Juli är på ett sätt en ganska avslagen fågelmånad, men jag är ofta ledig vilket ger mig utrymme att vara lite flexibel och besöka nya lokaler eller lokaler jag i princip bara besöker på sommaren. Dyker det upp något spännande i fågelväg så kommer flexibiliteten väl till pass och man kan dra på fåglar man kanske inte skulle dra på om det bara var en helg ledig som man måste vänta till. Något årets juli visade sig bjuda på.
Ett besök i Härjedalen
Semestern började med en tur norrut. Dels för att få lite årskryss, men också för att jag behöver komma till fjällen då och då. Förra året blev det ingen vända uppåt.
Vi har pratat lite löst om att åka ännu längre norrut än Härjedalen, men i år hade vi inte så mycket tid tillsammans. Jag, Nori och Benjamin så det fick bli Flatruet och Funäsdalsfjällen i år igen.
Som vanligt brakade vi raka spåret upp på toppen av Flatruet och drog raka spåret ut för att hitta något kul. Smalnäbbad simsnäppa, lappsparv och fjällabb och gärna en blåhake var det första vi ville ha. Sen hoppades vi också på ripor. Fjällripor kan vara lite knepiga på flatruet men dalripor brukar man stöta lite här och där.
Vädret var bra i en och en halv dag. Vi fick in allt utom riporna och dalripa var verkligen resans besvikelse. Däremot lyckades vi hitta lavskrika. En art vi dippade sist, men inte försökt så intensivt på tidigare.
När söndagen bara bjöd på dimma och regn så valde vi att packa ihop och åka söderut men vi tog en omväg hem.
Pelikan i Gävle
Vi bröt ju vår fjällvistelse lite tidigare än tänkt och eftersom det siktats en krushuvad pelikan i Gävle valde vi omvägen via Hudiksvall där vi årskryssade fjällgås och sen ner till Gävle och pelikanen.
Under resan söderut fick vi larm och rapporter från bekanta som fått se fågeln. Vissa fick vänta länge och andra hade mer tur. Hur det skulle bli för oss återstod att se.
Väl framme insåg vi varför vissa fått vänta länge. Gattet där den kunde ses var smalt och utrymmet att spana mot det smala gattet var trångt med många skådare.
Här gälde det att ha koll och framförallt att se till att någon hade koll hela tiden. Man borde sätta upp ett postsschema var min tanke. Risken fanns annars att fågeln dök upp och försvann utan att någon såg den.
Jag hade som strategi att hålla koll så mycket jag orkade och även hålla koll på andra skådare för man behöver en paus lite då och då.
Efter 1 timme dök den dock upp och något problem att artbestämma den var det inte. En riktig best i förhållande till hägrarna och storskarvarna som också rörde sig där.
Sträckskådning
Varje år vecka 29, 30, 31 och 32 samlas vi i Kvicksund för att sträckskåda på onsdagar. En aktivitet som egentligen kräver rätt vindar för att vara bra, men om man vill göra det till ett föreningsevenemang så måste man bestämma dag och då finns risken att det blir skit ibland.
Så blev det de första två onsdagarna. Kraftig ostlig vind första och något liknande andra onsdagen. Det blev inga sträcksiffror som gick till historien.
Måttlig västlig vind vill man ha. Då får fåglarna lite motvind och trycks ned.
Jag har också gett mig dit ensam några gånger, men det har varit ont om tillfällen med bra vindar så siffrorna har blivit riktigt usla i år.
Vid ett tillfälle började det ganska lovande men kom av sig ganska snabbt. Roligast då var en obestämd skrikörn som jag tappade. Tyvärr brydde jag mig inte om den till en början. Jag konstaterade bara att det var en rovfågel bakom måsarna som jag räknade och artbestämde och det kom ganska många just då.
Efter att måsarna passerat och jag hade matat in antalet av varje art så kollade jag till rovfågeln. Tänkte att det var en ormvråk eller kanske en glada, men det stämde ju inte. Det var ju en örn.
Tyvärr tappades den ganska snabbt bakom hus och träd efter att jag fått in den i tuben så närmare än obestämd skrikörn kunde jag inte gå, men känslan var större skrikörn. Nästan ett ädelkryss.
Ringmärkning
Tre omgångar på vår CES vid Önstensborg genomfördes och jag var med 2 av dem. Omgång 7 körde jag och Benjamin ensama direkt när vi fick den första juli. En omgång som gick ganska bra och bjöd på en överraskning i form av nötskrika sista rundan när vi börjat plocka ner näten. Första gången för vi fångade och märkte en sådan.
Omgång 8 var vi några fler, då följde även Felicia med och sen hade Benjamin två kompisar från Ottenby på besök. Återigen en riktigt trevlig omgång med gott om ungfåglar men det som stack ut och överraskade oss rejält var en kärrsångare. En art vi märkt en hel del av på Hamre, men på Önstensborg var det första gången. Biotopen där för inte direkt tankarna till kärrsångare.
Den 30 juli var det sedan dags för månadens sista omgång. Den nionde omgången brukar traditionellt vara vår sämsta. Inför kvällen var 12 fåglar rekordet och i snitt fångade vi 7 fåglar. Det förbättrades rejält. 29 fåglar märktes och 2 kontrollerades. Även denna omgång bjöd på en överraskning när vi äntligen fångade och märkte en rödstjärt.
En tur till Norrbotten
Vecka 30 var min sista semestervecka och då hade jag och NPG bestämt oss för att åka till Luleå och både Benjamin och Felicia följde med. Lite fågelskådning var inplanerad men vi drabbades av en värmebölja med 32 grader varmt som värst så det blev betoning på lite.
Resan dit och hem rapporterade vi dock flitigt på Artportalen och skapade ett vackert pärlband längs vägen. 17 kommuner och 8 landskap fick rapporter av kråkor, ladusvalor, fiskmåsar, skator och annat vanligt. Roligaste fyndet längs vägen var en bivråk i Ångermanland.
Väl på plats i Luleå blev det ett kvällsbesök vid Kallax hamn där vi NB-kryssade småtärna. En nattlig tur för att försöka hitta ugglor gjordes också men utan framgång.
Vi bodde ganska trevligt och fick in en hel del roliga fåglar vid torpet också. Sen hittade jag rapporter på artportalen om ett revir med videsparv inte långt från torpet, men mygg och en outhärdlig värma gjorde att vi vaskade dem.
Hemma vid Råmarbo dämme igen
När semestern är slut är det skönt med vardagsskådning igen. Att återvända till dämmet vid skolan är alltid lika kul. Att se årets nytillskottt bland sothöns och svanar är obligatoriskt. Sothönorna hade två ungar vilket är lite skralt. Sångsvanarna hade fått 5 ungar upp till full storlek vilket är bättre än förra året. Kul.
Yngre änder har jag inte sett till och hur det gått för krickorna vet jag inte. Simänder är knepiga eftersom de rör sig och kan ta med sig ungarna på rejäla promenader från sina reden ganska snabbt. Samma med grågässen som häckade i en av dammarna.
Däremot verkar gröngölingarna ha lyckats bra. Jag hör dem överallt och har hittat flera årsungar.
Månaden i siffror
Antal inrapporterade arter: 126
Antal fältdagar: 25
Antal besökta landskap: 11
Antal X: 2 (krushuvad pelikan, mindre skrikörn)
Vstm X:
Antal årskryss: 10
Årskryss Vstm: 2
Minnesvärda observationer:
- Nötskrika ringmärkt på Önstensborg
- Krushuvad pelikan i Gävle
- Mindre skrikörn utanför Borlänge
- Obsetämd skrikörn vid Kvicksund
Lämna ett svar