Vi har två bilar. Den ena köpte vi förra året och den andra är den gamla som fick vara kvar så länge den samarbetade med oss.
Nu har kopplingen strulat en tid på den gamla och när vi besiktigade den i veckan så blev det stopp. Kopplingen måste bytas annars får vi inte köra vidare. Att byta koppling går ju på mellan 10-15 tusen så det klassas väl knappast som att samarbeta.
Sälja eller skrota den och gå tillbaka till att bara ha en bil, eller byta in och gå över till leasing av en liten bil är alternativen vi diskuterar här hemma.
Det är ju egentligen inget oväntat. Kopplingen hade börjat jävlas redan när vi köpte vår nya bil, men likväl är det beslut som måste fattas och en massa tråk innan allt är ordnat. Det är ju inte som att köpa nya skor eller en ny skjorta precis.
Som om det inte vore nog med det så började servicelampan varna på vår nya bil nu. En service jag ska ha koll på eftersom jag vet vilken serviceintervall det är på bilen. Men det hade min semesterhjärna stängt av och nu har vi inte mil så det räcker för att ta oss till Luleå som vi tänkt, utan att bli av med garantin. Att sätta oss i den andra bilen med sliten koppling finns ju inte på världskartan.
Jag blir så in i h–e arg på mig själv för den här missen.
Lämna ett svar