Just nu känner jag mig ganska tillfreds med det mesta, och då har jag tid med en av mina favoritsysselsättningar.
Att störa mig på småsaker i vardagen. Inte störa mig så att det stör mig på riktigt, men störa mig lite sådär lagom bara.
Det jag för tillfället valt att störa mig på är upp och nedgången till perrongen på Stockholm Södra, för där har något ljushuvud till planerare verkligen haft otur när han tänkte.
Så här ligger det nämligen till. Det finns 4 st dörrar ut på perongen (eller möjligtvis 6. Jag orkar aldrig räkna dem) Hälften av dem öppnas ut mot perrongen och hälften in mot passagen mot rulltrapporna. Så långt är det väl ok, med tanke på att lika många människor passerar in på perrongen som ut från den samma. Då kan de som ska ut från perrongen ta dörrarna till höger som öppnas mot rulltrapporna, och de som ska åt andra hållet tar de som är till höger från sitt håll.
Men sen hade den där planeraren verkligen otur när hen tänkte, för med rulltrapporna förhåller det sig nämligen tvärt om. Den som leder upp från plattformen till vänster och den som leder ned till höger.
Jag har gjort en liten skiss för att visa hur det hela är planerat.
Det råder alltså Högertrafik genom dörrarna och sedan vänstertrafik i rulltrapporna 20 meter längre bort så att folk som ska upp och ned till och från perrongen måste skifta på de 20 metrarna, vilket leder till att man måste kryssa mellan folk helt i onödan i rusningstrafik.
*det kan vara så att det förhåller sig helt tvärt om Högertrafik i rulltrappan och vänstertrafik i dörrarna, jag minns faktiskt inte så noga. Men i vilket fall som helst måste man skifta i passagen.
Varför gör de på detta viset?
Saker jag stör mig på
Kommentarer
2 svar till ”Saker jag stör mig på”
-
Jag stör mig på folk som använder ordet hen…
-
Varför då? Det är ju jättebra. I det här fallet hade jag antingen fått upprepa planeraren vilket också är störande, eller använda det extremt störande han/hon. Då kommer detta könsneutrala pronomen väl till pass.
Lämna ett svar