Satt på tåget och tjuvlyssnade på några gubbar som växte upp med ransoneringskort och troligtvis hade goda minnen från andra världskriget.
Det var en ganska intressant diskussion och de visade upp ett enastående exempel på en allt-var-bättre-förr-mentalitet.
Bland annat var det en av dem som beklagar sig över hur rått gatuvåldet hade blivit och hur farligt det var att gå ut nu för tiden. Givetvis med slutknorren att nog slogs man när de var unga men man gjorde det man med nävar och när någon var nedslagen så var det bra.
Nu tjuvlyssnade jag bara så jag kunde inte ställa motfrågan jag brukar ställa.
Om det blir farligare och farligare att leva och gå ut på stan. Hur kommer det sig att medellivslängden ökar för varje år som går?
Jag är ganska övertygad om att dessa herrar, precis som jag haft förmånen att växa upp under stabila hemförhållanden och i en lite mindre idyllisk stad/samhälle. Och att de försöker applicera dagens nyhetsflöde om ungdomar och gatuvåld på sin egen uppväxt och kommer till slutsatsen att allt är så mycket råare idag.
Givetvis är det så om man jämför en idyll med samhällets baksida som de gör och dessutom tror allt man läser i tidningarna.
Det jag inte för mitt liv kan förstå är hur gubbar som växt upp när det var tillåtet och till och med uppmuntrat att slå barn både hemma och i skolan, samt fullt tillåtet för män att våldta sina fruar kan tycka att det är råare idag än vad det var när de växte upp.
Precis när jag skulle kliva av kom diskussionen in på fotbollsvåldet, synd att jag missade den, det hade varit underhållande att lyssna på hur de gick på Eyravallen med sin pappa och då behövdes inga staket till innerplan.
Men då hade jag knappast kunnat hålla tyst och bara lyssna, för jag är helt säker på att ingen av dessa 3 herrar någonsin besökt ett Stockholmsderby, och vad gubbar som dessa 3 än tror, så är inte verkligheten sådan som kvällstidningarna beskriver den.
Lämna ett svar