1. Amerikansk kricka
Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.
Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våreni rad med amerikanska änder på den lokalen.
Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.
2. Småtrapp
Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets kryssäsong. Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde mig att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.
Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.
3. Biätare
Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.
4. Kaspisk trut
Jag gillar inte trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt lika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.
5. Sammetshätta
En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.
6. Skärsnäppa
En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.
7.Gulhämpling
En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss. Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)
8. Tereksnäppa
En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.
9. Styltlöpare
Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.
10. Dammsnäppa
En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.
11. Sumpvipa
Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.
Just nu har jag 4 arter kvar till milstolpen 300 och här nedan kommer ett gäng kandidater som ska fylla på luckan upp dit.
- Fjällabb
Vi åker snart upp till Flatruet, där det enligt andra ska vara omöjligt att missa denna coola labb som under lämmelår kan förekomma i stora mängder. Det sägs vara lämmelår på gång, och mina bekanta som redan varit uppe eller är uppe i fjällen rapporterar om detta. - Dalripa
Jag kan väl inte medge att jag slitit så hårt för denna, men några tafatta försök att hitta den på exempelvis Bodens skjutfält har gjorts. Nu ska vi upp till fjällen om en vecka, så jag räknar kallt med att hänga in den där. - Tajgasångare
En årlig besökare under höststräcket. Främst längs ostkusten och ute i skärgården. Jag har missat den år efter år. Mest på grund av att mina försök kanske inte varit allt för idoga, men i år ska den bara in. Eventuellt blir det en resa ner till Öland under hösten vilket också borde ge möjlighet till något annat kul. - Stormfågel
Vid västlig vind kommer de in mot vår västkust. Problemet för mig är att jag bor långt från västkusten och att jag inte har någon erfarenhet av arten. Sist jag var nere och kustskådade i Bohuslän såg folk runt mig flera stormfåglar ute vid horisonten. Själv stod jag där som ett fån utan att fatta vilken fågel som var vilken.
Nu hoppas jag på en västlig sommarstorm under Gothia Cup eftersom jag råkar vara i Göteborg nu. Annars kan höstlovet vara ett fint tillfälle att åka dit, men så länge ska jag väl inte behöva vänta. - Ringand
En art som sakta börjar segla upp som en god kandidat för mig eftersom det av allt att döma verkar ha en stationär individ i Falkenberg. Har de den kvar i sommar när jag är i Göteborg blir det en liten avstickare.
De tre första av dessa 5 arter känner jag mig tämligen säker på att hänga in innan året är slut. De andra två känns mer osäkra, men under rätt omständigheter lika säkra som de andra två.
Dessutom brukar det dyka upp något ovanligt på närmare håll under höststräck eller varför inte en roligt sommarfynd av något skojigt som en svart stork, eller någon rovfågel.
Helt klar känns det nu som att jag når 300 i år. Frågan är bara när det sker och vad som blir min 300:e art.
Det optimala vore att det skedde hemma i Frövisjön, så jag kunde få bjuda mina skådarvänner på tårta eller skumpa. Men det är vanligare med vårfynd där, så det är väl att hoppas på för mycket.
Ingen av bilderna är mina egna utan de kommer från Wikimedia.
Lämna ett svar