Mars fortsätter och uggleveckan närmar sig. Sakta men säkert bockar jag av mina ugglor på årslistan. Någon riktig kalaskväll med många ugglor har jag ännu inte prickat in i år utan det har varit en slaguggla här och en kattuggla där.
Igår började det rätt bra med sparvuggla tidigt. Den satt förvisso en bit ifrån, men en helt ok spugg inför vår kommande exkursion. Nu får vi fortsätta att hålla koll på den och hoppas att den fortsätter att spela där.
Sen var det tyvärr tyst förutom sångsvanar som nu börjat rasta på mossar och myrar och i deras kör lyckades vi också höra en kattuggla.
Det som däremot gjorde vår kväll vid ett av stoppen var när vi plötsligt hörde ett udda ljud. ”-Vad var det?”. Vi spetsade våra öron och sen hördes det hur tydligt som helst. En ylande varg!
Jag har spenderat gott om timmar i uggleskogarna och tänkt att någon gång ska jag nog få höra vargens ylande. Med tanke på att jag ofta lyssnar där det finns vargrevir har det varit lite av en besvikelse att jag ännu inte lyckats få höra den. Norrsken har jag sett, lodjur, majestätiska älgar, skogsharar och kronhjort har rört sig på vägar och inägor jag besökt. Men nu fick jag äntligen njuta av ljudet av en ylande varg och den gåshud det gav.
Det spelade inte längre någon roll att ugglekvällen i övrigt blev ganska medioker. Ett årskryss och en ylande varg gav kvällen betyget mer än väl godkänt.
Lämna ett svar