Bakslag där bak

Allt gick så bra med min rygg och ischias, tills i förrgår då jag tog min lunchpromenad. Den här gången till Hemköp för att införskaffa mig snus.
Klart som fan att jag lyckades snubbla på en snöplogkant och fick göra några hastiga parerande rörelser för att inte dra omkull. När det hände kändes det ingenting och jag pustade ut och fortsatte min promenad.
Efteråt kom det dock surt, för nu började ryggen värka konstant igen istället för bara någon gång då och då när man legat eller suttir för länge.
Från att ha känt att jag nog skulle fixa att ta mig till jobbet på tisdag, så känns det återigen som att det blir en lång och tråkig konvalescens för mig.
Men det är bara att ta nya tag och det här inlägget skrev jag egentligen bara för att få stila med det svåra ordet konvalescens 🙂
Ryggjävel!