Etikett: gäss

Fåglar jag fotat – spetsbergsgås

Efter entitat och talltita är ansergäss, alltså de gråa gässen är oftast den första utmaningen en fågelskådare ställs inför när det kommer till artbestämning. På håll på en åker kan de alla se väldigt lika ut. En skock gråbruna saker som går och betar på höstsådden eller den lämnade fjolårsrapsen.

Som namnet antyder häckar spetsbergsgåsen i arktiska miljöer. Grönland, Island och Svalbard. De övervintrar dock på kontinenten och de brittiska öarna och passerar oss under vår och höst. Spetsbergsgåsen är relativt lik sädgåsen och jag imponerades av de skådare som med lätthet urskiljde spetsbergsgäss med lätthet.

Ett av mina första riktigt aktiva år hade jag dock förmånen att bekanta mig med en stor flock spetsbergare som rastade länge vid Frövisjön och ganska snabbt så lärde jag mig känna igen dem. Silverryggar, kortare halsar och en varmare brun färg på halsen sticker ut. När man får en närmare titt på dem så går deras bara detaljer som näbb och ben inte i orange som sädgåsen utan i rosa. Den heter också pink footed goose på engelska.

När jag rotar igenom alla mina bilder så är den där flocken vid Frövisjön den enda jag har bild på. Jag har sett spetsbergsgäss både bättre och på närmre håll flera gånger, men av någon anledning har det inte blivit något foto på dem.

 

Inventering på Hällseskogsbrännan

2014 brann hela Västmanland om man ska tro tidningsrubrikerna som rådde då. Riktigt så illa var det inte, men den dittills största skogsbranden i modern tid i Sverige rasade i skogarna mellan Sala och Ramnäs/Virsbo. Runt 14000 hektar.

Redan under inledningen av branden började vi fågelskådare att prata om att göra ett projekt där vi kunde följa utvecklingen efter en skogsbrand. Föga anade vi att det skulle bli den jättelika brand det blev. När branden var under kontroll och vidden av den stod klart fick vi uppmaningar från BirdLife Sverige att sätta igång något och vi kallade ihop en skara entusiaster.

För att få komma in på området innan det var helt säkrat fick vi hålla oss till vägar så därför har vi skapat ett antal sträckor som vi linjetaxerat sedan 2015. Planen från början var att göra denna inventering i 5 år och sedan utvärdera och planera en eventuell fortsättning. Nu visade det sig att SLU som också bedriver forskning på brandområdet har ett 6-årigt projekt och därför förlängde vi vårt projekt ytterligare ett år för att kunna få jämförbara data med varandra.

I år är det alltså sjätte året för oss och den första inventeringsrundan ska hållas mellan den 11-20 mars. Jag som jobbar får hålla mig till helger och det gav mig ett spann på två dagar denna period. De två senaste vårarna har varit ganska sena med minusgrader en bit in i mars vilket gett ganska skralt resultat på min sträcka. För två år sedan tror jag att jag hade 3 individer fördelat på 2 arter.

Med årets milda vinter men ändå långsamma vår kändes det lite spännande att ge sig ut. Björkslyn har vuxit upp ganska mycket och nu kändes det som att det var dags för lite mer fågel.

Mina förväntningar stämde ganska bra. 12 arter och 26 individer var riktigt bra med tanke på att min sträcka går genom en del som var väldigt hårt brandhärjad och där i princip inga träd klarade sig från branden. De första åren var det en öken med brända granar och tallar, men nu har som sagt först gräset och sedan björken vandrat in på området.

Efter inventeringen drog jag och min medföljare (De första åren var medföljare ett säkerhetskrav från Länsstyrelsen) vidare mot Svartådalen kring Västerfärnebo och Salbohed där det rapporterats en hel del gäss och framförallt var det en prutgås vi var intresserade av. Prutgås är en riktigt tung art att få in i Västmanland. En del sträcker förvisso snett över landskapet under hösten, men det är bara under vissa väderomständigheter och lättast går det mellan Fagersta och Ramnäs. Under vårsträcket är det riktigt ovanligt även om det då och då händer att någon enstaka individ rastar tillsammans med andra gäss.

Vi stannade till på de flesta ställen vi såg gäss och spanade igenom flockarna. Sädgås, grågås och kanadagås hittade vi i stora mängder. En och annan spetsbergsgås och bläsgås kunde också hittas och strax innan Västerfärnebo hittade vi en stripgås. Stripgåsen klassas som ospontan i Sverige och är inte kryssbar. Men en riktigt snygg fågel är det och riktigt ovanlig den också, så det var ett roligt fynd även om man inte får kryssa den.

Foto: Nori Ahari

Jag hade satt min navigering från ett larm igår och vi fortsatte vidare på samma sätt. Korta stopp för att ögna igenom gåsflockarna som fanns på nästan varje åker, så det gick inte så fort. Men till slut var vi framme där prutgåsen setts igår. Tre skådare var på plats men de hade inte sett den. Gott om sädgäss åt ena hållet och kanadagäss åt andra hållet.

I larmet från gårdagen hade det stått att den gick med kanadagäss så jag valde att spana åt det hållet. Ställde upp tubkikaren och rättade till den i höjdled och började titta. Där gick den. Jag hade i princip ställt tubkikaren riktad rakt på fågeln.

Med det flytet var det bara att fortsätta hemåt, men först tog vi ett stop vid några dammar vid Svartån för att spana efter strömstare och forsärla. Strömstarar som visade upp parningsbeteende vid första stoppet och forsärla och strömstare vid andra stoppet.

Nu var vi nöjda och glada och åkte hem och i morgon får jag gå till jobbet igen.

Fler årskryss idag

Den milda vintern gör lätt att man inte noterar att det faktiskt är vår nu. Vädret är ungefär det samma som det varit sen oktober.

Men ute i fågelmarkerna går det inte att missa att våren dundrar fram med en rasande fart.

Just nu är det en hel del gäss i rörelse och de rastar i relativt stora mängder runt om i Mälardalen på åkrar och ängar.

För den som vill bekanta sig med de gäss som årligen passerar oss på väg norrut är det en bra tid just nu. Grågäss och Kanadagäss är det vanligaste och sädgäss kommer också i ganska stora antal. På senare år har också bläsgässen blivit vanliga och med sina tigerrandiga bukar och vita bläsar så är det ganska enkla att hitta i de blandade flockarna. Spetsbergsgås är lite ovanligare, men då och då kan man hitta lite större flockar. Men just nu har jag bara hittat några enstaka som rastat med de andra gässen. 4 igår vid Asköviken och idag hittade jag en ensam vid Frövisjön.

En gås som är vanlig och rastar i tusentals vid Hjälstaviken är vitkindad gås. Men bara 4 mil till in från kusten så är den nästan en raritet. Här ser vi några enstaka exemplar då och då och skulle vi se en flock på över 10 så blir vi imponerade.

Det är inte bara gäss som sträcker förbi nu. Även råkor är det god tid att leta efter nu. De häckar mest söderut i Sverige, men också i Finland och runt Uppsala har vi också en liten population. Här häckar de dock inte, men nu i mars kan man leta efter dem i kråk och kajflockar som de ofta slår följe med.


Fotad vide ett tidigare tillfälle

Vi hittade inga råkor i går, men idag vid Frövisjön hade jag bättre tur. Jag höll på att räkna gäss och då hoppade det fram en råka. Det visade sig sen vara minst fem individer som skuttade runt bland kråkor och kajor.

Nästa helg är det dags för min första inventering i år, så då får vi se hur mycket jag hinner med att skåda, men jag brukar passa på att stanna till vid några fågelrika rastplatser på väg hem från inventeringen.

De två senaste vintrarna har vår första runda på Hälleskogen varit kalla och kanska tjärva. Ska bli intressant att se hur det är i år efter en ganska mild vinter.

Prutgås


Prutgås tillhör väl inte de ovanligaste fåglarna i Sverige, Den häckar inte här, men passerar framförallt Öland och Gotland under flytten. I inlandet är det mest enstaka exemplar som slagit följe med andra gäss som dyker upp och eftersom jag skådar mest i och omkring Västerås så har denna art saknats på min lista fram till för några timmar sedan.
Den (om det nu är samma gås) slog sig ned vid Hjälstaviken i början av Augusti, men jag har trots flera försök undgått att upptäcka den. Det är lite som att hitta en nål i en höstack när man ska hitta en ensam gås bland 10-tusentals andra gäss. Men idag hade jag god hjälp av att det var en hel del folk i tornet och till slut var det någon som hittade den. Stolt som man är lät man sig dock inte vägledas allt för mycket utan nöjde mig med en liten riktningshänvisning och sen hittade jag den själv.
(bilden ovan är inte från idag utan den hittade jag via googles bildsök och den får användas fritt)
Utöver prutgåsen var Hjälstaviken full med tusentals Säd- Grå- och Vitkindade gäss. ett 30-tal fjällgäss (årskryss) och en ensam Snögås. Några Spetsbergsgäss fanns också bland sädgässen, men jag orkade inte leta efter dem. (Snögåsen klassas dock som ospontan och är inte kryssbar i Sverige)
Enligt rapportsystemet Svalan har också bläsgäss siktats där så det är ett riktigt smörGÅSbord uppdukat för den som vill se gäss.
 

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑