Hemester i Fjärdhundraland

Hemester i Fjärdhundraland

Ordet hemester dök ju upp under pandemin, men det är ju inte något nytt. Jag har alltid gillat att stanna hemma på semestern och göra lite vad som faller mig in eller ta dagarna lite på volley och upptäcka nya saker hemma.

Idag skulle NPG möta en bekant i Enköping och sedan skulle de fika på Kaffestugan en bit norr om stan. Jag som gärna undersöker platser jag ska besöka på Artportalen upptäckte att Kaffestugan bara låg ett stenkast från Torslundagropens naturreservat. En lokal där det finns ortolansparv.

Ett långskott så pass sent på säsongen att lyckas hitta en sjungande ortolansparv, och ännu svårare att hitta en tyst. Men helt klart värt ett försök, så när NPG och hennes kompis höll på med sina bestyr i Enköping drog jag dit och skrotade runt.

Med eller utan ortolansparv så var det ett ganska trevligt naturreservat. En gammal grusgrop som sköts om och hålls efter så att den inte växer igen.
Varför man gör så kan man läsa om på Upplandsstiftelsens infosida om gropen.

Jag hittade ingen ortolansparv, men det lär bli ett återbesök i gropen nästa år och då lite tidigare på säsongen.

Efter ett SMS från NPG om att de var klara i Enköping så möttes vi upp för en fika vid Kaffestugan i Lilla Härnevi.

Vi kände oss dock inte färdiga med Fjärdhundraland när vi fikat klart i snålblåsten, så vi spanade på google och i broschyrer efter andra besöksmål i trakten. Landsberga gård med gårdsbutik såg spännande ut och Härkeberga kyrka skulle jag gärna vilja besöka.

Sagt och gjort satte vi oss i bilarna och begav oss till Landsberga. Jag kopplade in google maps och körde iväg och upptäckte då att från Landsberga gård så gick det en rak väg ända till Västerås. Måste ju vara någon gammal landsväg som gått där då den gick förbi en hel del kyrkor.

Nu glömde jag bort Härkeberga kyrka och blev nyfiken på vägen istället. En väg jag delvis åkt ganska mycket när jag letat fåglar i östra delarna av Västerås kommun. Men då har jag stannat vid kommungränsen.

Vi tog ett kort stopp vid Biskopskulla kyrka istället, men den var låst och stängd så något kyrkobesök blev det inte denna gång utan vi tog adjö av kompisen från Uppsala och åkte den nyupptäckta vägen hem till Västerås.

När jag skrev rak väg var det en sanning med modifikation. Det var en liten väg, men med rak menade jag att man inte behövde byta väg förrän man var hemma i Västerås igen.

Jag älskar småvägar så detta var en riktigt rolig utflykt som jag kan rekommendera. Man passerar en hel del gamla kyrkor och lika många små fikaställen och en del naturreservat och andra mysiga platser. Tyvärr måste jag som Västmanlänning erkänna att det var mycket tätare mellan utflyktsmålen och naturreservaten i Uppland än i Västmanland där det mest är hästgårdar i byarna.

Inget ont om hästar och hästgårdar, men gårdsbutiker och små fikaställen är roligare. Fast till Västmanlands fördel måste jag medge att Anundshög är ett av de bästa utflyktsmålen längs denna vägsträcka.

Så den som bor i Västerås och vill ha en utflykt kan jag varmt rekommendera denna väg.

Nedklottrat den

av


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Liknande inlägg