Etikett: Mindre Sångsvan

En dimmig tur till Asköviken

7 mars, 2020 / gambleputti / Inga kommentarer

Jag är lite småsnorig och rosslig i halsen, men den bästa boten mot efterhängsna förkylningar brukar vara frisk luft och utevistelse. När Benjamin föreslog att vi skulle åka ut till Asköviken var jag därför inte sen att haka på.

Själv var jag där en stund innan jobbet igår och hade då flera sånglärkor som han saknar i år, så att det skulle bli årskryss rådde det inga tvivel om.

En hel del gäss har det rapporterats från viken, så dessa hade vi också förhoppningar om att hitta.

Hemma hade det varit disigt, men dimman började spricka upp med lite blå himmel som kunde skönjas. Tyvärr var det inte så när man kom närmre Mälaren och ju närmre Asköviken vi kom, desto tjockare låg dimman.

Det var dis och dimma även igår, men då hittade jag vitkindade gäss och sånglärka så läget kändes inte helt hopplöst.

Bild från Lövstaspången igår

Vi bestämde oss att gå mot utsiktsplattformen vid Stenarna, där jag hade hört en hel del gäss och svan under gårdagens besök. Att ha lite sikt ut mot Rastisängen borde räcka.

En sak som var magisk med denna dimma var att man hörde fåglarna, men man såg dem inte. Vi tyckte bara att det var utmanande och gladde oss åt att kunna höra bläsgäss på vägen ut mot stenarna. Dimman rörde dessutom på sig och efter en stund kunde vi se att det rörde sig gäss på andra sidan vallen vi promenerade längs. Sädgäss, grågäss och så bläsgässen vi hört.

Framme vid Stenarna var det en större kajflock som fångade vårt intresse. Det hade rapporterats råka i området och bland kajor och kråkor brukar man kunna hitta råkor under vår och höst. Tofsvipor och starar hittade vi också, men kråkfåglarna höll sig på avstånd. Precis som att de hade koll på att de inte kunde ses i dimman. Någon råka lyckades vi aldrig hitta.

Däremot kunde vi plötsligt höra en ljungpipare locka och den verkade flyga mot oss. Benjamin får in den i sin kikare, men jag lyckas inte hitta den innan den försvinner in i dimman. Däremot gick det utmärkt att följa dens väg runt oss genom att lyssna efter det vemodiga lockandet.

Det blir ganska kallt att stå still i dimman och efter ett tag beslutar vi oss för att gå en sväng till. Nu siktar vi in oss på Lövstagömslet där jag såg vitkindad gås under gårdagens besök. I vassen längs vägen dit hittade vi sävsparv och väl framme hittar vi två knölsvanar. Ute vid gömslet fem knölsvanar till och två sångsvanar.

Under gårdagsmorgonen var det is på maden vid gömslet och ont om fågel, men idag kunde vi hitta änder, gäss och svan. De vitkindade gässen verkade inte vara kvar, men jag hade också tyckt mig höra bläsand i dimman i går. Ett kort lock, så jag valde att inte rapportera den. Men nu hade vi en stund med lite bättre sikt. En annan skådare såg något i sin handkikare som hon trodde var bläsgäss och med tubens hjälp kunde vi räkna in 2 honor och en hane.

Nu började vi komma upp i några årskryss var. Mycket mer än vad vi hade hoppats på när vi först kom ut och såg hur sikten var. Vi kände oss ganska nöjda och började gå mot bilen. Under den korta promenaden började det lätta upp riktigt mycket och när vi satt i bilen och började åka hemåt så kunde vi plötsligt se sångsvanarna vi tidigare hört från stenarna. De gick och betade på en åker vid Naturskolans hus.

Vi svängde in dit och tog fram tuben för att leta efter lite roliga gäss och kanske mindre sångsvan. Sädgås, grågås och så någon enstaka bläsgås kunde hittas ganska snabbt. Jag rotade vidare och hittade en spetsbergsgås och vid en närmare titt blev de fyra stycken. Ett bra stopp trots att Benjamin suckade när jag svängde in.

När jag sedan ville räkna sångsvanarna så suckade han ytterligare, men det skulle han inte ha gjort. Att räkna fågel är nämligen ett ytterst bra sätt att upptäcka avvikande individer eftersom man då tittar på alla individer och inte bara sveper över flocken med kikaren. När jag kommit halvvägs genom flocken så står där två korthalsade svanar med mycket mer svart på näbben. Mindre sångsvan. Ytterligare två individer hittades när jag räknade igenom resten av flocken.

5 årskryss för mig. Spetsbergsgås, bläsgås, mindre sångsvan, ljungpipare och sävsparv. Bläsand och knölsvan var dessutom nya arter i Västmanland 2020 för mig. Benjamin dammade till med 7 årskryss.

En förmiddag vid Frövisjön

19 mars, 2017 / johankarlsson / Inga kommentarer

Nu är det svårt att välja var man ska åka som fågelskådare. Helst skulle jag vilja vara överallt för att hinna med att se alla nyanlända vårfåglar.
Eftersom Frövisjön ändå är min hemmalokal så valde jag att styra dit. Eftersom jag gick upp tidigt i går och ska vara ute och lyssna på ugglor ikväll valde jag att ta sovmorgon så när jag kom dit runt halv tio var det redan gott om folk på plats. Överraskande många nya ansikten och så fortsatte det. Folk jag aldrig sett vid sjön kom förbi och stannade en stund och tittade. Många unga och flera barnfamiljer också. Riktigt roligt för en som stått där och hängt ensam så många gånger.
Kan det möjligtvis vara en effekt av Det stora fågeläventyret?

Fågelmässigt levererade sjön som vanligt det man kan förvänta sig av den denna årstid. Mängder med sångsvan och gäss. Mindre sångsvan, spetsbergsgås och bläsgås var det roligaste. Snatterand, kricka och bläsand rastade också i sjön. Dock ingen stjärtand, men snart kommer även de hit.
På åkrarna runt om höll starar och tofsvipor till och när jag försökte räkna gässen så kom en havsörn in och blandade om i flockarna så jag gav upp.
Två förbiflygande fjällvråkar, 5 sträckande ormvråkar, en ängspiplärka som lockade och mycket mer.
Eftersom jag brinner för fågelintresset lika mycket som jag brinner för fåglarna så hoppade jag dessutom runt och hjälpte folk att hitta de lite ovanligare fåglarna. Mindre sångsvan spetsbergsgäss och snatteränder var de som vållade mest bekymmer för många.
Sen är det alltid kul att träffa alla kända ansikten också. Efter en lång vinter är det skönt att ses igen.
8 årskryss har jag hunnit med under helgen varav sex togs i frövisjön nu på förmiddagen.

Fåglar jag fotat – Mindre sångsvan

2 mars, 2017 / johankarlsson / Inga kommentarer

Som liten när mitt fågelintresse väcktes fanns mindre sångsvan med i min fågelbok, men enligt den fanns den inte i Sverige. Vilket stämmer på sätt och vis. Den häckar inte här, men om våren dyker den regelbundet upp bland våra vanliga sångsvanar när de är på väg norrut.
De flesta mindre sångsvanar jag sett har stått långt bort ute på någon åker, eller simmat i någon sjö på s.k. aphåll.
Men våren 2016 när jag stod vid Frövisjön och spanade dök denna upp på ganska behagligt avstånd. Tack och lov hade jag kameran med mig också.

Fotad vid Frövisjön den 25 mars 2016

Förmiddagstur till Frövisjön

25 mars, 2016 / johankarlsson / 2 kommentarer

Långfredag kämpar många med att inte bli långlaten, men har man tonåringar i huset behöver man inte anstränga sig, så jag tog en sovmorgon i lugn och ro.
Efter de två senaste kvällarnas totalt värdelösa ugglelyssningar var suget efter fågelskådning inte på topp, men vid frukostbordet ser jag på facebook att den första sädesärlan observerats vid Asköviken. Ett gott tecken som ökade suget på att åka ut och skåda.
På bilden från Asköviken såg det ganska trångt ut på spången, så jag valde att åka norrut mot Frövisjön istället. Ett ganska klokt beslut visade det sig vara. De mindre sångsvanarna som jag kämpade hårt med förra helgen visade upp sig riktigt bra och till slut kom de till och med så nära att jag gav mig på ett försök att fotografera en av dem.

Sjön var full av sångsvan och gäss, men det som intresserade mig idag var änder. Bläsänder och snatteränder saknades på min årslista och de skulle hängas in. Bläsand har rapporterats från sjön tidigare och av en skådare som var på plats när jag kom dit fick jag reda på att det fanns snatteränder i andra änden av sjön.
En sothöna hittades också i en öppen vak mitt i sjön, och lite senare hittade jag hela sex stycken. Tänk vad roligt det är med vår, då vanliga arter som sothöna och bläsand kan glädja så mycket. För att inte tala om skrattmåsarnas skrick som gav en liten försmak av försommar.
Innan jag lämnade sjön åkte jag bort till andra änden och hittade 2 par snatterand samtidigt som en bofink sjöng några korta strofer.
4 årskryss på västmanlandslistan blev det under min korta visit. Bläsand, sothöna, snatterand och bofink.
Jag valde sen att ta en omväg hem via slätten norr om Västerås och Tortuna. Tornfalk var målet och jag stannade till vid några lokaler där de brukar ses men de verkade inte ha anlänt dit än. Vid sista stället kom jag att tänka på ytterligare ett ställe och mindes vagt en bild på facebook som kanske rent av var tagen där förra helgen.
En hel del fjällvråk och ormvråk sågs, men ingen tornfalk. När jag plockade fram tubkikaren och skannade av alla telefonledningar och stolpar gick det dock ganska fort att hitta en hona.

Av bara farten årskryssade jag dessutom en skogsduva som kom pilandes över fälten i full fart. På vägen hem var det ormvråkar på var och vartannat gärde.
En ganska bra förmiddagstur i gråvädret. Nu längtar jag verkligen efter riktigt varmt och soligt vårväder och så hoppas jag på lite mer fart i uggleskogarna än vad de senaste kvällarna bjudit.
Jag ska hålla en exkursion på söndag och det vore rent bedrövligt om jag inte lyckas bjuda deltagarna på något.

Händelserik vårhelg

21 mars, 2016 / johankarlsson / Inga kommentarer

Det blev en hel del skådning i helgen. Efter att ha kämpat ganska hårt mot vintern så tog våren rejäl fart just nu i helgen.
För min del var det först en exkursion till Hälleskogsbrännan som gällde. En på förhand populär utflykt, med 30 anmälda deltagare. Jag hade fått kalla in en extra ledare så vi kunde dela upp oss i två mindre grupper.
Tretåig hackspett var dragplåstret, men många var också intresserade av själva området och ledarna jag anlitat var båda väl bevandrade och kunde berätta mycket om hela det branddrabbade området, både i och utanför naturreservatet. Dessutom var det just de två som inventerat hackspettarna i området.
För vår del började det riktigt bra, med att vi upptäckte en lappuggla som satt intill vägen upp mot Ramnäs. Den sitter dessutom fortfarande kvar och har glatt en hel del fotografer och förbipasserande hela helgen.

Det var inga större problem att hitta tretåig hackspett och spillkråka. För den ena gruppen blev det dessutom riktig närkontakt och fototillfälle. Gruppen jag följde fick nöja oss med ett relativt intensivt trummande. På ett ställe i tre väderstreck.
Efter att hackspettarna slutat trumma så fikade vi och drog vidare ner mot Svartådalen för att spana efter gäss och svanar som nu rastar i tusental på åkrar och översvämningsområden längs med hela Svartån. Vi avslutade vid Frövisjön och en hel del årskryss hängdes in för mig, Benjamin och flera av de som följde oss.
De mindre sångsvanarna som setts vid Frövisjön och Nötmyran missade vi dock, men söndagen var också ledig och det fanns goda möjligheter att hitta dem då.
På söndagen tog jag trots det sovmorgon och ägnade dagen åt lite enkla familjeutflykter med fika och lite spaning från bilen. Lappugglan satt t ex kvar vid Lillhäradsmasten.
Mot eftermiddagen åkte jag ut själv och tillbringade en dryg timme vid Frövisjön innan jag hittade de mindre sångsvanarna. Under tiden jag scannat av sjön med min kikare lyckades jag hitta en råka och några krickor också.
De mindre sångsvanarna var nog inte vid sjön när jag kom, för strax efter ett ganska stort inflog från åkrarna öster om sjön så hittade jag dem ganska snabbt.
Innan det mörknade ville jag upp i Skultunaskogarna och försöka hitta en slaguggla jag sett födosöka tidigare. Jag hittade inte den, men väl en liten familjegrupp vildsvin.

Ljuset var inte det bästa på det avståndet, men helt ok för min första bild på dessa ljusskygga djur. En sugga med tre kultingar och ytterligare 3 (troligtvis fjolårsungar) gick och bökade på en åker utan att märka min närvaro.
Nu drog jag söderut igen för att invänta mörkret och hoppas på lite ropande ugglor. En sjungande taltrast och en morkulla hörde jag, men ugglorna var precis som tidigare väldigt tysta. Kanske, kanske hörde jag en kattuggla på långt håll, men avståndet var för långt och störande ljud från en närliggande väg gjorde att det fick vara.
Sakta men säkert åkte jag norrut och hamnade till slut vid fälten där jag såg vildsvinen. Hornuggla och slaguggla var det jag hoppades på. En trolig hornuggla i ett litet träd intill vägen, men jag upptäckte den för sent och när jag stannade för att backa tillbaka var den borta.
När jag precis tänkte ge upp och åka hem så ropade dock slagugglan till två gånger för att sedan tystna.
Bäst förutsättningar för ugglor i Västerås denna vår verkar vara i kulturmark. Åkrar inägor och i den klassiska mälardalsmarken där kattugglor ropar.
Ikväll blir det till att fortsätta att rekognosera olika alternativ och rutter inför påskdagens uggleexkursion då jag gärna vill leverera lite ugglor till mina deltagare.

Idag blev jag av med oskulden

22 mars, 2014 / johankarlsson / 3 kommentarer

Trots att jag fågelskådat ganska intensivt de senaste åren har jag inte haft något larm, mer än vårt lokala här i Västerås. Lite snålt har det känts, med tanke på att alla delar med sig, så att jag har kunnat åka och ta del av andras larm.
För en månad sedan skaffade han som jag skådar mest tillsammans med larm och då kändes det verkligen som att jag skulle åka snålskjuts på honom så jag gjorde också slag i saken och betalade medlemskap i Club300 och skaffade BirdAlarm.

Det är inte så ofta man upptäcker fåglar, så det blir nog mest att man tar del av andras larm, men idag hittade jag en fjällgås. (upptäckt igår men obestämd av min kompis) Så nu fick jag prova på att skicka ut ett larm.
Min morgon var riktigt trevlig ute på Trådarängarna. Den började med 50 sångsvanar som rastade och bland dem 3 mindre sångsvanar.
Efter ett tag hittades också 2 vitkindade gäss och vårens första ängspiplärka lockade strax utanför plattformen.
Som krona på verket hittade jag sen fjällgåsen och kunde bekräfta att det var just en fjällgås min kompis hade sett igår. Om det nu var just den fågeln, men det tror jag.

Lillemans hundrade X

20 mars, 2012 / johankarlsson / Inga kommentarer

Idag blev det sen lunch så jag tog en sväng förbi Donken och tog med mig en påse ut till Förvisjön för att titta till Sångsvanaran på hemmaplan.
En riktigt trevlig tur och bra liv i och omkring sjön just nu. Inte några tusental som vid Tysslingen men gott och väl ett par hundra sångsvanar och säkert lika många Kanadagäss.
Mindre Sångsvan har observerats bland Sångsvanarna även vid Frövisjön, men förhoppningarna att hitta någon bland alla vanliga var som vanligt låga. Jag hittade ingen på det första svepet och sen var det så mycket annat att titta på att jag faktiskt fick svårt att leta. Änderna har börjat dyka upp, så det blev årskryss på Kricka och Bläsand. En Varfågel jagade längs taggtrådsstängslet i det höga gräset och en Ormvråk satt lugnt och spanade ut över sjön på en av staketstolparna.
Tranor och Gråhäger spatserade i starndkanten och Sädgäss betade på åkern vid norra stranden av sjön.
Efter ett tag kom en havsörn inglidande från öster och alla gäss och änder flög ned till den västra stranden och sökte skydd.
När allt hade lugnat sig tänkte jag att det kunde vara läge att räkna alla Sångsvanar. 1, 2, 3, 4, 5….
….209, 210, 211, 212, 213…. nej vänta nu, 212:an var ingen vanlig Sångsvan. Markant mindre och med mycket mer svart på näbben än de andra stod hen där på isen. X för mig.
När jag spanade över flocken igen så hittade jag ytterligare en Mindre Sångsvan. En 2K fågel med nästan kolsvart näbb.
Sen åkte jag och hämtade Lilleman på skolan och skjöt resten av jobbet till ikväll, för hur skulle jag lyckas förklara för Lilleman att jag varit iväg på min sena lunch och kryssat det vi letade efter i helgen.
Givetvis fanns fåglarna inte kvar på samma ställe som jag hade hittat dem. (varför kan inte alla fåglar vara som tranor) Det blev till att leta igenom hela skocken igen. En annan skådare fanns på plats, men han hade inte sett dem. Varken den unga eller den vuxna fågeln. Men de finns där ute så det är bara att leta och leta.
Efter en ganska kort stunds letande hittar jag faktiskt ett huvud som sticker upp ur vassen. Ett huvud med en näbb som är nästan helsvart. Yes där var den igen och nu fick Lilleman sitt efterlängtade kryss nummer 100.

Krysslösa idag

18 mars, 2012 / johankarlsson / 2 kommentarer

Lilleman och jag hade idag sällskap av Storasyster (som egentligen inte är en syster) till Tysslingen strax utanför Örebro som också är känd under namnet Svansjön. Där pågår för fullt en Svanfestvival och folk i stora horder kommer dit för att se tusen och åter tusen Sångsvanar som rastar vid sjöns norra strand.
Lilleman som igårkväll hade följt med på Ugglelyssnartur med VOF där han kryssade Kattuggla och Pärluggla hade nu hamnat på 99 arter och var full av optimism inför dagens tur. Mindre Sångsvan rapporteras dagligen in vid Rånnesta där svanfestivalen äger rum. Att det rör sig om en handfull bland 3-4000 vanliga Sångsvanar bekymrade inte honom.
Dessutom hade min syssling som bodde några kilometer därifrån, Gråspett in på knuten så han skulle kunna passa på att ta den med av bara farten.
Nu är det ju så att fåglar sällan tar hänsyn till vilka tider vi dyker upp och anpassar sig efter oss. Mindre Sångsvan hade setts på strandängarna vid Rånnesta men inte ens de tränade ögon som fanns till hands kunde hitta dem just när vi var där. Att de vanliga Sångsvanarna dessutom lerat ned sina näbbar så att de såg mer svarta ut än vad de egentligen var gjorde ju inte saken lättare. Inte ens de två Knölsvanarna som skulle finnas bland de 3144 vanliga Sångsvanarna gick att hitta. Å de skiljer sig ännu mer utseendemässigt från Sångsvanarna.
Helt lottlösa gick vi inte därifrån. Årets första Tranor för både mig och Lilleman noterades och en Fjällvråk samt två Havsörnar fick vi se innan vi begav oss till min mammas kusin för lite fika.
Våfflor med grädde och hjortron smakade ljuvligt efter att ha tillbringat förmiddagen på en lite gråkall strandäng. Tack för det M.
Gråspetten då påpekade Lilleman när han tyckte att det blev för långtråkigt att sitta i deras kök och diskutera lärarlöner och annat trams som vi vuxna tycker är viktigt.
Jo då den skulle vi hinna till och med två bryllingar i baksätet varav den ena fick vara ciceron och lotsa oss rätt till Arvarby där de bodde och kunde visa oss var Gråspetten brukade visa sig. Storasyster var inte lika intresserad av hackspettar så hon gick husesyn istället, men jag och Lilleman fick guidning upp till vägen igen och fick reda på var andra skådare brukade stå. En Större Hackspett var väl allt vi fick syn på innan Lilleman blev kissnödig.
När vi skulle bege oss därifrån fick vi reda på att man med lite tur kan få se Tretåig Hackspett i Garphyttans Nationalpark som låg 3-4 Km därifrån. Eftersom vi inte hade så gott om tid så hade vi inga större förhoppningar, men vi tog en tur in i urskogen och hittade efter en stunds promenad ett lovande ställe med gott om torra träd. Vi hörde också en hackspett som hackade i ett av träden, men hade ett fasligt sjå att hitta den och identifiera den. Vis såg den mest sporadiskt när den bytte träd och efter ett intensivt letande så tystnade till slut hackandet.
Vi bestämde att den NOG var en Tretåig Hackspett men eftersom den måste spikas fick krysset vänta både för mig och för Lilleman.
Besvikelsen över uteblivna kryss varade inte så länge för när vi kom hem så ledde AIK över Luleå med 2-0 och vann senare matchen med 3-0 och är nu klara för Semifinal efter att återigen ha slagit ut en seriesegrare efter 4 raka vinster.