2013 skrev jag ett inlägg om att fågelskåda med barn som fått en del uppmärksamhet. Dels har jag och Benjamin fått medverka i intervjuer både på Natursidan.se och i tidningen rädda djuren. Artikeln har också publicerats i vår medlemstidning Fåglar i Västmanland.

Nu har det gått nio år sedan så jag tänkte att det kunde vara bra med en uppföljning för att visa hur det har gått och om det bara var tomma ord och värdelösa tips jag bjöd på eller om det faktiskt gav resultat på något sätt.

Svaret på frågan är väl att mina idéer om hur man skådar med barn och får dem att odla sitt intresse faktisk fungerat riktigt bra.

Benjamin är nu 16 år och går på gymnasiet och har fortsatt och utvecklat sitt fågelskådande även om det funnits perioder då intresset från hans sida varit svalare.

Hur ser då hans fågelskådning och fågelintresse ut nu för tiden.

Kryssande

Att kryssa nya fåglar var väl det som drev på hans intresse och under de perioder när han var mer svårflirtad att få med ut i fågelmarkerna var det kryssen och potentiella rariteter som höll liv i intresset.

Än så länge är det jag som leder i antalet kryss, vilket inte är så konstigt eftersom han för det mesta varit beroende av mitt sällskap för att komma iväg.

Under våren 2022 har han dock hängt in sina första kryss utan mig. Dels en vitögd dykand som jag saknar helt på min lista. Sen åkte han till Öland utan mig och hängde in en bronsibis som jag hade sen tidigare.

När det gäller årskryssandet, alltså när man räknar antal arter under ett år så kan vi för första gången tävla mot varandra i år och där har han nu efter snart halva året kopplat greppet och leder över mig. Men jag har skådat i fler landskap än honom i alla fall.

Just nu ligger han på 338 arter i Sverige och 300 klev han över som 11-åring hösten 2016. Art nummer 300 blev tajgablåstjärt.

Ringmärkning

2017 fick Benjamin upp ögonen för ringmärkning när vi besökte Gittan Mattson vid Kyrkbytjärn i Falun. Det fick också mig att börja driva på för att starta upp ringmärkning på hemmaplan. Något jag själv inte kunde ansvara för, men genom lågaffelktivt tjat på folk med ringmärkarbakgrund och kompetens så fick vi 2020 igång en grupp som driver en CES i Västerås.

Sen har Benjamin också jobbat på Kvismarens fågelstation under en sommar och han fixar numera alla moment och har ringmärkt en hel del fåglar. Han har också ett återfynd i Tyskland på en grönsiska han märkte hösten 2020.

Själv har jag stannat vid att vara ringmärkarassistent som plockar fågel ur näten och om det något jag är riktigt bra på så är det att föra protokoll och hålla ordning på statistiken.

Ungdomsskådarna

BirdLife Sverige har ett nätverk för unga fågelskådare och där är Benjamin med, men han är inte så aktiv i de gemensamma aktiviteterna utan deltar mest digitalt och när de har tävlingar som t ex Januarirallyt eller BigSit.

Precis som när han var 6-7 år så pushar jag inte honom utan jag låter han odla sitt intresse på det sätt han önskar så vill han inte delta aktivt och ingå i kommittéer så är det hans beslut inte mitt.

Exkursioner och resor.

Precis som jag så gillar (åtminstone verkar det så) Benjamin exkursioner och gemensamma fågelresor. Han är nu för tiden en tillgång när jag håller exkursioner. Dels besitter han en kunskap som många äldre skådare saknar. Fältornitologi har faktiskt förändrats ganska snabbt de senaste 10 åren och jag upplever honom och andra ungdomar som mer sociala och självkritiska när de artbestämmer än vad många av oss ”gubbar” är.

När det gäller resor så arrangeras det en hel del läger och resor för ungdomar, men han följer hellre med mig och andra vuxna i vår närhet och vi är ju ett väl sammansvetsat gäng som gärna besöker Öland två gånger om året och ibland åker vi till fjällen och Halland och Skåne.

Hans öron är en riktig tillgång för oss gamlingar. Han upptäcker oftast ugglor på långt håll och nu för tiden är det många gånger frustrerande när han hör gräshoppsångare eller hornugglor som jag inte hör.

Avslutningsvis

Många frågar sig hur man får barn och ungdomar intresserade. Jag tror att det är fel sätt att se på det. Barn är intresserade av det mesta. Vad man istället bör fråga är hur man får dem att odla sitt intresse och utveckla det. Att dela intresset med sina barn inte bara låta dem vara med när jag som vuxen utövar mitt intresse. Då blir det snabbt ointressant.

Jag har under dessa 9 år skaffat mig många nya skådarvänner, men den bästa skådarkompisen jag har är min son.