månad. Den började som vanligt. Den intensivaste ugglesäsongen var över och fokus låg nu på anländande vårfåglar. Hässlö, Frövisjön och Trådärängarna fick omväxlande besök av mig, men kikaren finns alltid med under denna tid och en del årskryss hängdes in på lite udda ställen.
Jag började månaden med att följa med ZK på inventering uppe på Hälleskogsbrännan, en ganska trevlig dag som avslutades vid Frövisjön med totalt 8 årskryss. På vägen lyckades vi dessutom hitta en slaguggla vilket gav mig ett riktigt härligt fotokryss.

Andra helgen i april hade vi avslutningsexkursion med min studiecirkel och vi åkte till Hjälstaviken. Fokus där låg på sjungande vårfåglar så vi startade tidigt vid Stora Parnassen och tog spången ut till gömslet. Prutgås var också sedd i viken så ett besök på andra sidan med fågeltornet som mål gjorde vi också. Trots ganska markant avvikande utseende är en prutgås i en stor ansamling av vitkindade gäss ingen lätt match. Definitivt inte för en nybörjare, men jag tror vi lyckades hjälpa alla att se den.
I mitten av april kom sen årets bakslag och vintern gjorde ganska rejält motstånd. Påfyllningen av nya arter hejdades, men många arter stannade också upp och bland annat storspov kunde ses i stora mängder på Trådarängarna. Stora bergfinksflockar kunde också ses och en av de största jag sett någonsin höll till vid Frövisjön. Men mest av allt märktes denna ansamling av bergfink av i trädgårdar och på fågelmatningar. Hemma hos min mamma som fortfarande matade fågel var de helt klart den dominerande arten.

Näst sista helgen var jag på SOF-Birdlifes riksstämma i Östergötland där vi mest satt inne i en konferenslokal och förhandlade, men under en fikapaus hann vi med att årskryssa ringtrast och på morgnarna anordnades exkursioner till närliggande lokaler. Jag valde att följa med till Svartåmynningens naturreservat där det rastade en ganska stor flock fjällgäss och rödspovarna spelade för fullt.
Sista helgen hade vi i Västmanlands ornitologiska förening vår traditionsenliga vårexkursion och i år gick den till Ledskärsområdet i norra Uppland. En mycket trevlig lokal, men dagen vi besökte den blåste det tyvärr lite väl mycket för att kunna njuta fullt ut av lokalen. Skräntärnor, stenfalk, gravänder och årets första ladusvala var de arter som var roligast. Fler besök kommer garanterat att göras där.
Valborg firades sedan på rudöklippan i Aksöviken med dvärgbekasinspel.
Mot slutet av månaden blev det ganska bra vårväder och jag lyckades skolgårdskryssa skogssnäppa och sovrumskryssa ljungpipare, så april fick till slut godkänt trots bakslaget i mitten av månaden.
Även om månaden inte gav några kryss, så innehöll den ändå en del rariteter. Brandkronad kungsfågel i Skinnskatteberg var en ny västmanlandsart. Ägretthäger vid Lisjö ängar och en vittrut i Västerås, men den sistnämnda är inte sista ordet sagt om. Det råder en liten tveksamhet kring arttillhörighetet på den fågeln och jag kommer väl inte att bli omtyckt av alla om den sänks, eftersom jag var en av de som initierade diskussionen. Mer om det när beslutet från den regionala rapportkommitén kommer.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 129
Benjamin: 104

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 49
Benjamin: 44
Minnesvärda observationer

  • Brandkronad kungsfågel i Västmanland
  • Sjukt stor bergfinksflock vid Frövisjön
  • Stora mängder storspov vid Trådarängarna
  • Fjällgås vid Svartåmynningen

Heldag i Hjälstaviken

Familjen ville till Gröna Lund, men jag vill inte trängas där, så jag droppade av dem på stationen och sen åkte jag hem och åt frukost och fixade matsäck och åkte till Hjälstaviken.
Väderprognosen såg riktigt lovande ut. Mulet men nederbördsfritt och uppklarnande väder framåt lunch. Riktigt nederbördsfritt blev det inte. När jag klev ur bilen kom det en rejäl regnby insvepandes, så det blev till att sitta kvar på parkeringen tills det regnat över. Tack och lov har de en riktigt fin fikaplats med tak vid parkeringen så jag plockade fram mitt kaffe och min matsäck och började lyssna och speja efter fåglar därifrån.
Efter en halvtimme slutade det regna och jag började bege mig mot fågeltornet. Fjällgås var dagens målart, men först skulle det botaniseras bland buskskvättor, stenskvättor mm på väg till tornet. Två gubbar jag mött vid parkeringen hade misslyckats med att hitta fjällgås, men det skrämde inte mig. Äldre män må vara erfarna, men de kan också vara bekväma och lite lata, så jag hoppades på det sistnämnda.
Väl framme vid tornet så började jag spana och efter en kort stund kom det ett sällskap med hund promenerande uppe vid ängarna vilket skrämde upp gåsflocken där och i röran som uppstod när de flög ner i viken så drog de flesta gäss sig ut på öppna vattnet. Då blev det ganska enkelt att hitta fjällgässen. Även om de simmade bland tusentals grågäss så är storleksskillnaden och även färgen så pass avvikande att det blir lätt.

Eftersom det inte var någon riktig fara så började alla gäss ganska omgående att simma tillbaka till sina rastplatser utmed vasskanterna och ganska snabbt blev fjällgässen ganska svåra att hitta och flera besökare som kom efter mig fick gå hem besvikna, trots att jag gjorde vad jag kunde för att hålla koll på dem.
Strax efter att gässen dragit sig ut på det öppna vattnet så kom en flock storspov flygandes, de verkade inte heöt bekväma med rastplatsen, så de flög runt ett par varv och försvann. Sen kom en ensam spov tillbaka, men den såg ut att ha ett väldigt tydligt ögonbrynsstreck. När den landade så kunde jag snabbt konstatera att det var en småspov. Ny art för mig i Hjälstaviken.

Efter ett tag började det åter regna och vi som stod där tog skydd under tornet och jag bestämde mig för att dra mig bort mot spången och gömslet när det väl slutade regna.
Jag hann inte så långt, för 100 meter från tornet mötte jag en skådare från Västerås så jag gick tillbaka till tornet igen och hjälpte henne med fjällgässen. Ett till synes svårt uppdrag så länge de höll sig ute i kanterna, men än en gång hade jag turen på min sida. Nu var det inte en hund utan en havsörn som satte fart på alla gässen och när de återigen låg ute på öppna vattnet var de busenkla att hitta.
Det blev en riktigt lång stund i fågeltornet, och den sista timmen tillbringade jag sedan på spången, där jag kunde årskryssa vassångare efter mycket möda. Ganska skum upplevelse, för det blåste och vassbladen prasslade så jag lyckades inte få pejl på varifrån surret kom utan det kom som från alla håll. Efter lite vankande fram och tillbaka lyckades jag i alla fall tillräckligt bra för att utesluta ren inbillning.
Skäggmesar i rätt stora mängder flög också kring spången.
 

Fåglar jag fotat – prutgås

Prutgås är en fågel som flyttar förbi Sverige både vår och höst. Bor man längs kusten eller besöker kusten under flytttiden så är prutgås ganska lätt att hitta. För en som bor en bit in i landet är den dock en raritet även om det årligen sträcker över en hel del flockar även här, men då ska man vara på rätt plats vid rätt tillfälle för det rör sig inte om något ihållande sträck utan det brukar vara någon eller några dagar detta sker.
En och annan prutgås brukar dock slå följe med andra gäss, främst vitkindade gäss och dessa kan man då och då få se rasta här i inlandet. Jag kryssade prutgås i Hjälstaviken och samma år fick jag även se en i Asköviken. Sen dess har jag kontinuerligt besökt Öland och prutgås är numera en trivialart för mig, men om det dyker upp en i Frövisjön så kan ni räkna med att det blir fart på mig.

Dessa prutgäss är fotade vid Ottenby fågelstation den 17 oktober 2015
 

Månadens fåglar – September 2016

September brukar vara en ganska skådarintesiv månad för mig, men i år flög den likt alla flyttfåglar förbi ganska obemärkt.
Jag var dessutom lite lat och slarvig med att rapportera mina fynd på artportalen så min statistik ljuger kanske en smula.
Bra och varmt väder gjorde att man i alla fall kunde passa på att skåda innan jobbet i princip hela månaden, vilket jag också gjorde några gånger. Det gav blåhakar och rödstrupig piplärka vid Lövstagömslet ute vid Asköviken. Men jämfört med förra året var det ganska dött där ute. Eller så var det jag som var där vid fel tillfällen.
I mitten av månaden kände jag och Jocke att det var dags för en riktig skådardag och då styrde vi kosan mot Hjälstaviken. Gäss, änder, vadare och tättingar.
rorsangare
Sista helgen i september var det sedan dags för den årliga exkursionen Draglördag. En ospecificerad utflykt där vi låter larm och rapporter av ovanliga fåglar styra oss.
Dagen innan det var dags kom ett sent larm om en tajgasångare från Kolbäck, så var vi skulle starta vår dag var inte svårt att bestämma. Flera deltagare saknade tajgasångare och alla saknade den på Västmanlandslistan.
Gott om tättingar i form av bo och bergfink och en hel del mesar, men någon tajgasångare varken hörde eller såg vi på de 2 timmar vi skrotade omkring bland diken och buskar. Vi bestämde då att dra oss upp mot Hälleskogsbrännan för att försöka se en hökuggla som rapporterats på flera platser längs ”riksettan” mellan Virsbo och Västerfärnebo.
Gott om tättingar där också, men ingen hökuggla.
Kanske dags att döpa om exkursionen till dipplördag.
Det var i stort sett hela september. Ganska skralt på fågelfronten och inget spännande inom min dragradie. Nu var det bara att hoppas på att väderläget höll i sig och att oktober skulle bli så bra som vissa meteorologer börjar förvarna om.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 90
Benjamin: 46

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer

Nötkråka på skolgården
Tomtkryss av gransångare

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑