Stenfalken är vår minsta falk och häckar längre upp i norr. Att den är minst gör den dock inte mindre farlig för bytet. Det är en tuff jägare och jag har sett den ge sig på byten som är större än den själv.

Här hemma ser man den på vår och höst under sträcktid. Då stannar den gärna till vid våra våtmarker och provianterar innan den drar vidare norrut.

Man kan också hålla utkik på åkrar där de gärna rastar och då jagar lågt efter marken, även om man kan se dem driva upp exempelvis vadare och jaga dem ganska högt.

Åkrar och våtmarker betyder alltså att de flesta man sett har man sett på långt avstånd, vilket gör att mitt bildutbud av stenfalk är ganska begränsat.

Den här tog jag innan en årsmöte i VOF vid Backgården i Västanfors.