För några dagar sedan larmades en svart stork vid Kvismaren utanför Örebro. En dryg timme hemifrån ligger helt klart inom dragradien vi har, men svarta storkar brukar vara oberäkneliga och vi kastade oss inte iväg utan inväntade mer observationer och larm och bestämde oss för att åka iväg morgonen efter.
När morgonen kom så dök inga nya larm upp så jag bestämde mig för att åka till Frövisjön istället. Vem vet, den kanske kunde dyka upp där. Det visade sig att den var kvar i Kvismaren och nu ville jag verkligen åka dit. Problemet var bara att vi hade annat inplanerat och jag kunde tidigast åka på lördag eftermiddag.
På förmiddagen hade vi guidning vid våra pilgrimsfalkar i Västerås och där var det fler som gick i samma tankar som jag och Benjamin och vi fick ihop en full bil.
När vi kom fram möttes vi av glada miner vid parkeringen och bud om att den stod öppet på maden nedanför kullen.
Årets nionde kryss för mig och tionde för Benjamin. För min del var det ett riktigt efterlängtat kryss. Har egentligen inte trånat efter svart stork, men av någon anledning har den legat där i mitt undermedvetna och gnagt och när jag fick se den så var det mer lättnad än lycka som kändes. Orsaken till detta kan vara att jag har en vän som gjort en liten grej av att jag saknat den och ofta refererar till svart stork som en trivialart. Men nu har jag den.
Helt ärligt så var det inte en direkt spännande fågel som mest stod och hängde bakom en buske och av den anledningen tyckte vi glada kryssare att det var bra att Kvismaren erbjuder lite mer skådning. Efter det obligatoriska kryssfotot packade vi ihop och begav oss till Lötenplattformen för lite vadarspaning.
Årets första kustsnäppa för mig och även kryss för några ur sällskapet. Vi letade också efter den rödhuvade dykanden som borde vara kvar på lokalen, men utan framgång.
Bra ljus för skådning och trevligt sällskap gjorde att vi stannade ett tag. Att bara stå på de väl tilltagna observationsplattformarna ute vid Kvismaren är en fröjd i sig. Där har många kommuner och länsstyrelser något att lära av Örebro.
Nu ska jag ställa klockan så att jag tar mig upp i tid i morgon när vi ska guida allmänheten vid våra pilgrimsfalkar och förhoppningsvis få se en flygtur av någon av ungarna.
Lämna ett svar