Etikett: Västerås (Sida 1 av 4)

Fåglar jag fotat – stjärtand

Stjärtanden är en av de mer ovanliga änderna i Sverige. Som så många andra norrlandshäckande arter ser man dem mest under vår och höst när de rastar på våra breddgrader. Fast då och då kan man göra något sommarfynd.

Vintertid drar de söderut ner på kontinenten och brittiska öarna. Men vintrarna när jag och Benjamin började kryssa hårt, hade vi en stjärtandshona som valde att övervintra med gräsänder i Västerås.

Den första tiden var hon mer försiktig än de bordusa och tiggande gräsänderna, men efterhand blev hon mindre skygg och ställde upp på fortografering utan vidare.

En vår kom hon plötsligt tillbaka med en hane och ville gärna visa honom sina vinterkvarter, men han var livrädd mest hela tiden och kunde inte acceptera Svartån mitt i Västerås som bostadsort. Så efter parning försvann de båda och efter det har vi inte sett dem.

Mer om Hässlösundet

Nu tror inte jag att själva landningsbanan och flygfältet kommer att försvinna bara för att kommunen väljer att dra sig ur och lägga ner Västerås flygplats. Det finns mer verksamhet där som är beroende av själva flygfältet.

Men drömma kan man i alla fall och vem vet. Västerås kanske får en Lidnersk knäpp och inser att man borde satsa mer på naturen och att biologisk mångfald gagnar oss alla.

I alla fall så fick jag lite mothugg med min idé om våtmark, så jag tänkte att det kan vara bra att faktiskt förtydliga lite hur jag tänker. Mitt förra inlägg om detta var dessutom skrivet ganska spontant direkt efter att jag fick höra nyheten om att lägga ner flygplatsen.

Min grundtanke är inte alls att skapa en våtmark av hela området vid flygfältet. En våtmark är bara en del av helheten som jag ser framför mig när jag tänker på områdets potential.

Nej det jag ser är en stor möjlighet att kunna skydda det värdefulla naturområdet som Hässlösundet redan är.

Idag har vi ett kommunalt naturreservat på Björnö och på andra sidan sundet har vi ett kulturreservat med skyddade strandängar vid Gäddeholm.

Om man utökar det till att också omfatta Hässlö och skogen öster om Hässlösundet norr om björnöbron så kommer man att skydda hela Hässlösundet.

Vad det gäller våtmark så tycker jag dock att det är viktigt att man på något sätt bromsar upp Limstabäcken som idag fungerar som ett stort dräneringsdike rakt ut i Hässlösundet. Min förra bild där jag klistrat in Oset på Hässlö var mer en illustration över hur stor del som skulle tas i anspråk om man gjorde något liknande på Hässlö.

Den naturliga platsen för en våtmark likt Oset skulle givetvis vara i anslutning till Limstabäcken som redan idag har  översvämningsområden österut mot trådarängarna.

Flygfältet som redan idag på grund av stora avspärrningar har en ganska stor andel ängsmark som hävdas ska givetvis utvecklas till en mer naturlig ängsmark, med bete och varsam slåtter.

Det jag dock funderar på är den bäck som kommer uppe från Tillberga och via Myrby och Furby  rinner in norr om flygfältet. Den är idag ledd runt hela flygfältet men det känns mer naturligt att den skulle ha ett lopp som gick mer igenom flygfältet. Kanske kan den ledas om och bli en liten livsnerv genom ett bostadsområde och ut på ängarna ner mot Hässlösundet.

Jag ser också en möjlighet för skolor och förskolor att kunna ta sig ut till detta naturområde på ett enkelt sätt.

Naturskolan som idag håller till vid Asköviken har för det mesta fullbokat och det är svårt för skolklasser att få en tid där. Kanske kan de utöka sin verksamhet och även erbjuda Naturskola runt Hässlösundet.

Jag är absolut ingen expert på detta, men har ett stort intresse av naturen och ett stort engagemang. Men om flygplatsen och landningsbanan vid Hässlö ska bort så anser jag att Västerås stad missar en stor möjlighet om de inte i samband med det utökar skyddet kring Hässlösundet och skapar ett stort natur-, kultur- och rekreationsområde för sina innevånare.

Både Björnö (Naturreservat) och Gäddeholm/Trådarängarna (Kultrurreservat) är idag skyddade, så det rör sig som jag nämnde i inledningen bara om att länka ihop dessa genom att utöka reservaten en dryg kilometer norrut.

Fiskgjuse mitt i stan

I våras upptäckte några yngre skådare i stan ett fiskgjusepar som till synes höll på att bygga bo vid kraftvärmeverket i Västerås.
Jag åkte dit dagen efter och följde upp mitt besök ytterligare några dagar och fick bevittna när de båda gjusarna parade sig i boet som de placerat längst upp på en belysningsmast på hamnområdet.
Boet går utmärkt att beskåda med tubkikare från en bergknalle inte långt därifrån, men tillräckligt långt bort för att inte störa.
Jag har gjort några sporadiska besök och sett hur häckningen fortskridit och samtidigt passat på att spana ner på några dammar på en udde skapad av fyllnadsmassor och sprängsten. Mindre strandpipare känns väl som det mest intressanta, men jag har bara sett en individ åt gången, så jag vet inte om det rör sig om häckning men förmodar att det är det. Jag såg också en strandskata för en knapp vecka sedan vilket är intressant.

Fram till för ett par dagar sedan har fiskgjusehonan ruvat och inga tecken på ungar har noterats, men så kom jag dit och ingen gjuse var vid boet. Jag befarade att det gått illa och att de avbrutit sin häckning, men honan var bar ute på en liten kort flygtur. Når hon kom tillbaka så åt hon själv och sedan tyckte jag mig se att hon matade något.
Igår följde Benjamin med mig dit och då lyckades han se ett litet huvud sticka upp. Givetvis tyckte han att det räckte så och började tjata om att åka hem utan någon som helst hänsyn till att jag som bevakat detta bo flera dagar i sträck kanske också ville se ungen.
Det hände inte jättemycket kan jag säga, vi stod där och turades om att stirra på boet där honan vakade och ingen hane med mat syntes till. Men efter 20 minuters stirrande så lyckades jag till slut se ungen sticka upp huvudet helt och hållet. Benjamin lyckades till och med få en bild på det.
Parningen sågs den 3 maj, däremellan till den 23 maj har då jag noterade att honan ruvade har jag tyvärr ingen vidare koll. Efter det finns det en del rapporter på artportalen och den första som antyder att ungar kläcks kom den 20 juni. Ungarna blir flygga inom 8 veckor så i mitten på augusti borde det börja bli flyguppvisningar där.
Nu när jag vet att det finns ungar i boet kommer jag inte att besöka det dagligen, men när jag är hemma och har tid kommer jag troligtvis att göra besök minst en gång i veckan.
 

Ugglelyssning

Just nu upptas min skådartid extremt mycket av ugglor. För det första börjar ugglor ropa runt om i skogarna och parkerna här hemma. Västmanland är dessutom ett utomordentligt landskap att lyssna efter ugglor i. Här möts södra och norra Sverige och merparten av Sveriges alla ugglor går att se eller höra här. Det är bara tornuggla som aldrig siktats i Västmanland och fjällugglan är en mycket sällsynt vintergäst.
Hökuggla och jorduggla häckar mycket sällsynt här hos oss, men ses regelbundet. Hökugglan som övervintrare och jordugglan under vårflytt norrut.

Foto: slaguggla
Utöver mitt eget lyssnande har jag tillsammans med Z i år gjort ett försök att organisera oss Västeråsare i den ugglevecka som arrangeras i Västmanland varje år. Västeråsskådare har sen länge varit flitiga ugglelyssnare, men vi har mest rört oss på säkra lokaler där vi kunnat optimera vårt eget lyssnande och få in så många arter som möjligt under en och samma kväll.
Detta har ju lett till att vi i princip dammsugit ett hörn av kommunen och följt varandra där. Samtidigt har ytterst få varit och lyssnat i den södra delen av kommunen som domineras av mer kulturlandskap. Där är kattuggla den dominerande arten, men sommarnattlyssningar visar också att en hel del hornuggla häckar i södra delen av vår kommun. Så frågan är ju hur mycket kattuggla och hornuggla som missas under uggleveckan när vi alla rört oss i det nordvästra hörnet där vi redan vet vad vi kommer att hitta.
Med det som bakgrund delade vi upp kommunen i 4 delar. NV, NO, SV och SO. Dessa delar delades sedan in i 5 zoner var och sen satte vi ut 10 punktförslag och  när vi var klara så gick vi ut till medlemmarna och bad dem hjälpa till genom att ta på sig ansvaret för en zon.

Vi sa till oss själva att vi skulle vara nöjda om hälften av zonerna bokades upp. Ett mål som uppfylldes redan efter ett par dagar. Vi fick så snabb och positiv respons att vi fick dela upp två större zoner i norr så att vi till slut kunde erbjuda 22 zoner.
I skrivande stund är 15 zoner bokade och bara 7 lediga. Av dessa 7 ligger 3 i den nordvästra delen av kommunen. Den del som brukar täckas bäst när vi inte organiserar oss. Sen räknar jag och Z med att ta varsin zon till om det behövs så vi kommer med största sannolikhet att täcka merparten av kommunen redan första året vi testar detta.
Mycket roligt tycker vi.
Bor du i Västerås och har missat detta så hittar du mer info på VOF:s hemsida.

En makalös historia

Idag såg jag en länk delas om en pilgrimsfalk som tillfångatagits av tjuvjägare i Marocko, men rådiga lokala ornitologer förhandlade med dem att släppa den.
Nyfiken klickade jag på länken och såg att det rörde sig om CX. Västerås egen pilgrimsfalkshane som föddes på Nordens Ark 2012 och sattes ut på Djäkneberget samma år.


//moroccanbirds.blogspot.com/2016/01/swedish-peregrine-falcon.html
Bilden nedan är tagen av Benjamin innan falkarna ringmärktes 2012. Det var två hanar som sattes ut det året så jag är inte helt säker. Men det är alltså 50% chans att den föreställer CX.
pilgrimsfalk
CX har som enda utsatta pilgrimsfalk återvänt till Västerås. Det har han gjort varje år efter att han sattes ut.
2013 kom han tillbaka och snodde mat av de nya utsatta falkungarna. Dessutom var han mycket tuff mot hanarna.
2014 kom han tillbaka med en omärkt hona och de gjorde ett misslyckat häckningsförsök. Utsättning av nya falkar gjordes det året i Köping och Stockholm istället. Men när Stockholmsfalkarna fick svårt att klara sig så flyttades de till Västerås. Honorna accepterades av CX, men den ensamma hanen fick spö direkt och kunde efter lite översyn på djursjukhuset flyttas till Köping.
2015 kom CX återigen tillbaka till Västerås i sällskap med samma hona som han gjorde ett häckningsförsök med förra året. De höll ihop tills ytterligare en hona dök upp och körde bort den yngre honan. Den nya honan var ringmärkt och vildfödd i småland. Tillsammans med henne lyckades CX häcka och fick 3 ungar.
//www.birdlife.se/projekt/pilgrimsfalk-i-vasteras/
2015 avslutades alltså med att han blev tillfångatagen utanför Cassablanka i Marocko och sedan frisläppt efter påtryckningar från lokala ornitologer.
Snacka om äventyr.

Bättre än julafton

Höst, grått, regningt och snart är det november. Förutsättningarna för att min enda lediga dag på höstlovet skulle bli lyckad var inte optimala. En plan jag klurat på ett tag var att vid rätt vindar dra ner till västkusten och sträckskåda, men inte ens vindarna var på min sida.
Jag la fågelskådningen åt sidan och lovade Benjamin och Felle ett besök på Västerås nya badhus Kokpunkten. Det bästa jag kunde komma på för att liva upp stämningen i gråmörkret.
Igår kom det dock ett larm på BirdAlarm som fick mig att kasta om planerna. Sveriges 16:e rallhäger slog sig ned i Jönköping. Jag ställde klockan tidigt och lovade ungarna bad på kokpunkten på eftermiddagen. De som ville med till Jönköping fick ställa sina klockor och jag fick med mig båda.
Strax efter att vi åkte kom första larmet. Hägern var kvar, men inte långt därefter så kom det jobbiga larmet att den lättat och försvunnit in i vassen. Inte förrän vi var i Gränna kom ett nytt larm om att den var synlig igen och när vi rullade in på ICA-Maxis parkering var där en strid ström av fågelskådare. Alla på väg åt samma håll.
rallhäger
Den stod riktigt fint på samma gren och lät sig väl fotograferas. En liten flygtur och en fisk tog den också och en journalist från Jönköpingsposten ställde några frågor till mig.
På vägen hem stannade vi i Gränna och tittade på tillverkning av polkagrisar och fick smaka pinfärska grisar som fortfarande var mjuka. En påse stänger köpte vi med oss också innan vi drog vidare till Mjölby och åt Hamburgare.
Jag slog vad med Benjamin om att vi skulle vara hemma kl 14.30, men missade vadet med 3 minuter. Vi gjorde bara en blixtvisit hemma innan vi drog vidare till Kokpunkten.
Nu var det spännande. Skulle det nya badet verkligen vara så bra som det utger sig för att vara. Mängder med rutschbanor, äventyrspooler mm.
Rörigt och lite svårt att hitta var det första gången måste jag säga, men efter att man lärt sig hitta bland alla trappor och fått tekniken med armbanden att fungera så måste jag säga att Kokpunkten verkligen levererade.
Black River var den häftigaste vattenrutschbanan jag åkt och att sitta utomhus i en pool i oktober, 7 våningar upp och titta ut över Västeråsfjärden slår nästan rallhägern på förmiddagen. Men bara nästan.
Efter 2 timmars intensivt actionbadande var vi alla mer än nöjda och åkte sedan hem slängde in badkläderna i tvätten för att till sist hämta mormor och morfar vid stationen.
Julafton kommer helt klart att få det svårt att bli årets roligaste dag i år.

Klåfotakärret

Idag utforskade jag och Lilleman Rönnbyskogen tillsammans med en lagkamrat inför Artrallyt som går av stapeln nästa vecka.
Fanns det två matningar i skogen, eller fanns det bara en. Förvirrande budskap när jag bett om en vägbeskrivning tidigare krävde ytterligare besök i skogen.
Hur det gick med utforskningen låter jag vara osagt, men lite trevliga fåglar fick vi i alla fall se.
Talltita
Talltita äter ur Bjarnes hand (foto: Lilleman)
nötkråkaNötkråka (Foto: Lilleman)
korpKorp
Totalt såg vi uppemot tjugo arter på vår utflykt, men vi vill inte avslöja allt för mycket utifall våra bittra konkurrenter i artrallyt råkar surfa in här.
 
 

Här var det folkfest

Som en liten jämförelse mellan de hemska och farliga fotbollsmatcherna med AIK som jag brukar besöka så är det riktigt trevligt med lite folkfest här i stan.
Så här ser första sidan på lokala tidningen VLT ut just nu.

Nämnas bör att det inte finns några planer på att ta fram någon specifik raggarlag för att få bukt med dessa problem och vad jag vet så är det vi skattebetalare som betalar polisnotan.

Dagen i bilder

Fasan
En Fasan i närheten av Myrby
Sädesärla
Sädesärla i Forsby
skalbagge
Okänd skalbagge vid Hässlö (Någon som är bra på kryp, får gärna artbestämma den åt oss)
hässlö
Ute vid bäverhyddan, halvvägs till Gäddeholm
Västerås
Västerås i Solnedgång sett från Björnöbron

Uppsnappat på perrongen

Dubbeldäckartåg
När tåget kommer in till Västerås så ställer vi oss i två led och släpper av de som ska av. Ja vi kan inte åka rulltrappa, men av och påstigning kan vi hantera som om vi vore kosmopoliter.
I alla fall så råkade jag överhöra en av de avstigande som gjorde sig lite lustig över oss.
– Förstår mig inte på Västeråsare. Inte står vi så här trångt när vi ska kliva på i Köping.
Eftersom han försvann i mängden på perrongen hann jag inte svara så jag svarar väl här i stället.
– Nej ni gör nog inte det, men det beror liksom på att vi är några fler än er.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑