En fördel med semester är att man kan vara lite spontan. De senaste dagarna har en busksångare sjungit i Grythyttan. Jag saknar busksångare på årslistan så jag frågade M&N om de var sugna på att åka dit och fick ett ganska snabbt OK.
När vi kom fram så sjöng den lite slött och sporadiskt. 16 mil för några fjuttiga strofer av en fågel jag normalt brukar kunna hitta själv hemma i kommunen kan tyckas överdrivet. Men Grythyttan ligger ju bara ett stenkast från Knuthöjdsmossen så kvällens stora begivenhet var och blev inte busksångaren.
Knuthöjdsmossen är vida känd i fågelskådarkretsar för sina smålommar och naturreservatet är mycket tillgängligt med spänger runt halva mossen där man kan ge sig ut och möta lommarna på nära håll.
Jag har tidigare år varit där i slutet av maj och början av juni, men aldrig en kväll mitt i juli när de har ungar.
Nu var det mycket mer liv och rörelse i gölarna. Ganska gott om lom som flög omkring och ropade och vi hittade åtminstone två ungar.
Doften av pors blandades med min egen doft av djungelolja och fick mig att smälta ihop med naturen.
Ett kort stopp och ett varv runt mossen räckte för att ge mig en härlig känsla att supa in och bära med mig.
Lämna ett svar