Juni är lite som maj, men allt liksom lugnar ner sig. Månaden börjar lika intensivt som maj men efter skolavslutningen så lugnar det mesta ner sig. I juni brukar jag också vända på dygnet och ge mig ut och lyssna på nattsjungande fåglar.
Något ovanligt brukar kunna dyka upp i juni och så var det också i år.
Citronärla i Asköviken
En morgon när jag kom till jobbet dök det upp ett larm i på vårt lokala BAND om en citronärla i Asköviken. En art jag saknade i Västmanland och även om det dykt upp ett och annan fynd de senaste åren har jag aldrig haft tillfälle att dra på dem. Närmast var jag nog 2016 när det upptäcktes citronärlor vid Lisjö ängar samtidigt som vi hade svartvingade vadarsvalor där. De var jag och Benjamin och tittade på men citronärlorna upptäcktes först dagen efter och då var vi på väg till Öland.
Nu tänkte jag inte missa den och kontaktade Benjamin ganska snabbt. Problemet under dagen var att det inte kom några fler rapporter. Vi förklarade det med regn och att det var en arbetsdag så med största sannolikhet hade det inte varit så många där och letat.
Jag slutade fyra, men kunde gå lite tidigare och på vägen hem slutade det regna så jag plockade i princip bara upp Benjamin och sen drog vi ut. Väl ute vid Lövstaspången fanns det några skådare på plats som varit där ett tag utan lycka.
Benjamin som var snabbast upp med sin tub scannade av alla stolpar och taggtrådar och ganska snabbt hittade han fågeln på s.k aphåll, men det var ett nytt Västmanlands X och nytt Askö X och då räknas även dåliga obsar.
Vi larmade ut den och ringde tillbaka den skådare som gått iväg och sen hade vi en hyffsat trevlig stund. När de första skådarna som åkt på vårt larm dök upp hade vi tyvärr inte koll på den, men den hittades hyfsat snabbt bland korna och kunde ses mycket bättre än när vi först upptäckte den.
Fågeln sågs dagligen fram till den 20 juni och den 21 sågs den på Johannisbergs vattenpark men sen har inga rapporter kommtit.
För mig innebar det 273 arter i Västmanland, mitt andra Västmanlandskryss i år och samtidigt var det min 206:e art i Asköviken.
Punktrutt i Rytterne
I början av juni avslutar jag min inventeringsperiod med en sommarpunktrutt. En rutt jag gjort sen 2019 så den går på rutin numera. En rutt i jordbruksmark som inventerats 31 gånger i och med årets rutt.
Förra året fick jag siffror från alla år rutten inventerats och kan nu se vilka arter som ökat och minskat längs rutten. Jag har t ex aldrig fasan, en fågel som var ganska vanlig på 90-talet men vintrarna 2010-11 verkade ta kål på den populationen. Det är dessutom en fågel som sätts ut för jakt så det kan också vara så att jaktlaget slutade sätta ut dem när de inte klarade vintrarna.
4 arter hade jag mycket fler av än vad jag brukar ha. Taltrast, svarthätta, törnsångare och lövsångare. Samtliga av dem har jag innan inventeringen haft en känsla av att höra fler av innan, så det var kul att det även var så när jag var mer metodisk som man är på en rutt.
Årets överraskning kom på en av de sista punkterna när en sparvuggla ropade. Tack och lov spelade jag in lätet annars hade jag aldrig släppt min första tanke på att det var en guldtrast eftersom det var fullt dagsljus och sparvugglor brukar ropa mest i skymning och gryning.
Någon vecka senare upptäcktes en dvärguv på Gotska sandön och den har också ett liknande läte och då var det skönt att ha lyssnat på inspelningen ordentligt så att inte hjärnan spökade till det för mycket.
CES på Önstensborg
Ringmärkning har blivit en ganska stor del av min skådarvardag och vår CES ska genomföras tre gånger per månad. Juni började med en morgonmärkning och sen höll vi två kvällsmärkningar.
Juni är en månad när aktiviteten går ner en smula. Fåglarna lägger sig på bo och även om de första ungfåglarna brukar komma i juni så brukar det inte lossna ordentligt förrän i juli. Så var det även i år. Märkningarna var stabila strax under 20 fåglar vilket är kring snittet men lite lågt. Dock ingen anledning till oro. Totalt fångade vi 49 fåglar vilket är som det brukar, men jämfört med förra året var det lågt.
6 ungfåglar. 2 koltrastar, 1 blåmes, 1 gransångare, 1 gulsparv och 1 svarthätta. Svarthättan var den tidigaste juvenila vi fångat. Dock med liten marginal. Bortser vi från 2025 då ungfåglarna var exeptionellt tidiga så var det vår bästa unfågelfångst i juni.
Vår största händelse under månaden skedde dock på Instagram. I våras blev vi kontaktade av Therese Lindgren som ville lära sig mer om ringmärkning. Givetvis ville vi hjälpa henne och Benjamin höll kontakt med henne och förklarade att vi bestämmer oss ofta med kort varsel.
Den första märkningen i juni fungerade det för oss och henne så då kunde vi introducera henne hos oss. Vi hade en riktigt trevlig morgon tillsammans och hon hade massor med frågor och lyssnade och lärde. Hon fick följa med på nätrundor, testa att hålla och släppa fåglar, skriva protokoll mm.
Reelen hon släppte om morgonen delade hon med oss vilket gav en rejäl skjuts i visningar och följare till vårt Instagramkonto. Från 1200 visningar i maj till 120 000 visningar i juni.
Det jag var gladast över var dock inte vår skjuts till kontot utan hur väl hon formulerade sig och förklarade vad syftet med vår verksamhet var. Vi har haft journalister från P4 och SVT på besök och de har hjälpt oss sprida detta också, men inte alls lika tydligt och kort. På en minut lyckades hon förklara mer än vad jag skulle fixa på 20 minuter.
Nattlyssning
Juni är absolut bästa månaden för nattlyssning. I år var Benjamin hemma sysslolös vilket gjorde det lite frustrerande att han hade möjlighet att åka ut när det passade. Själv skulle jag upp och jobba i veckorna.
Då och då struntade jag i att få tillräckligt med sömn. När vädret var optimalt åkte jag ut trots att jag skulle upp dagen efter. Framförallt när Benjamin lyckades hitta en flodsångare, då vågade jag inte chansa.
Dagen efter hittade vi ytterligare en flodsångare när vi hade vår traditionella Hässlöpromenad, så jag hade inte behövt vaska nattsömnen för den.
Det är något visst med dessa juninätter som har en väldig dragningskraft på mig. Jag kan inte hålla mig borta och det är med nöje jag rekar uppe i Svartådalen inför vår årliga exkursion runt Fläcksjön och sen ner längs Svartån ända ner till Västerås.
Jag skulle vilja påstå att Svartådalen är Sveriges bästa område för nattlyssning. Tillsammans med Öjesjöbrännan erbjuder området en mångfald av biotoper från slättsjöar som till skogssjöar och jordbruksmark. Tar man sig sedan ända ner till Mälarens vasshav så har vi säkra lokaler för trast- och vassångare i Asköviken och Hässlösundet.
Jag gillar att primärskåda på nätterna vilket också gör att jag under mina nattliga äventyr upptäcker fåglar på egen hand. Benjamin gillar också det och hittade som nämnt en flodsångare. Jag ville inte vara sämre utan hittade en busksångare norr om Skultuna. Om jag räknat rätt så var det den 8:e busksångaren som jag upptäckte. Ganska bra track record på den arten tycker jag.
Sista rycket på skolgårdslistan
Vi flyttar till ny skola under sommaren så vecka 27 var sista veckan jag kunde fylla på något på min skolgårdslista på våra temporära skolor och skolgårdar. Inte för att jag hade några förhoppningar om det. Den 25:e satt det dock en härmsångare och sjöng strax utanför skolgården så det gick.
Det innebar att jag totalt lyckades observera 135 arter från de båda skolgårdarna och min lunchrunda. På röda skolan där jag jobbade dagligen fram till 2024 fick jag tack vare härmsångaren ihop 100 arter. Något jag knappas trodde när jag började där 2021.
Nu väntar ny skolgård och en ny skolgårdslista som jag redan påbörjat lite smått.
Månaden i siffror
Antal inrapporterade arter: 98
Antal fältdagar: 30
Antal besökta landskap: 2
Antal X:
Vstm X: 1 – Citronärla
Antal årskryss: 2
Årskryss Vstm: 6
Minnesvärda observationer:
- Citronärla i Asköviken
- Riktigt gott om kornknarr i Västerås kommun
- Busksångare utanför Skultuna – Mitt 8:e fynd
- Flodsångare på Hässlöpromenad
Lämna ett svar