Alla som känner mig vet att Frövisjön ligger mig varmt om hjärtat. Länge var det min bara den jag nämnde som hemmalokal, men nu betraktar jag också Asköviken som hemmalokal.
Jag var väldigt aktiv när vi skapade regler och gränser för Frövisjölistan och den listan har alltid varit viktig även om jag inte sliter jättehårt på den längre.
I våras drog vi om gränserna en smula dels för att förutsättningarna ändrats och dels för att vi vill ha dem så enkla och tydliga som möjligt. Detta skedde i samband med att det hittades en turturduva precis kring gränsen och det var mitt senaste kryss på listan
Idag kom det ett larm på vårt lokala BAND om tallbitar vid Smallerbacken. En hage strax utanför gränsen för Frövisjölistan, men reglerna är tydliga. Skådaren eller fågeln måste befinna sig innanför gränsen.
Senast vi hade gott om tallbit 2019 var jag vid den hagen flera gånger eftersom det växer en hel del rönn där och tallbit gillar rönnbär så jag var inte så förvånad över att det var just där de hittades idag.
Jag var ganska snabbt iväg men när jag kom dit hade tallbitarna tyvärr flugit iväg mot skogen. Jag pratade ett tag med upptäckaren och en annan skådare som kommit dit i samma ärende och tänkte väl att de borde komma tillbaka med tanke på den goda födotillgången som hagen erbjöd. Ett tiotal rönnar fulla med rönnbär.
När de andra skådarna gav sig iväg tog jag mig en promenad in i hagen och längst in hörde jag plötsligt det karaktäristiska kvittrande ”fiddeli” från ett träd. Tallbitar är stora och borde vara enkla att upptäcka, men de är också sävliga och sitter oftast still i träden när de kalasar på bären så det är inte alltid lätt att hitta dem.
Jag spanade av träden och relativt snabbt hittade jag två tallbitar. Ska man vara petig var det nu inte ett kryss på frövisjölistan eftersom både jag och fåglarna uppehöll sig utanför gränsen.
Jag gick tillbaka till bilen och plockade fram tubkikaren för att försöka hitta dem från vägen, men det gick inte lika lätt. Jag provade mig fram och hittade till slut ett ställe där jag såg trädet jag hittade dem i men nu var det tomt. Däremot kom en hel del domherrar och kalasade på rönnbären.
Till slut lyckades jag hitta en tallbit och en till och ytterligare en. Till slut hade jag 6 tallbitar i tubkikaren så nu var jag nöjd.
Då kom ytterligare en skådare och han och jag gick in i hagen eftersom han hade kamera med sig och gärna ville fota dem. Under vår korta promenad fylldes det på med fågel, så hagen som var så gott som tom på fågel när jag hittade de två första tallbitarna formligen kokade av fågel. domherre, steglitser, gulsparv, grönfink och minst 20 tallbitar.
Riktigt kul med min 197:e art vid Frövisjön. 3 kvar till 200 och då får jag väl se till att bjuda på tårta vid plattformen.
Lämna ett svar