Åka tåg dårå

Lagom till min semester börjar ta slut och det börjar bli dags att fylla på pendlarkortet så blåser det upp tågstorm i Sverige. SJ kastar av en 11-årig flicka i Kumla som sedan spårlöst försvinner, men återfinns lyckligtvis dagen efter då en snäll kvinna tagit hand om henne.
Folk rasar mot SJ och visst kan det finnas fog för det. SJ går i vinst, men trots det märks det inte för oss resenärer och troligtvis känner inte heller ombordpersonalen av det heller.
Jag tänkte istället se hela denna historia ur en annan vinkel. Tänk vilket tryggt och bra samhälle vi faktiskt lever i. En ensam flicka på en perrong i en mellansvensk stad skulle enligt Vart-är-världen-på-väg-korparna aldrig överleva natten. Hon skulle troligtvis säljas som prostituerad eller våldtas troligtvis båda alternativen
Men nu slutade det inte så utan flickan togs om hand av en medmänniska med empati som bjöd henne mat och sovplats. Lite förvirrad kanske tanten var eftersom hon inte kontaktade polisen, men å andra sidan är det väl annars fult förståeligt att ett ensamkommande flyktingbarn kanske inte vill rusa iväg till polisen på en gång.
Hurra för medmänskliga Sverige.
Dagen efter denna minst sagt pinsamma historia för SJ så lyckas givetvis Aftonbladet att hitta ytterligare någon som blivit avslängd av ett tåg, och om man ska tro allt som står i artikeln är det helt klart under all kritik.
Nu är allt som står i tidningar inte riktigt sant, och även om det är sant så är det bara en sida av sanningen.
Jag som åker tåg just denna sträcka kan meddela att TIM-korten som ska stämplas före varje resa omöjligen kan stämplas utan att man som resenär märker om de stämplas eller ej. Viseringsautomaten lyser grönt och blippar om de stämplas. Har man inga resor kvar lyser de rött och tjuter ett ilsket tjut.
Låter eller lyser de ingenting har ingenting registrerats och har man TIM-kort vet man om detta alltså faller kvinnans påstående om att hon hade viserat kortet. Det kan förvisso vara fel på kortet som avmagnetiserats eller på konduktörens handdator också, men i båda de fallen ges inga utslag alls. Jag har frågat tågpersonal om hur det fungerar då jag själv tidigare hade problem med mitt kort.
Däremot har jag hört flertalet resenärer skryta om hur de struntar i att fylla på sina 10-kort och chansar på en slappare biljettkontroll. Ja SJ:s personal hinner faktiskt inte visera alla pendlarkort på sträckan utan nöjer sig för det mesta med att se att man har ett kort.
Ganska stor risk att även detta fall handlade om detta och anledningen som alla skrytiga tjuvåkare anger för sitt beteende är att de tycker att de har rätt att blåsa SJ på biljettpriset.
Vad de inte tänker på är att det inte är SJ de blåser utan det är faktiskt vi ärliga resenärer som betalar våra resor som subventionerar fuskarnas resor.
Sen undrar jag hur denna kvinna betett sig mot tågpersonalen för jag har flera gånger glömt att blippa mitt kort och varje gång har jag sagt som det är och lyssna nu noga.
Inte en enda gång har jag krävts på någon enkelbiljett eller blivit avkastad från tåget.
Till sist ett twitter-citat av en vän som likt jag pendlar med tåg:

Under mina 10 pendlarår har tågmästarna nästan alltid granskat nya svenskars biljetter mer noga än andras. Bara en observation.


Kommentarer

2 svar till ”Åka tåg dårå”

  1. Profilbild för Nomatterwhatittakes
    Nomatterwhatittakes

    ”nya” svenskar , eller som jag skulle uttrycka det – parasiters biljetter bör granskas hårdare, med tanke på deras benägenhet att blåsa folk, lura till sig grejer, stjäla mm.
    Tummen upp för SJ, om dem nu gör så som din vän på twitter säger 🙂

    1. Något säger mig att du ytterst sällan åker tåg.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.