Jag åkte tunnelbana idag och blev berörd. Tänk att en så banal och vardaglig sak kan få känslorna att röra på sig.
Jag må vara uppväxt i Kolbäck och som man säger. En gång Kolbäckare alltid Kolbäckare. Men av någon anledning är det i Stockholm jag känner mig hemma och trots att det var 10 år sedan jag flyttade från Stockholm till Västerås så känner jag mig mer som Stockholmare än Västeråsare.
Men på något märkligt sätt känns det inte som om jag vill flytta tillbaka.
Kan man bo i Västerås och vara Stockholmare på samma sätt som folk i Haninge och Upplands Väsby ofta ses som Stockholmare?
Lämna ett svar