Den sena kvällen på tisdagen gjorde att vi även onsdag morgon valde att inte ställa klockan. Dagens plan var att ge sig upp på Flatruet men först dippa hökuggla på vägen upp och sen ge sig ut för att försöka hitta fjällpiparen.
Nu skulle fjällpiparen hittas om vi så skulle gå runt hela Flatruet, vilket vi också gjorde. Vi gick och gick, träffade lite andra skådare och utbytte tips om andra arter som t. ex. fjällripa och vi bjöd på tips om smalnäbbad simsnäppa som vi sett dagen innan. Några fjällpipare hittade vi dock inte och det började kännas smått tröstlöst.
När vi vände åter mot parkeringen tog vi andra sidan leden och trålade vidare i bredd med 20-50 meter mellan oss. Vi närmade oss nu parkeringen igen och fick syn på några skådare vi snackat med tidigare som såg väldigt fokuserade ut. Vi gick emot dem och när vi kom fram till leden vinkade de åt oss att stanna så vi tog fram tuben och mycket riktigt. Där gick en fjällpipare med två ungar. Ett varv runt hela Flatruet bara för att hitta fjällpiparen när vi kom tillbaka.
Under vårt trålande på fjällheden hade vi fått tips om Torkilsstöten för fjällripa och nu åkte vid dit. När vi klev ur bilen kunde vi hitta en födosökande fjällvråk och längs vägen upp vid liften hade vi sjungande ringtrast från båda håll, en av dem visade dessutom upp sig riktigt fint. Att få se dessa arter i sin rätta miljö är helt klart värt mödan att gå uppför en brant backe.
Väl uppe på toppen breder sen fjällvidderna ut sig och vi ser ända till Sylarna. Återigen en anledning att anstränga sig för att ta sig upp. Någon fjällripa hittade vi dock inte, men vad gjorde det när vi fått njuta av ringtrastar, fjällvråk och en storslagen utsikt.
På vägen tillbaka till Fjällgården gjorde vi det obligatoriska stoppet för att återigen dippa på hökuggla.
2 årskryss för alla och nu uppe på 90 arter på reselistan.
Vi kände oss trots dipp på fjällripa, hökuggla och lavskrika väldigt nöjda och tog beslutet att göra den sista dagen till en ren resdag så tillbaka på Fjällgården blev det middag och packning inför vår hemfärd.
Lämna ett svar